Norrland, kära Norrland!

Sitter och funderar på mitt stora intresse för Norrland. Trots att jag inte har varit längre norrut än Borlänge har jag sedan länge haft en speciell plats i mitt hjärta för den övre delen av vårt land. De människor därifrån jag träffat har alla varit utomordentligt trevliga med öppna sinnen och en alldeles underbar dialekt (ibland är den till och med vackrare än småländskan). Lägg därtill naturen som jag har kunnat ta till mig genom skildringar i litteratur och filmer och du har ett veritabelt paradis. I alla fall i mitt huvud.
Den kanske mest definierande stunden för mitt Norrlands-älskande var en dag i tidiga februari år 2002. Skellefteå var årets P3-Popstad och jag satt framför radion med inga egentliga förväntningar. Kvällens sändningar var från E i Skellefteå och spela skulle de för mig helt okända banden Breather, Darcy och Drowners. Nu kommer jag tyvärr inte riktigt ihåg i vilken ordning de spelade men det spelar ju mindre roll.
Breather och Drowners var hur som helst rock-orienterade och blåste verkligen iväg mig med suveräna låtar och ett grymt framträdande. Breathers Mine och Drowners Summer break my fall var om jag måste välja de låtar som stod ut mest.
Innan det var Darcys tur att spela (vet som sagt inte i vilken ordning de spelade) intervjuade P3 sångerskan Saga Eserstam och redan då visste jag att det skulle bli en kanonspelning.
Jag hade rätt kan jag så här i efterhand säga. Saga och de fyra killarna bakom henne levererade högklassig, förtrollande myspop som jag då och än idag får gåshud av. Här var det How about me och Stay som fastnade.
När detta hände hade Darcy inte släppt sin debutskiva Bon än utan jag fick vänta ett år ungefär. Jag vill minnas att jag beställde plattor från alla de tre banden vid samma tillfälle under 2003.
Breather och Darcy höll samma höga klass som de hade gjort året innan på radion men Drowners gjorde mig lite besviken. På platta saknas det modet som fanns vid liveframträdandet. Här var de raka starka melodierna maskerade med syntheffekter och jag vet inte vad. Som sagt en liten besvikelse.

Tidigare idag var jag och slösurfade lite och letade efter nyheter om Darcy för bandet har inte gett ut något mer sedan 03. Det enda jag hittade var bandlistan från årets Trästocksfestival i Skellefteå. Darcy kommer dit och det skulle jag också vilja göra men tyvärr krockar det med Vattenfestivalen hemma i Bergkvara. Inte för att det är något att hänga i julgranen direkt men min gode vän Rickard ska ju spela och jag har inte lyckats se hans band än. Sedan har jag redan lovat att ha den traditionsmässiga festen hemma i trädgården den kvällen den 21 juli. Attans!

Sammanfattningsvis kanske denna texten till slut handlade mer om musik än om Norrland i sig men för mig hör de ihop. Jag måste nog säga att jag är lite kär i Norrland. Så där småförälskad som man kan vara i någon på TV eller på film. Det är människorna, musiken och platserna (kanske främst då Skellefteå), helheten, som gör det.
/P