Arrrgh!

Jag skulle gå och köpa mig ett litet litet frimärke nu i afton och för det tvingade jag mig att tvätta håret och ta på mig ett par strumpor. När jag väl gjort allt det där jobbiga så hittade jag naturligtvis ett jäkla frimärke i mitt jäkla kortplån. Allt jobb i onödan alltså.

Men på plussidan finns den där lilla röda randen på mina Converse-dojjor som gör att de går tokbra ihop med mina mysbrallor och att jag äntligen har tagit tag i ett av de där måstena som jag har nämligen anmälan till högskoleprovet nu i höst. Pappa ligger också på plus. Silverräven är en cool katt. Minst lika cool som House som jag håller på att komma ifatt på tal om plus.

Hehe...

Mitt emellan minus och plus ligger Studio 60 on the Sunset Strip. Jag ligger ett par avsnitt före SVT och ska därför inte säga något om innehållet mer än att jag har ytterst svårt för att se att de kvinnliga medarbetarna i humorprogrammet kan vara roliga. Stor casting-blunder enligt mig.

All night long

Jag är glad att friidrotts-VM är i Japan i år. Det gör att sändningarna börjar sådär vid tre om nätterna och på sätt och vis rättfärdigar min ovilja till att gå och lägga mig. En ovilja som funnits länge.
Sen att jag brukar somna när jag vill ligger där framför TV:n är ju en helt annan sak, det är ju bara bra.

Annars är det bra...

Sunny side of town

Så var man då anmäld, registrerad och utrustad med diverse nycklar och kort för att påbörja studerandet av filmvetenskap på tisdag. Skaffade också en av kursböckerna idag, Fans, Bloggers and Gamers av Henry Jenkins. Mycket intressant läsning måste jag säga.

Strålande väder så jag tog en sväng till da Matteo och deras innergård och latten var mycket fin idag, som alltid toppbetyg. Extra plus för den lilla brownien.

Just nu gillar jag också Kanye West i senaste avsnittet av Entourage.

Lingonberry pancakes

Mighty Mouse är tillbaka!
Såg en snygg tischa i skivaffären bortanför Domkyrkan (Göteborg) för några veckor sedan med Mighty Mouse och hans slagkraftiga slogan Here I come to save the day! på. Den vill jag ha. Jag vill ha många saker.

I lördags var jag ute i Kalmar, antagligen för första gången denna sommar och med tanke på tidens gång även den sista. Jag var där för att roa mig och Masse som fyllde år. Vi satt på O'Learys hela kvällen och hade ett öga på fotboll och det andra på varandra och omgivningen. Jag fann också en ny favoritöl, Murphy's Irish Red. Varför har jag inte provat den förr?
På nattbussen på väg hem blev vi sedan underhållna av diverse stjärnor från Söderåkra som sjöng cirka nio olika varianter på Triads gamla dänga "Tänd ett ljus". Vi fick också se ett par fina ben som dock gick av alldeles för tidigt, av bussen alltså. Masse tyckte hon var snyggsnygg och jag tror jag håller med trots att jag inte såg så noga.

Söndag/måndag nu har jag legat med min gode vän bukmigrän och när jag var som bäst inne i värktablettsdimmorna bestämde jag mig för att se Mel Gibsons film Apocalypto. En film som till en början är underbart vacker och storslagen i skildringarna Mayaindianerna och deras liv i de sydamerikanska djunglerna på 1400-/1500-talet och senare klibbigt klaustrofobisk när den oändliga djungeln till synes drar sig närmare och man känner förföljarnas flås i nacken. Men... Tyvärr faller allt det där när Gibson ska knyta ihop säcken med nån hokuspokus profetia och de påföljande mer eller mindre dråpliga händelserna som inträffar där protagonisten förvandlas till nån sorts djungel-MacGyver.
Och att filmen, som jag hade hört innan, skulle vara särskilt rå och våldsam håller jag inte med om. Eller så var jag kanske alldeles för avtrubbad av Diklofenak, Panodil, Brufen och allt vad de heter för att se det.

Imorrn åker jag tillbaka till Göteborg. Hem som det är nu.
På söndag spelar Jontes band Ginger Trees på Jord så om ni har vägarna förbi kan ni ju komma och ta en bira med mig i baren.

Vi hörs!
/P

USA

Idag har jag varit hos tandläkaren och jag var inte rädd. Jag har utomordentliga tänder kom han fram till efter att ha mumlat de obligatoriska innebandyresultaten 1-8 och 7-7 och några till som jag inte uppfattade.

Om en vecka åker jag tillbaka till Göteborg för att inleda skolterminen och invänta hösten... alldeles ensam.
En bra sak är dock att jag bara kommer ha 100 meter till skollokalerna, och att lektion nu kommer betyda filmvisning i betydligt större utsträckning än tidigare.
Lost in translation är enligt uppgift första filmen vi ska se. Alltså en slapp Bill Murray, som tidigare i veckan gjorde en D.U.I. med en golfbil på Stureplan, och en läpputande Scarlett Johansson. Förstår inte riktigt uppståndelsen kring den filmen dock.

Here's looking at you, kid.

John Mayer... och Strindberg

Som jag sa tidigare var det enda jag kunde lyssna på efter WoW John Mayer. Nu har den listan utökats något med Will Oldham plus att jag försöker chocka igång systemet med lite Mars Volta.
Men för att komma till sak så hittade jag som av en händelse ett gammalt nummer av musiktidskriften Rolling Stone när jag rotade igenom en hög, egentligen letande efter något helt annat. Hur som helst är tidningen från 2003 och innehåller en längre intervju med just John Mayer. Jag kommer ihåg att jag läst den förut men texten säger så mycker mer till mig denna gång. Jag ser varför jag tycker om Mayers musik så mycket, vi är inte helt olika som personer han och jag.
Lite kuriosakul är att på omslaget till tidningen finns Jessica Simpson (i trosor och linne med en kvast i handen bredvid rubriken "Housewife of the Year"... yeah right!) som Mayer dejtade till för bara någon eller några månader sedan.

Annars håller jag på att så smått planera en tur till hufvudstaden. Jag har beställt boken "Vandra med Strindberg" så att jag ska kunna ge mig ut och insupa en annan atmosfär än just den uppenbara.
Jag har en vision där jag likt Arvid Falk i Röda rummet står i en trädgård i Mosebacke och ser ut över staden och knyter näven för att upproriskt utmana den och världen till kamp.

Sexblogg Gruppsex Sex... Elvis

Har precis lagt upp min blogg på bloggportalen.se och då de fyra orden i rubriken är de fyra mest sökta där så drar jag inte från att utnyttja folks perverterade sinnen för lite extra publicitet. Cyniskt kanske men that's showbiz!

Annars kan jag tala om Facebook. Står i nyheterna idag att sidan kostar företag miljarder när deras anställd hänger på "Lunarstorm för vuxna" istället för att jobba. Själv ska jag förresten inte säga något för jag hänger där rätt mycket själv. Dock har jag inget jobb...

Vi ses!
/P

Best song ever

Spider Pig! Spider Pig!
Does whatever a Spider Pig does!
Can he swing, from a web?
No he can't, he's a pig!
Lookooout, he is the Spider Pig!

Beat that Bacharach/David!

Resten

Utökar min länklista med två andra bloggar. Alex Schulmans "Att vara Alex Schulman" och Henrik Rydströms "Fotbollsblogg". Den sistnämnda lär vara lagom munter nu när KFF åkte på ytterligare en 5-0 förlust.

Mycket nöje men glöm för all del inte att fortsätta läsa min blogg!

(Redigerat 23/8 - Jag har tagit bort Rydströms blogg igen för jag anser den vara undermålig. Trodde att han skulle kunna skildra den intelligente idrottsmannens liv och vardag men det kan han inte.)

Vi ses!
/P

Nightswimming deserves a quiet night

Har inte tagit något nattligt dopp i år... lite illa kan jag tycka. Så nu när man ändå sitter uppe och mest bara trånar annars kanske man skulle ge sig ut? Men det är ju inte tyst här i och för sig för timmerbilarna kör ju som tokar om nätterna.

Får bli lite mer Michael Stipe och piano istället.

Vi hörs!
/P

Selma

Jag har en vision. Jag ska lansera en serie skönlitterära läroböcker i flera ämnen. Det finns inget tråkigare än att läsa läxor i torra läroböcker som man vet är sedan Sovjetunionen existerade så därför vill jag så här 100 år efter Selma Lagerlöf nyrevolutionera skolböckerna. Det ska vara ett nöje att läsa läxor! Målgruppen till att börja med får bli mellanstadieelever och så får vi ta det därifrån. Kanske kommer jag efter den inledande succén lägga ut olika ämnen på entreprenad till andra kända författare så att jag själv kan ta det lugnt och sitta på mitt växande pengaberg, vem vet?

Vi ses!
/P

Slobodan

Läste intervjun med Alex Schulman i Barometerns nöjesbilaga idag och jag kan inte säga annat än att jag har omätliga mängder respekt för den mannen. Han har verkligen uppnått vad som närmast kan kallas min dröm. Att ha Sveriges mest lästa blogg och dessutom vara så hatad av så många. Nu ser jag tyvärr att chansen för mig att åstadkomma det Alex har gjort är ganska liten då vi har så vitt skilda förutsättningar men det kommer inte hindra mig från att försöka dock. Det var ju det där med hoppet.

Vi ses!
/P

The day that music died

Klockan 20.00 lördagen den 11:e augusti 2007 på Way Out West i Slottsskogen, Göteborg, dog musiken för mig. Erykah Badu hade precis avslutat sin konsert med den lena refrängen från Next lifetime och därmed blåst bort den sista biten vett som fanns kvar i mitt huvud. Jag har efter det bara kunnat lyssna på John Mayer i min mp3-spelare, något mindre lättsmält är helt otänkbart.
Men för att återgå till Badu så kan jag säga att det var den bästa konserten jag sett i hela mitt liv och antagligen den bästa jag någonsin kommer att få se. Kvinnan är en stjärna ut i fingerspetsarna och hon vet om det. Att hon sedan har musiker och körtjejer bakom sig som antagligen aldrig spelat fel eller tagit en fel ton i hela sina liv gör ju inte heller det saken sämre.
Badu kommer in på scen något försenad iklädd fotsid sidenrock med sinnrika broderier (rocken tas senare av och en Pink Floyd-tischa visas något överraskande upp) och jag får plötsligt en farhåga om att allt kommer gå på tok. Jag kunde inte ha mer fel. Badu styr sitt lag med en mjuk järnhand och bjuder bland annat på härliga varianter av On & On och Woo men bäst är nog ändå Danger-mixen eller kanske den genuina glädjen jag ser i hennes ögon när hon försöker crowdsurfa men hindras av sin livvakt(?) bara metrarna ifrån där jag står.
Som sagt blev jag ganska tagen av konserten och det tog lång tid innan jag kom till sans igen.

Förutom Badu var det två andra konserter som stod ut lite extra under festivalen. Redan under torsdagens klubbkväll var jag med om något speciellt, nämligen Woven Hands spelning på Trädgårn. David Eugene Edwards spelade som besatt och hans svett och saliv stänkte likt vigvatten över oss i de främsta leden. Dragspelslåtarna blev till maratonmatcher i armbrytning mellan den ljusa och mörka sidan. Bandet bakom var som en trygg vägg att luta sig mot och en massiv ljudbild växte fram och kryddades med andlighet. Bäst var Winter Shaker som var sista låt i huvudsetet.

Den tredje konserten under de tre dagarna som kräver lite extra utrymme här var Primal Screams. Trots diverse negativa ord i pressen och andra bloggar om konserten (det är just nu inte "credigt" nog att gilla "gubbar" som spelar rockmusik) så måste jag säga att det var en grym spelning. Fokuserat, kraftfullt, massivt. Markus Larsson skrev i AB att det var som att lyssna på en betongvägg och det måste jag hålla med honom om men där Larsson är negativ är jag positiv. Betongväggen slog emot mig och jag var tvungen att kämpa för att inte slås omkull. Bäst var något förvånande inte de mer renodlade rocklåtarna från Give Out But Don't Give Up utan Loaded från Screamadelica och speciellt Swastika Eyes från Xtrmntr. Den sistnämnda var verkligen fantastisk.

Andra band som är värda att nämnas är: Hellacopters, Eagles of Death Metal, Hives, Architecture in Helsinki, Moneybrother och Kanye West.

Kanye Wests konsert var också den konserten som drog mest folk. Jag stod ganska långt fram och ibland blev man kastad både hit och dit. Det där med över 16 000 människor på den lilla ytan får de tänka lite mer på nästa gång.

Sorgligast att se var Pogues. Shane MacGowan är värre än Ozzy och sjunger mer på "innebandyspråket" än på engelska.

Mest upprörande var att The Ark fick spela i vad som verkade som evigheter medan Erykah Badu tvingades bryta utan att ha spelat hela den tänkta låtlistan.

Modet på festivalen gick i blått, och plast. Regnponcho var det hetaste plagget. Själv gick jag lite mot strömmen och hade en röd på mig.

Nu så här några dagar efteråt måste jag säga att det var en fantastisk festival. Absolut en av de bästa jag varit på och jag ser redan nu fram emot nästa års line-up.

An 84 Sheepdog

Ja jag vet att jag skrev att jag inte skulle ha tid att skriva på ett tag men nu har jag det ändå så jag tänkte passa på att blogga om bilar faktiskt.
Trots att jag saknar körkort och egentligt intresse av det så kan jag inte låta bli att tycka att vissa bilar är ordentligt snygga. De ska vara så som jag vill ha mina kvinnor, lite kurviga och inte för långa. Haha! Nej men det är faktiskt sant.

Visst har man roligare när man inte tar saker och ting på så stort allvar? Det tycker i alla fall jag. Varje gång jag försöker så får jag ganska omgående en knäpp på näsan så jag är rätt nöjd med hur jag har det trots allt.
En kortsiktig syn kanske någon tycker, visst, men jag är ju också av den uppfattningen att man alltid kan äta en liten liten bit till.

Latten på Café Marmelad var utan tvekan den godaste jag druckit men jag är inte färdig med min kafferesa genom staden än...

Ikväll hoppas jag på Blue Pail Fever.

Vi hörs!
/P

Härifrån till evigheten

Avnjuter kvällen med ett par Entourage-avsnitt och lite Sunny Day Real Estate. Kanon.
Tänkte slänga upp mitt tredje inlägg för dagen bara för att jag misstänker att jag inte kommer att ha tid att skriva så mycket nu de kommande dagarna. Imorgon ska jag till Storan vid tolv-snåret och skaffa mitt festivalarmband. Efter det funderar jag på att ta mig ut till Mariaplan och Café Marmelad för att smaka deras latte, det lär nämligen vara den bästa latten i staden.
Sedan efter en lugn eftermiddag så ska jag mot kvällningen ta mig ner till Trädgårn för att avnjuta tre, förhoppningsvis, utomordentliga konserter. Ser mest fram emot Woven Hand som går på ca. 22.45. Vid den tiden har, om vi har tur, antagligen mina helggäster tagit sig till Göteborg, skaffat armband, tagit sig till Trädgårn och ställt sig bredvid mig (eller så går de kanske till Pustervik och lämnar mig i sticket, vem vet?).
Fredag, lördag sedan kommer fyllas med all möjlig musik. Jag redovisar närmare senare.

Vi hörs!
/P

Crosstown traffic

Fasen! Hela Aschebergsgatan från Vasaplatsen till Chalmers är avstängd för all spårvagnstrafik. Även trafiken genom tunneln mellan Korsvägen och Chalmers är avstängd. Det är ju naturligtvis den bästa vägen att ta sig till festivalområdet därifrån jag bor. Nu antar jag att man får åka runt Järntorget för att ta sig till Linnéplatsen om man nu inte vill åka buss, och det vill man ju inte eftersom det är mycket svårare att planka på bussarna.

Regnvarningen var förresten falskt alarm. I eftermiddag har det varit knökvarmt.

Jag har köpt ett par nya hörpluggar också. En ny modell för mig, jag har aldrig haft hörplugg förut. Är lite tveksam till dem men jag ska prova.

Nu ska jag handla.

Vi ses!
/P

A hard rain's a-gonna fall

Vad tror ni händer när man kommer hem till Göteborg efter ett par dagar med strålande väder i Bergkvara och Malmö? Det börjar regna naturligtvis.

But you know me, I'll manage.

On the road again!

Så är jag då tillbaka i Bergkvara efter helgens roadtrip till Malmö. Jag hade utomordentligt kul med bästa tänkbara sällskap i och med Max. Att vädret nu slagit om och blivit kalasbra gjorde ju inte resan sämre heller.
Lördagen inleddes men en tur runt Emmaboda och Vissefjärda för avlämning av flickvän och tennismatch (Pontus slog Max med 6-1, 6-3). Därefter bar det av genom de blekingska skogarna mot Skåne och Malmö.
Kvällen i staden börjades i Folkets Park tillsammans med Maxxes kompisar Padde och Lisa och ett gäng bärs. Efter parken blev det svartklubb i bästa The Warriors-stil med stor ödebyggnad med tegelfasader, kala betongkorridorer, eldar i oljefat, smuggelöl och sviktande tjärpappstak 10 meter ovan mark. Stämningen var minst lika hög.
Jag kände lite av den stora glädjen jag kunde få av våra skolfester på gymnasiet. Det var en underbar känsla.
Dagen efter, alltså igår, togs det väldigt lugnt. Vi, jag, Max, Padde och Emma (Paddes flickvän) åkte ner till havet vid Bo01 och käkade frukost i solen. Ett dopp blev det också innan vi drog vidare till Lund för att kolla läget där.
Tillbaka i Malmö återvände vi till Folkets Park och kollade utomhusbio, Almodovars Volver, eller Att återvända som den heter på svenska. En typisk Almodovar-film med många känslor riktade åt alla möjliga håll.
Efteråt hade klockan redan hunnit bli halv ett på natten och det var dags för oss att vända bilen hemåt igen. Allt roligt har ju som bekant ett slut men när jag så runt kvart i fyra stapplade i säng gjorde jag det med ett leende på läpparna.

Några bilder från resan går att se här.

Imorgon återvänder jag till vägarna för att då låta dem ta mig till Göteborg igen. Way Out West börjar på torsdag och jag måste börja hårdförbereda mig.

Vi ses på vägarna!
/P

Location, location, location!

Läste mitt horoskop i tidningen idag. Det stämde (förhoppningsvis) på pricken. Enligt det så skulle jag bland annat ge mig ut på en oväntad resa. Sant! Min gode vän Max kom igår med det utmärkta förslaget att åka till Malmö. Så nu ska jag ut på semester! Precis vad jag behöver.

Vi hörs!
/P

No. It's a cardigan, but thanks for noticing!

Min blogg blir återigen en modeblogg. Denna gången vill jag slå ett slag för Sveriges kanske nu hetaste klädmärke, Pica Pica. Snygga, användbara garderobsfavoriter för kvinnor.

Läs detta reportage som fanns med i torsdagens Kvällsposten. Gå in på Pica Picas hemsida. Köp kläderna, till dig själv eller till din flickvän.

Hemsidan finns även länkad under Vänner & Bekanta.

Tidsstudiemannen

Nu är förresten det officiella spelschemat för Way Out West upplagt. Du hittar det här: Festivalschema. För klubbschemat klickar du här: Klubbschema.

För att se min högst oofficiella utvärdering av några av banden kan kan du trycka här, eller helt enkelt bläddra ner till inlägget God is my DJ! från den 13 juli.

Vi ses!
/P

I hate myself and want to dye my hair

Nej det vill jag ju inte egentligen men däremot klippte jag det idag. Eller rättare sagt så var det min frisörska som gjorde det.

Jag har, som den uppmärsamme har uppmärksammat, inte skrivit så mycket här på sista tiden och det beror helt och hållet på min något lynniga personlighet. Jag är något av en periodare när det kommer till nojjor och fobier. Är förtillfället inne i en fobi mot internet. De dåliga sidorna med fanskapet överskuggar just nu helt de goda och jag säger som min favoritdoktor, dr Cox, att om man tog bort all porr från internet så skulle det efter ett tag bara finnas en sida kvar och det skulle vara ett upprop för att få tillbaka porren. Det är ju fasen hemskt vad mycket skit det finns här ute. (Men gör nu inte som Masse och tolka detta som att jag kollar på porr hela tiden för det gör jag verkligen inte, tvärtom!)
Detta är dock inte den värsta fobin eller nojjan jag besitter. Värst är helt klart den sjukliga rädslan för att skada mina handleder jag får ibland. Det kan gå så långt att jag måste stanna hemma i fosterställning med händerna ihopvridna i knät. Sjukligt var ordet.

För övrigt så står det mer och mer klart att jag måste åka tillbaka till Göteborg ganska snart.