Framtiden

Nästa inlägg kommer handla om Fantasy Football. Detta spel av spel.

Ansiktsbehåring

Det går en dum reklam på TV. Eller, de flesta reklamerna är ju dumma men jag tänker på en speciell. För någon rakapparat.
De frågar om man gillar att låta bli att raka sig över helgen och om man gör det så ska man använda deras rakapparat för den rakar visst lite bättre än alla andra rakapparater som finns konstigt nog.

Hur som helst så har inte reklamen så mycket att göra med det jag sitter och tänker på just nu ändå. Det är bara det att jag gärna låter bli att raka mig över huvud taget. Om det inte hade varit för våra sociala konventioner som säger att om man ser ut som ett hemlöst Tjernobyloffer på kinderna så kommer folk titta konstigt på en.
Jag har alltså en inte alltför tät skäggväxt.
Just nu struntar jag dock i det för jag har inte rakat mig sen någon dag innan helgen och ser följaktligen lätt strålskadad ut.
Detta om detta.

MEW

Jag var på konsert igår. MEW. Dessa danska gossar som balanserar på den tunna gränsen mellan det alldeles geniala och det alldeles för pompössvullstiga. I alla fall på skiva, även om de i mina öron klarar genialiteten med hästlängder. Live tar de ett steg från svullet, åtminstone på klubbspelningar som den igår.

Trots att de började med att bränna av de bästa låtarna från senaste skivan och en brottarhit som Am I wry? så var det inte förrän i låten efter, 156, som de slappnade av och drog igång på allvar. Sedan var det dansk straffspark i en timme.

Man blir ju nästan lite generad när man ser ett band som är så snortighta som MEW är. Även om de kanske bara spelade på tre fjärdedelskapacitet så satt ju de där tre fjärdedelstakterna som smäckar.

För övrigt tycker jag att Trägårn är en bedrövlig konsertlokal. För låg scen och alldeles för ljust. Men ljudet kan man inte klaga på. Inte igår.

Programblad

När man går upp tidigt får man nya perspektiv på saker och ting. Bland annat infinner sig det här lite suddigt luddiga inifrånperspektivet efter en stund.
Det var längesen jag gick upp innan halv 7 innan idag. Men det är väl bra att träna på sånt antar jag. Annars är det som sagt svårare att gå och lägga sig tidigt än att gå upp tidigt.

Så, jag har alltså börjat blogga igen. Varför i hela världen då, kanske någon därute undrar. Det ska jag tala om.
Till våren flyttar jag till Stockholm för att praktisera på en av Sveriges största tidskrifter, med en upplaga på över 170 000 för papperstidningen och mer än 100 000 unika besökare på webben i veckan, Icakuriren. Alltså kommer jag lämna Göteborg och flera av mina vänner så bloggen är ett bra sätt att hålla kontakten. Och så är det ett bra ställe att publicera en massa reklam om Icakuriren också.

Twitter killed the blog star
Annars känner jag att bloggandet har gått ganska kraftigt bakåt överlag det senaste året. Säkert mycket på grund av alla dessa minialternativ som poppat upp i och med Facebook och Twitter. Lite larvigt kan jag tycka. Om man nu inte håller på med haikus eller nått och kan trycka in något kärnfullt under den där teckengränsen. Själv gillar jag ju att breda ut mig lite ganska mycket.

PS. Jag handlar på Konsum.

Och nu tar det hus i helvete...

Tar detta något unika tillfälle att komma tillbaka till blogosfären. Mannen på bilden, hur liten han än må vara, är Jan Guillou. Han berättar om journalistiken och sanningen om spionaffären. Han kanske är mer underarm än någon annan människa jag mött och han är en jäkel på att snacka. Han vet, han kan och har gjort precis allt som jag skulle vilja veta, kunna och göra.
Han kanske inte är någon förebild direkt men i alla fall en ytterst intressant människa.
En sanningssägare och På Spåret-deltagare med ett vokabulär som är otroligt omfångsrikt.
"Jag skäms inte för någonting", "...fängelse var således bättre än att vinna Pulitzer-priset" och "jag brukar ytterst sällan bedriva utpressning i mitt journalistiska arbete". Några magnifika citat av den store.