Back to white

Sista dagen för bloggen i denna klädnad! Weee! Bloggen är död! Länge leve Bloggen!
Ikväll väntar en afton på Rågvägen och jag ser framför mig hur jag ligger inborrad i ett soffhörn med en pilsner i handen och bara myser.
Jag funderade förut kring möjligheterna till att live-blogga från min nyårsafton. Jag kom inte fram till något direkt svar men lovade mig själv att försöka.
Nästa helg kommer jag förresten vara utomlands. Vilket utomlands vet jag inte riktigt än.

Den lille mannen med mustasch

Jag skickade just iväg en beställning på kafferelaterade varor värd dryga 700 kronor. Visst, en struntsumma när man tittar på vad espressomaskinerna kostar men ändå, ett stort steg för mig, man måste ju börja någonstans.
Med på beställningen var "original"-mokabryggaren från italienska Bialetti och lite annat krimskrams så nu längtar jag riktigt till när att jag kan hämta ut paketet på Konsum hemma i Göteborg och prova mig fram i kaffedjungeln.
Om ni vill får ni gärna komma förbi och smaka. Det passar bäst i februari.

Give me back my precious time

Äntligen har jag på allvar satt mig in i Foo Fighters senaste album, Echoes, Silence, Patience & Grace, och jag måste säga att jag är glad att jag gjorde det. Från det förra lätt splittrade albumet In Your Honor finns den musikaliska bredden kvar men resultatet blir så fruktansvärt mycket mer homogent. I mina mest givmilda stunder vill jag påstå, trots de väldigt tydliga influenserna från rockhistoriens olika årtionden, att detta är nyskapande men det är nog att gå lite för långt. Det är möjligtvis nyskapande för Foo Fighters som kommit helskinnade genom den utvecklingsprocess som pågått under de senaste åren.
Här sitter gitarrerna och trummorna som kepsen och jag tror inte att Dave Grohls röst låtit så bra på skiva förut, rösten och texterna vittnar om en man med enorm erfarenhet och stor känsla. Även Taylor Hawkins får denna gång komma fram och köra på ett par låtar. Dock måste jag naturligtvis säga att jag saknar, en av världens bästa basister, Nate Mendel lite. Det är inte direkt några snirkliga SDRE-basgångar här inte, men det ska det väl heller inte vara.
Ytterligare en sak att glädjas åt är tillbakagången till de typiska humoristiska videorna som Foo's gjorde sig kända redan med första skivan. Kolla in andrasingeln Long Road To Ruin och dra på smilbanden.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera en solid skiva utan egentliga svagheter men inte heller med de där tydliga brottarhitsen, förutom då förstasingeln The Pretender, som blivit synonymt med Foo's. Gillar man Foo Fighters eller bara gitarrock i stort är den ett givet köp, man får verkligen valuta för pengarna här. Om man så till sist skulle ge skivan ett betyg skulle den få åtta av tio möjliga peruaner.

Undefeated

Så lyckades de då till slut. New England Patriots gick 16-0 och därmed obesegrade genom NFLs grundsäsong. En triumf för Patriots och Amerikas gunstling nummer ett just nu, QBn Tom Brady, som bara ett lag lyckats med tidigare nämlingen Miami Dolphins årgång 1972. Intressant att tillägga är att 72 gjorde Patriots en av sina sämsta säsonger någonsin och i år har Dolphins bara lyckats åstadkomma 1-14 med en match kvar.
Diskussionen går het i USA och känslorna svalar om vilken prestation som är den bästa och meningarna är många. En del hävdar att Dolphins är originalet och att inget kan slå säsongen 72, andra hävdar att 16-0 obestridligen är bättre än 14-0 medan ett tredje läger diplomatiskt säger att obesegrade är obesegrade oavsett hur många matcher som spelas. Men en sak är i alla fall säker, för att nå upp i samma legendstatus som Dolphins trupp från 72 krävs det tre segrar till för Patriots, Miami vann nämligen också den efterföljande Super Bowl VII.
Upplösningen levereras under januari och februari.

Tackar tackar

Just nu gillar jag Faktums tack till de medverkande idrottsklubbarna i Hemlösas kalender 2008 i dagens GP. Tacket består av en helsida med en bild på en medaljsköld med de aktuella idrottsklubbarnas emblem samt ett litet litet hål där man får förmoda att Frölundas emblem en gång suttit. Hockeylaget drog sig nämligen ur kalendern för bara någon månad sedan med ursäkten att klubbens fans inte kunde identifiera sig med de hemlösas situation.
Tack Frölunda, för besväret får ni ett hål fyllt med skam.

Stänkarrock

Bröderna Karlsson kan skriva refränger de. Jag ser fram emot en genomarbetad och välproducerad fullängdare med mycket botten och nästan överdrivet många stämmor på refrängerna. Tänk bara den sista låten, eller näst sista egentligen, med ett par extra körer på. Gåshud säger jag bara.

Jack Black

Ikväll, efter 23, spelar bröderna Karlsson stänkarrock i Kalmar på just The Rock. Jag kommer vara där, kommer du?

Det här måste vi gå till botten med

Dekonstuktionen är inledd! Jag likställer förändringarna med när en fjäril kravlar sig ur sin puppa. (Det där skrev jag bara för att få skriva puppa.)

Jag bytte till den kommande titeln där i 10 sekunder så om någon av er råkade titta in så kan ni ju hålla inne med det ett par dagar.

Skrivet i en svag stund

Det finns ingenting mer deprimerande än att efter en hel dags frånvaro från bloggen komma tillbaka och märka att ingen har kommenterat på någonting.
Ja jag vet att jag har sagt att kommentarerna inte är så viktiga men jag ljuger ju! Jag ljuger om allt hela tiden, till och med när jag talar sanning. Jag har inte sagt ett sant ord sedan senaste gången jag var i kyrkan.
Jag är en liten man i sjukligt behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag nöjer mig med medlidande för guds skull! Ge mig!
Men visst, ni ursäktas idag. Det är trots allt jul.
(Jag har namnsdag idag förresten, Stefan. Hurra för mig.)

Svar på tilltal

Emmely säger i senaste kommentaren att hon hört att jag ska sluta blogga efter nyår. Var har hon hört det? Genom vinrankorna? Finns det en liten fågel därute? Har jag sagt något som kan tolkas på det viset? Har någon buggat min telefon? Nej, det tror jag inte.
Men...
Faktum är att jag tänkt göra en del ändringar. Namnet ska bytas och grafiken ändras, det är så många som har samma nuförtiden - grafik alltså.
Samtidigt hade jag tänkt att kvaliten på inläggen skulle höjas avsevärt. Jag menar, nu har jag ju ett rykte som journaliststuderande att leva upp till. Jag kanske till och med slänger in en och annan intervju.
Jag lovar en hel del om kaffe nu de närmaste månaderna.

Avbräck

Det är ju skandalartat det här. Varken Biostaden i Kalmar eller SF i Karlskrona visar Wes Andersons nya Darjeeling limited. Vad är det för en dekulturiserad del av landet jag hamnat i? Är de nöjda med att kunna prestera svenskbröt som Arn och Bee Movie (svenskt tal) på juldagen? Det innebär att jag tvingas vänta en dryg vecka innan jag kan lägga mina ögon på läckerbiten. Filmen alltså.
Tacka vet jag Göteborg.

Up, up and away

Ryck upp er lite nu va?! Dålig julattityd har jag märkt när jag kollat runt lite. Bra julattityd får man om man äter julskinkemacka till frukost, äter julskinkemacka till elvafikat, chokladbiskvi och tre koppar kaffe till ettfikat, kollar minst på tjuren Ferdinand vid tre snåret, ser Josef säga "Om du blev våldtagen var det inte ditt fel" till Maria på italienska efter Kalle, äter julskinkemacka och en massa kålsallad till middag, två koppar kaffe och en glaserad pepparkaka efter åtta och sedan går och nallar på de överblivna köttbullarna till aftonen är slut. Då kan jag garantera en behaglig julattityd.

Nu ska jag nog rulla in under granen och försöka bli av med den här koffeinchocken jag har på ingående.

Lucka 24

Så var det då julafton och vi har kommit fram till den sista luckan. Här nedan kommer min absoluta favoritdikt alla kategorier. Den representerar också det tankesätt som jag försöker fylla mina dagar med. Om jag lyckas är en annan sak.
Hur som helst, God Jul på er allihop!

Konsten - Théophile Gautier 1852

Ja, verket framgår skönare ur en form som spjärnar mot arbetet, vers, marmor, onyx, emalj.
Inget falskt tvång. Men för att gå rakt skall du, Musa, taga på en trång koturn.
Sky den bekväma rytmen, lik en för stor sko, av det slag som varje fot tar av och på!
Bildhuggare, försmå den lera, som tummen knådar, medan tanken dröjer någon annanstans,
kämpa med Carrara-marmorn, med hård och sällsynt Paros-marmor, den rena konturens bevarare;
låna från Syrakusa dess brons i vilket det stolta, tjusande anletsdraget framstår klart;
sök med känslig hand Apollons profil i en åder av agat.
Målare, fly akvarellen, och gör den alltför ömtåliga färgen beständig i emaljens ugn;
skapa de blå sirenerna, som på hundra sätt vrider sina fiskstjärtar, vapensköldarnas odjur;
i hennes treringade gloria Jungfrun och hennes Jesus, klotet med korset på.
Allt förgår. - Endast den starka konsten är av evighet: bysten överlever staden.
Och den stränga medalj som plöjaren finner under jorden avslöjar en kejsare.
Själva gudarna dör. Men de mäktiga verserna förblir varaktigare än kopparn.
Hugg, fila, mejsla; må din svävande dröm präglas i det motspänstiga blocket!

All I want for christmas isn't you

Jag ska bli jultjock och sen ska jag bli vårsmal. Sen kan man ju alltid hoppas att man blir längre också samtidigt på något konstigt sätt.

Lucka 23

Albatrossen - Charles Baudelaire 1858

Ofta tar besättningsmännen för att förströ sig albatrosser,
havens väldiga fåglar,
vilka likt lättjefulla färdkamrater följer fartyget som glider fram
över grymma djup.

Knappt har de satt ned dem på däcksplankorna,
förrän dessa azurns konungar,
klumpiga och skamsna, ömkligt låter sina stora vita vingar
släpa som åror vid sin sida.

Denne bevingade resenär, så otymplig och kraftlös han är!
Han, nyss så skön, så komisk och ful han är!
Någon retar hans näbb med en snugga,
en annan härmar haltande den lytte som flög!

Diktaren är lik denne molnens furste som bor i stormen
och som ringaktar bågskytten:
landsförvisad på marken bland hånskratten
hindrar hans jättevingar honom från att gå.

Fear and loathing in Göteborg

Så är jag då i Bergkvara för julen. Kom igår mitt på dagen, det var nice.
Idag fick jag en liten julklapp i förskott, jag blev antagen till journalistprogammet vid Göteborgs Universitet. Ska jag vara ärlig var jag lite orolig över det hela för när jag gjorde antagningsprovet för ett par veckor sedan såg alla min medsökande helt normala ut. Lätt misantropiskt lagd som är jag är hade jag ju nästan förutsatt att nära hälften av dem skulle på något sätt vara missanpassade (det vill säga mer så än jag själv) men det var de alltså inte.
Men så här i efterhand ger det ju bara mer ära till mig när jag lyckades placera mig i toppen av de cirka hundra provdeltagarna.
Alltså blir det 2-3 år till i Göteborg vilket jag inte har några problem med.
God Jul!

Lucka 22

Death - William Butler Yeats

Nor dread nor hope attend
A dying animal;
A man awaits his end
Dreading and hoping all;
Many times he died,
Many times rose again.
A great man in his pride
Confronting murderous men
Casts derision upon
Supersession of breath;
He knows death to the bone --
Man has created death.

Que pasa?

Angående juldagen och nyårsafton finns att läsa i föregående inläggs kommentarsfält. Läs och skrid till verket!

Lucka 21

Från en avlägsen plats - Lars Gustafsson 1962

Om Gud eller inte,
om mening eller inte mening,
på avstånd krymper frågorna till punkter,
på avstånd gäller inte klokhet eller ängslan
och fri eller inte; det handlar i mig,
något handlar och uppsöker något i mig.
Om du är stilla kan du höra ljud av vatten.

Det handlar om ett mörker,
att leva i det rätta mörkrets närhet,
det är som havet under iskalotterna, osynligt,
och bara vattenljud och långsam rörelse,
avlägset ljud av vatten, sekelsakta dyning,
och alla dina långa tankar och beslut
spår som för bort och försvinner i drivande nysnö.

Lucka 20

När jorden skrattade - Harry Martinsson 1931

Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.

Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.

Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.

Hold it partner

Hej mina vänner. Jag är sen med dagens dikt idag. Jag beklagar detta men jag har inte varit hemma särskilt mycket, är det inte nu heller, och har därför inte kunnat gå igenom mina samlingar. Dock vet jag att det kommer bli en Harry Martinsson-dikt, något uppåtaktigt.
Kram!

Lucka 19

Tomten - Viktor Rydberg 1881

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Kryptonit, Yoko Ono och... Jessica Simpson

Haha! Läs detta och få er ett gott skratt.
Samtidigt som det är en fantastisk rolig artikel är den otroligt horribel. "Professionell amerikansk fotboll" - ja det är klart att den är professionell och räcker det inte att skriva NFL? Det är sådant jag har så svårt för i svensk sportjournalistik. Allt som är lite främmande blir spektakel och beskrivs uteslutande på något sorts bebisspråk. Usch!

Lucka 18

sonatform denaturerad prosa - Gunnar Ekelöf 1932

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden
brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel
du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om
krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar vokaler,
svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar kräkas
nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det. vi
börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vindlingar
som vansinnet i luften svindel, skrik och rop: han faller
han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart i
luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig svindel
jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det
vi börjar om
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden
brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel
du eller aldrig svindel nu eller aldrig.

Simple life

Söndagkväll. Ligger på soffan i mysläge efter en trevlig filmkväll. Såg American Gangster av Ridley Scott, analeriets mästerregissör. Den var bättre än jag trodde, en amerikansk historisk gansterfilm av klassiskt snitt där allas vår Denzel lever upp den amerikanska drömmen, måhända med tveksamma metoder men ändå. Dock jagas han av (en något lönnfet?) Russell Crowe.
Om ni gillar American Gangster så kan jag tipsa om TV-serien The Wire som SVT sänder. Säsong ett är en modern variant på AGs tema. Kolla upp! Det är det värt.

Funderar också på min egen framställning av mig själv som en kille som har väldigt mycket fritid. Det är ju inte en helt korrekt framställning (jag har en del att göra om dagarna) men jag tycker det är oviktigt. Jag tycker att en dag med ingenting att göra är mer intressant än en fullspäckad och schemalagd. Det är lite mer dynamik i ingenting.

Lucka 17

Esplanadsystemet - August Strindberg 1883

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky

stod damm och boss,

då plank och läkt

de bröto loss.

Det ruttna trät,

så torrt som snus,

det virvlar om

med kalk och grus.

Och hackan högg

och stången bröt

och väggen föll

för kraftig stöt.

Och skrapan rev

och tången nöp,

att taket föll

och skorsten stöp.

Från kåk till kåk

man sig beger,

från syll till ås,

allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

-- "Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?"
-- "Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!"

-- "Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? -- Det är förskräckligt~"
-- "Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?"

Lucka 16

Landet som icke är - Edith Södergran 1925

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Hold on

Läste igenom de senaste 50-60 inläggen här i bloggen och jag måste säga att jag är bättre än jag trodde. Otroligt intressant människa. Ni är lyckligt lottade.

Just when I thought you couldn't get any dumber, you go and do something like this... and totally redeem yourself!

Rubriken kommer från Dumb & Dumber och syftar på filmvetenskapen.

Den bästa Hollywoodfilmen kommer inte från Hollywood utan från Jamaica. Third World Cop (1999) har allt som high conceptfilm från USA har, välbekant story, fläskiga effekter, coola oneliners och inte minst grym musik.
Storyn påminner lite om Jägarna, äldre polis, Capone [capååån], återvänder till hemstaden och rensar upp i träsket av ganja och smuggelvapen och han gör det bra med sina två pistoler horisontellt. Det är så vackert!
I huvudrollen ser vi Jamaicas svar på Bruce Willis, Paul Campbell men som om det inte vore nog med det så finns både Elephant Man och Ninjaman i rollistan! NINJAMAN! Fatta hur stort det är!

"We run street, street not run we" - best tagline ever!

Lucka 15

Ångest - Pär Lagerkvist 1916

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hår är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Lucka 14

Till smärtan - Dan Andersson 1920

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.

Lucka 13

Allt ger gudarna - Goethe 1777

Allt ger gudarna, de oändliga, i fullt mått av sina gunstlingar,
alla fröjder, de oändliga, alla smärtor, de oändliga, i fullt mått.

Repent

Jag lever i synd. I alla fall om man går efter den här nya snällkristna tolkningen av den bibliska meningen. Men vad gör jag åt det? Inte mycket, som vanligt, och jag har inget emot det egentligen.

Revenge of the nerd

Jag vill ta ett par minuter till att villkorslöst hylla mig själv. Känner att jag kan behöva det.
Jag är ruskigt snygg, otroligt smart, väldigt snäll, omtänksam och givmild, bra både det ena och det andra, mycket intressant överlag.

Ja så är det. Allt är sant. Så vad väntar ni på?
Bäst just nu: Cobolt - Shadows growing monster-size. Gör man något bättre än så så dör man. Knall och fall.

Lucka 12

Salig längtan - Goethe 1815

Säg det inte till någon, endast till de visa, eftersom mängden genast hånar:
Jag vill prisa det levande, som längtar till döden i flammorna.
I kärleksnätternas svalka, som avlade dig och i vilken du avlade,
kommer en främmande känsla över dig, när det stilla ljuset lyser.

Du omfamnas inte längre i mörkrets skugga,
och nytt begär drar dig uppåt till en högre kärleksakt.
Inget avstånd kommer dig att tveka, du kommer flygande och trollbunden
och till slut, lysten efter ljus, är du förbränd, fjäril.

Och så länge du inte förstår det, nämligen detta:
Dö och bli till!,
är du bara en svårmodig gäst
på den mörka jorden.

Min tisdagskväll

För att återknyta till min utmattning igår kan jag säga att jag stöp i säng redan klockan 21 och vaknade inte förrän klockan 11 idag på förmiddagen. Alltså kan man dra slutsatsen att jag inte längre är särskilt trött.
Innan jag somnade sökte dock mitt ben, mer eller mindre oavsiktligt, efter någonting eller någon. Jag vet inte riktigt varför. Jag är inte riktigt nöjd med det.

Unhand me, Yankee!

Så har min "utbildning", "filmvetenskapen" slagit nytt bottenrekord med den kommunistiska propagandafilmen I am Cuba från 64 om revolutionen på Kuba. Hemskt, självupptaget och långdraget.
Att några av de mer "medvetna" personerna i klassen sedan hyllar den villkorslöst bekräftar egentligen bara min uppfattning.

Lucka 11

O, Good Ale Comes - Robert Burns 1786

O, good ale comes, and good ale goes,
Good ale makes me sell my hose,
Sell my hose, and pawn my shoes -
Good ale keeps my heart above!

I had six oxen in a plough,
And they pulled all well enough:
I sold them all just one by one -
Good ale keeps the heart up!

Good ale keeps me bare and busy,
Makes me meddle with the servant girl,
Stand in the stool when I have censure -
Good ale keeps the heart up!

800 grader och allt det där

Jag är slut. Tack för mig, nu tar jag mentalt jullov. Ska inte tänka en tanke till innan jag får sätta tänderna i en bit julskinka. Det är skadligt att känna sig så här.
Dessutom höll jag på att råka illa ut rent fysiskt idag också när jag var nära att hamna mellan en baglady och hennes bag. Som tur var hörde jag hennes väsningar och kunde styra upp det hela innan det var för sent.

Bäst just nu: Adam Tensta - It's my cool och Vasa Pizzeria.

Lucka 10

Höstsejd - Gunnar Ekelöf 1934

Var stilla, var tyst och vänta,
vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer,
vänta på undret, vänta på undergången som kommer
när tiden mist sin sälta.
Det svävar med släckta stjärnor lågande skär förbi.
Det kommer i gryningen eller i skymningen.
Dagen och natten är inte dess tid.
När solen går i mull och månen i sten skall det komma
med släckta stjärnor på kolnade skepp...
Då skall de blodiga portarna öppnas för allt
som är möjligt.
Då skall de blodlösa portarna stängas för alltid.
Marken skall fyllas av osedda steg och luften
av ohörda ljud,
städerna störta punktligt som klockslag.
Öronens snäckor skall sprängas som djupt ner i vatten
och tidens omätliga saktmod förevigas
djupt in i döda blickar, i domnades ljus
av undret som snuddar förbi deras hus.
Var stilla, var tyst och vänta,
andlöst tills gryningen öppnar sitt öga och andlöst tills
skymningen sluter sin blick.

-Kuk bara. Ibland om jag har tid en macka.

Haha! Nu är det dags att vara lite barnslig. Kolla in detta: Kukalizer. Kolla för all del in denna bloggen där igenom.
David säger att det är gammalt men jag har då aldrig sett det förut.

Conversion

Friday Night Lights må ha varit 3 and Long bitvis men veckans avsnitt är ett utsökt stycke amerikansk samtidskultur. Faktum är att säsong 2 har lyckats höja ribban ytterligare för serier riktade till "unga vuxna". Jag vet inte när jag senast såg något så genomarbetat för den målgruppen.
Genom ett par steg bort från footballplanen och in i de texanska hemmen börjar FNL om från början och tar sig tid att bygga från grunden. Med tre av de största potentiella konflikterna ute ur bilden i senaste avsnittet minskar inte mitt intresse utan tvärtom. Ge mig!

Lucka 9

Galenskapssång - William Blake 1783

De vilda vindarna gråter, och natten är kall.
Kom, sömn, och rulla upp för mig mina sorger.
Men se! morgonen tittar upp över de branta stupen i öster,
och gryningens svirrande fåglar försmår jorden.

Se! mina toner drivs, fyllda med sorg,
mot den ädelstenslagda himmelens valv.
De träffar nattens öra och får dagens ögon att gråta;
de gör de rytande vindarna galna och leker med stormarna.

Som en ond ande i ett moln, med tjutande smärta,
beger jag mig i nattens följe, och med natten vill jag gå.
Jag vänder ryggen åt öster, där hugsvalelsen brutit fram:
ty ljuset får min hjärna i ett grepp av vild smärta.

Dude, where's my seven-ten split

Just nu går en av världens bästa filmer på TV4+. Big Lebowski. It's Shomer Shabbos, Dude!

Bust-A-Move

Jag hör sång, musik och skratt från de andra lägenheterna i huset och här sitter jag och bara bidrar till sopberget med hemtentan från Helvetet.
När jag gick hem från Hagabion ikväll, ja gick, möte jag en äldre kvinna. Hon var en av de där som vi alla någon gång har sett, de som är lite galna och talar högt, eller skriker till ingen särskild, och jag kände en viss samhörighet med denna människa. Ganska obehagligt men inte skrämmande.

Lucka 8

Känsla - Arthur Rimbaud 1870

I de blå sommarkvällarna skall jag gå på stigarna,
stucken av sädesstråna, och trampa i det korta gräset:
drömmande skall jag känna dess svalka vid mina fötter.
Jag skall låta vinden skölja runt mitt bara huvud.

Jag skall inte tala, jag skall ingenting tänka:
men den oändliga kärleken skall stiga i min själ
och jag ska gå långt, mycket långt, som en zigenare,
i Naturen, - lycklig som med en kvinna.

Sa Magnus Broni, det här är fett?

Jag vill stuva potatis men det är lite väl sent för det kan jag tycka. Dessutom har jag inget att ha till som inte ligger i frysen.

Jag vill ha ett USB-minne i julklapp också. Gärna över fyra gig om det nu finns så stora.

Born on a train

Nu är det På spåret på SVT 1. Alla måste titta!
Det kan vara så att det är den bästa svenska TV-produktionen någonsin. Man kan nästan höra hur nöjd Per-Albin skulle vara.

Ändrat 8/12. Jag avslöjade visst lite väl mycket i min hast att berömma mig själv. Beklagar. Hur som helst var mitt resultat 10, 8, 10 på resorna. Som sagt är jag ganska nöjd.

Lucka 7

Pantern - Rainer Maria Rilke 1902

Hans blick har blivit så trött av att gå förbi stänger,
att den inte längre håller fast någonting.
Det syns honom som om det fanns tusen stänger
och bakom tusen stänger ingen värld.

De smidiga starka stegens mjuka gång,
som rör sig på minsta tänkbara cirkelbana,
är som en dans av styrka kring en mittpunkt,
i vilken en stor vilja står bedövad.

Bara ibland skjutes pupillens förhänge ljudlöst upp.
Då tränger en bild in,
går genom lemmarnas spända stillhet
och hör i hjärtat upp att vara till.

Whatchoo talkin' bout, Santa?

Jag har ingen adventsstjärna i lägenheten så istället hänger jag upp Gary Coleman på bloggen. Trevlig december alla ni som läser.

Wax on wax off

Vem är bäst? Jean Claude van Damme eller Steven Seagal?

Moshi moshi

Tillbringade ett par timmar med en av de bättre filmerna jag sett. Himmel och helvete eller High and Low av Akira Kurosawa. Den börjar som en av Dramatens bästa uppsättningar av en av Strindbergs realistiska pjäser med fantastiskt foto och bländande scenografi.
Efter knappa hälften förvandlas den till en ruskigt bra kriminalfilm, CSI och Beck kan slänga sig i väggen 40 år senare.
Fantastisk var ordet.

För övrigt är veckans skiva Tindersticks Waiting for the Moon. Jag är väl en av de få som tycker att Waiting... är bättre än mästerverket Curtains. Dock kräver det uttalandet lite förtydligande, Waiting... är bättre men då bara som helhet, den är mer homogen och håller mig på samma nivå hela tiden medan Curtains kanske har högre toppar men även djupare dalar.

Moshi moshi!

Lucka 6

De satt och drack vid tebordet - Heinrich Heine 1827

De satt och drack vid tebordet och talade mycket om kärlek.
Herrarna var estetiska, damerna hade känsligt sinne.

Kärleken måste vara platonisk, talade det torra hovrådet.
Hovrådinnan ler ironiskt, och likväl suckar hon: Ack!

Domkapitelsledamoten öppnar munnen stort: Kärleken får inte vara för rå,
annars skadar den hälsan. Fröken läspar: Hur så?

Grevinnan säger vemodigt: Kärleken är en passion!
Och räcker älskvärt kroppen till herr baronen.

Vid bordet fanns ännu en liten plats; min kära, där saknades du.
Du, min skatt, hade kunnat berätta så vackert om din kärlek.

*På originalspråk rimmar dikten rakt igenom och håller formen bättre. Det blir ju lite bristfälligt när man översätter. Tyvärr.

Back

Jag är helt slut överallt. Kroppen, huvudet.
Jag är sur på precis allt och alla, med några få undantag.
Hungrig är jag också men ganska oförmögen att göra något åt det.

Lucka 5

Så till min favoritengelsman.

Ode on a Grecian Urn - John Keats 1819

THOU still unravish'd bride of quietness,
Thou foster-child of Silence and slow Time,
Sylvan historian, who canst thus express
A flowery tale more sweetly than our rhyme:
What leaf-fringed legend haunts about thy shape
Of deities or mortals, or of both,
In Tempe or the dales of Arcady?
What men or gods are these? What maidens loth?
What mad pursuit? What struggle to escape?
What pipes and timbrels? What wild ecstasy?

Heard melodies are sweet, but those unheard
Are sweeter; therefore, ye soft pipes, play on;
Not to the sensual ear, but, more endear'd,
Pipe to the spirit ditties of no tone:
Fair youth, beneath the trees, thou canst not leave
Thy song, nor ever can those trees be bare;
Bold Lover, never, never canst thou kiss,
Though winning near the goal—yet, do not grieve;
She cannot fade, though thou hast not thy bliss,
For ever wilt thou love, and she be fair!

Ah, happy, happy boughs! that cannot shed
Your leaves, nor ever bid the Spring adieu;
And, happy melodist, unwearièd,
For ever piping songs for ever new;
More happy love! more happy, happy love!
For ever warm and still to be enjoy'd,
For ever panting, and for ever young;
All breathing human passion far above,
That leaves a heart high-sorrowful and cloy'd,
A burning forehead, and a parching tongue.

Who are these coming to the sacrifice?
To what green altar, O mysterious priest,
Lead'st thou that heifer lowing at the skies,
And all her silken flanks with garlands drest?
What little town by river or sea-shore,
Or mountain-built with peaceful citadel,
Is emptied of its folk, this pious morn?
And, little town, thy streets for evermore
Will silent be; and not a soul, to tell
Why thou art desolate, can e'er return.

O Attic shape! fair attitude! with brede
Of marble men and maidens overwrought,
With forest branches and the trodden weed;
Thou, silent form! dost tease us out of thought
As doth eternity: Cold Pastoral!
When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou say'st,
'Beauty is truth, truth beauty,—that is all
Ye know on earth, and all ye need to know.

Jag skrattar så jag dööör!

Läser vidare på den här journalistprogramtjejens blogg som jag började på idag förmiddag. Så här skrev hon den 30:e november: "Jag blir alltid förbannad på mig själv när en ful eller dum människa lyckas med någonting bättre än jag." Men det är inte slut där utan det fortsätter en bra bit i samma stil.
Behöver jag säga att jag ligger dubbelvikt på golvet och vrider mig i okontrollerbara skrattattacker?
Fasen, den här människan måste jag bara lära känna. Jag tror jag är kär.

Magnus Uggla

Alla som inte dansar är våldtäktsmän säger Maskinen, eller Slagsmåls-Frej, Afasi och Snook-Kihlen.
Tur att man har synts svänga sin lurviga då.
Nu ska jag ut och rör på mig, pipa Mats Björkin i magen och titta på film.

Vad gör förresten PST/Q idag?

Toffelhjältar

Usch, usch, usch! Det finns så många logiska felslut och luckor i senaste Heroes att en julkalender skulle bli avundsjuk. Det hade kunnat bli så mycket bättre! Jag fattar inte vad de går igång på de där jäkla jänkarna.
Nu ska jag inte tala mer om det med hänsyn till alla svensk-TV-tittare.

För övrigt har jag tagit en paus från Dexter. Jag orkar inte se hur mycket dödande som helst.

Independence Day

Jaha, då ska man visst se Bruce Springsteen i sommar då. En anledning att fira amerikanska nationaldagen den 4:e juli.
Det är lugnt, jag ska hälsa från dig.

Nu ska jag dansa lite i mörkret.

En del tycker man helt enkelt bara illa om

Jag har läst en blogg nu på morgonen som tillhör en tjej som började journalistprogrammet förra året och jag måste säga att livet har behandlat henne lite för väl. Jag undrar vad som kommer hända när hon får en riktig motgång i livet.
Är det sådana typer man ska bli klasskamrat med?
Usch, jag har säkert fel, jag hoppas det. Jag vill slippa säga henne ett sanningens ord om jag skulle träffa henne någon gång när jag är berusad.

Lucka 4

Om tusen år - Verner von Heidenstam 1915

En dallring i en fjärran rymd, ett minne
av gården, som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.

Kräk

Kräken har tagit Discovery Channel ifrån mig. De vill mig inte väl.

Och imorgon stänger de andra kräken av både värme och vatten hela dagen. De vill ingen väl.

Lucka 3

Till förruttnelsen - Erik Johan Stagnelius 1818

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar - på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng - med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! - i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

Brädad

Här sitter jag och skriver dikter samtidigt som jag har ett öga på kvällens NFL och det är för jävligt. Jag ser mer poesi och skönhet i sporten än i samtliga ord på mitt papper.
Den råa styrkan, den förfinade smidigheten, den blixtrande snabbheten, den bländande intelligensen. Om jag ändå kunde få ner det på ett papper.
Spelarna rör sig som en kropp med en vilja över det gröna fältet mot en motsvarande kropp på andra sidan som bara vill dem illa. Vad är det som driver dem? Vad är det som får dem att snöra på sig skorna och spänna hjälmremmen bara för att sekunder senare springa in i 200 kilo kött och blod? Om jag kunde få ner den viljan på ett papper.

Och säg nu inte pengar för det tror jag inte på.

Lucka 2

Nocturne - Tomas Tranströmer 1962

Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram
i strålkastarskenet - de är vakna, de vill dricka.
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon - det är nu
de ikläder sig Livet. - Människorna sover:

en del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi

Utanför byn går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden träden tigande i endräkt med varann.
De har en teatralisk färg som finns i eldsken.
Vad deras löv är tydliga! De följer mig ända hem.

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

Lucka 1

I dessa tider av urvattnade högtider och kommersialism tänkte jag utföra en god gärning för kulturen, det varma, det innerliga. Jag kommer varje dag fram till julafton presentera en av mina favoritdikter för att försöka skänka er en stunds eftertanke och inre frid. Dikterna presenteras helt utan inbördes ordning.
Det hela låter mycket högtravande, eller hur? Bra, det är så jag gillar det.

O Captain, my Captain! - Walt Whitman 1865

O CAPTAIN! my Captain! our fearful trip is done;
The ship has weather’d every rack, the prize we sought is won;
The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring:
But O heart! heart! heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

O Captain! my Captain! rise up and hear the bells;
Rise up—for you the flag is flung—for you the bugle trills;
For you bouquets and ribbon’d wreaths—for you the shores a-crowding;
For you they call, the swaying mass, their eager faces turning;
Here Captain! dear father!
This arm beneath your head;
It is some dream that on the deck,
You’ve fallen cold and dead.

My Captain does not answer, his lips are pale and still;
My father does not feel my arm, he has no pulse nor will;
The ship is anchor’d safe and sound, its voyage closed and done;
From fearful trip, the victor ship, comes in with object won;
Exult, O shores, and ring, O bells!
But I, with mournful tread,
Walk the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

Jag drömde en dröm

Det var sommar och vi var alla tillbaka på högstadiet i ett lätt modifierat Bergkvara/Torsås. Jag hade fått en cykel av Max vilket var ganska konstigt för det var en väldigt liten cykel, en sorts hybrid mellan en BMX och en sådan där ihopfällbar sak som alla turistande tyskar har, och som ni vet är Max ganska stor. Dessutom var det hans turcykel och efter att jag hade fått den fick han en massa otur. Konstigt.
Hur som helst så gled jag mest runt på min nya cykel där i samhället. Ett samhälle som var på väg utför. Skolbespisningen hade slut på pengar och skulle läggas ner. Ordföranden i Elevrådet, någon tjej som jag inte riktigt vet vem det var, vände sig till mig för hjälp. Jag skrev något eldigt brev till politikerna men om det hjälpte vet jag inte för i nästa stund åkte tjejen runt på gatorna i någon sorts pansarfordon ståendes så att hon stack ut ur soltaket iförd svart och vit tvärrandig tröja, röd scarf och en svart basker (alltså såg hon väldigt fransk ut) och mottog folkets jubel.
Jaja, tänkte jag, det var ju trevligt och så cyklade jag iväg och på min runda räddade jag, som av en händelse, en blond liten grabb från att drunkna i en bassäng med svämgödsel. Det var nog den konstigaste biten av drömmen.
Efter det så blev även jag hyllad av folket men det brydde jag mig inte så mycket om heller så jag gled iväg hemåt på min cykel för att duscha.

Touch of evil

Förra veckan blev en kvinna överkörd av spårvagnen här utanför, idag blev en mördad bara två kvarter bort. Det händer hemska saker i lilla Landala ska ni veta. Men märker jag något av det? Nej då, jag sitter så skönt och tryggt i min gröna fåtölj.
Fåtöljen har fått lite av en revival på sista tiden, den är utan tvekan den skönaste delen i min lägenhet. En fin gammal sak som jag hittade på Vågen för 50 spänn. Det fanns en likadan i butiken som förut låg på samma gata där Karin bor och den kostade, om jag minns rätt, nära 2000, eller om det till och med var 3000. Hur som helst är jag väldigt nöjd med den.

Nej nu ska jag se om det inte går att få lite "shut-eye" så att jag kan "wrap my head around" de där jäkla böckerna imorgon. Sorry, snöade in lite på engelska "quotes" där ett tag.

"O Captain, my Captain"