Back to white

Sista dagen för bloggen i denna klädnad! Weee! Bloggen är död! Länge leve Bloggen!
Ikväll väntar en afton på Rågvägen och jag ser framför mig hur jag ligger inborrad i ett soffhörn med en pilsner i handen och bara myser.
Jag funderade förut kring möjligheterna till att live-blogga från min nyårsafton. Jag kom inte fram till något direkt svar men lovade mig själv att försöka.
Nästa helg kommer jag förresten vara utomlands. Vilket utomlands vet jag inte riktigt än.

Den lille mannen med mustasch

Jag skickade just iväg en beställning på kafferelaterade varor värd dryga 700 kronor. Visst, en struntsumma när man tittar på vad espressomaskinerna kostar men ändå, ett stort steg för mig, man måste ju börja någonstans.
Med på beställningen var "original"-mokabryggaren från italienska Bialetti och lite annat krimskrams så nu längtar jag riktigt till när att jag kan hämta ut paketet på Konsum hemma i Göteborg och prova mig fram i kaffedjungeln.
Om ni vill får ni gärna komma förbi och smaka. Det passar bäst i februari.

Give me back my precious time

Äntligen har jag på allvar satt mig in i Foo Fighters senaste album, Echoes, Silence, Patience & Grace, och jag måste säga att jag är glad att jag gjorde det. Från det förra lätt splittrade albumet In Your Honor finns den musikaliska bredden kvar men resultatet blir så fruktansvärt mycket mer homogent. I mina mest givmilda stunder vill jag påstå, trots de väldigt tydliga influenserna från rockhistoriens olika årtionden, att detta är nyskapande men det är nog att gå lite för långt. Det är möjligtvis nyskapande för Foo Fighters som kommit helskinnade genom den utvecklingsprocess som pågått under de senaste åren.
Här sitter gitarrerna och trummorna som kepsen och jag tror inte att Dave Grohls röst låtit så bra på skiva förut, rösten och texterna vittnar om en man med enorm erfarenhet och stor känsla. Även Taylor Hawkins får denna gång komma fram och köra på ett par låtar. Dock måste jag naturligtvis säga att jag saknar, en av världens bästa basister, Nate Mendel lite. Det är inte direkt några snirkliga SDRE-basgångar här inte, men det ska det väl heller inte vara.
Ytterligare en sak att glädjas åt är tillbakagången till de typiska humoristiska videorna som Foo's gjorde sig kända redan med första skivan. Kolla in andrasingeln Long Road To Ruin och dra på smilbanden.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera en solid skiva utan egentliga svagheter men inte heller med de där tydliga brottarhitsen, förutom då förstasingeln The Pretender, som blivit synonymt med Foo's. Gillar man Foo Fighters eller bara gitarrock i stort är den ett givet köp, man får verkligen valuta för pengarna här. Om man så till sist skulle ge skivan ett betyg skulle den få åtta av tio möjliga peruaner.

Undefeated

Så lyckades de då till slut. New England Patriots gick 16-0 och därmed obesegrade genom NFLs grundsäsong. En triumf för Patriots och Amerikas gunstling nummer ett just nu, QBn Tom Brady, som bara ett lag lyckats med tidigare nämlingen Miami Dolphins årgång 1972. Intressant att tillägga är att 72 gjorde Patriots en av sina sämsta säsonger någonsin och i år har Dolphins bara lyckats åstadkomma 1-14 med en match kvar.
Diskussionen går het i USA och känslorna svalar om vilken prestation som är den bästa och meningarna är många. En del hävdar att Dolphins är originalet och att inget kan slå säsongen 72, andra hävdar att 16-0 obestridligen är bättre än 14-0 medan ett tredje läger diplomatiskt säger att obesegrade är obesegrade oavsett hur många matcher som spelas. Men en sak är i alla fall säker, för att nå upp i samma legendstatus som Dolphins trupp från 72 krävs det tre segrar till för Patriots, Miami vann nämligen också den efterföljande Super Bowl VII.
Upplösningen levereras under januari och februari.

Tackar tackar

Just nu gillar jag Faktums tack till de medverkande idrottsklubbarna i Hemlösas kalender 2008 i dagens GP. Tacket består av en helsida med en bild på en medaljsköld med de aktuella idrottsklubbarnas emblem samt ett litet litet hål där man får förmoda att Frölundas emblem en gång suttit. Hockeylaget drog sig nämligen ur kalendern för bara någon månad sedan med ursäkten att klubbens fans inte kunde identifiera sig med de hemlösas situation.
Tack Frölunda, för besväret får ni ett hål fyllt med skam.

Stänkarrock

Bröderna Karlsson kan skriva refränger de. Jag ser fram emot en genomarbetad och välproducerad fullängdare med mycket botten och nästan överdrivet många stämmor på refrängerna. Tänk bara den sista låten, eller näst sista egentligen, med ett par extra körer på. Gåshud säger jag bara.

Jack Black

Ikväll, efter 23, spelar bröderna Karlsson stänkarrock i Kalmar på just The Rock. Jag kommer vara där, kommer du?

Det här måste vi gå till botten med

Dekonstuktionen är inledd! Jag likställer förändringarna med när en fjäril kravlar sig ur sin puppa. (Det där skrev jag bara för att få skriva puppa.)

Jag bytte till den kommande titeln där i 10 sekunder så om någon av er råkade titta in så kan ni ju hålla inne med det ett par dagar.

Skrivet i en svag stund

Det finns ingenting mer deprimerande än att efter en hel dags frånvaro från bloggen komma tillbaka och märka att ingen har kommenterat på någonting.
Ja jag vet att jag har sagt att kommentarerna inte är så viktiga men jag ljuger ju! Jag ljuger om allt hela tiden, till och med när jag talar sanning. Jag har inte sagt ett sant ord sedan senaste gången jag var i kyrkan.
Jag är en liten man i sjukligt behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag nöjer mig med medlidande för guds skull! Ge mig!
Men visst, ni ursäktas idag. Det är trots allt jul.
(Jag har namnsdag idag förresten, Stefan. Hurra för mig.)

Svar på tilltal

Emmely säger i senaste kommentaren att hon hört att jag ska sluta blogga efter nyår. Var har hon hört det? Genom vinrankorna? Finns det en liten fågel därute? Har jag sagt något som kan tolkas på det viset? Har någon buggat min telefon? Nej, det tror jag inte.
Men...
Faktum är att jag tänkt göra en del ändringar. Namnet ska bytas och grafiken ändras, det är så många som har samma nuförtiden - grafik alltså.
Samtidigt hade jag tänkt att kvaliten på inläggen skulle höjas avsevärt. Jag menar, nu har jag ju ett rykte som journaliststuderande att leva upp till. Jag kanske till och med slänger in en och annan intervju.
Jag lovar en hel del om kaffe nu de närmaste månaderna.

Avbräck

Det är ju skandalartat det här. Varken Biostaden i Kalmar eller SF i Karlskrona visar Wes Andersons nya Darjeeling limited. Vad är det för en dekulturiserad del av landet jag hamnat i? Är de nöjda med att kunna prestera svenskbröt som Arn och Bee Movie (svenskt tal) på juldagen? Det innebär att jag tvingas vänta en dryg vecka innan jag kan lägga mina ögon på läckerbiten. Filmen alltså.
Tacka vet jag Göteborg.

Up, up and away

Ryck upp er lite nu va?! Dålig julattityd har jag märkt när jag kollat runt lite. Bra julattityd får man om man äter julskinkemacka till frukost, äter julskinkemacka till elvafikat, chokladbiskvi och tre koppar kaffe till ettfikat, kollar minst på tjuren Ferdinand vid tre snåret, ser Josef säga "Om du blev våldtagen var det inte ditt fel" till Maria på italienska efter Kalle, äter julskinkemacka och en massa kålsallad till middag, två koppar kaffe och en glaserad pepparkaka efter åtta och sedan går och nallar på de överblivna köttbullarna till aftonen är slut. Då kan jag garantera en behaglig julattityd.

Nu ska jag nog rulla in under granen och försöka bli av med den här koffeinchocken jag har på ingående.

Lucka 24

Så var det då julafton och vi har kommit fram till den sista luckan. Här nedan kommer min absoluta favoritdikt alla kategorier. Den representerar också det tankesätt som jag försöker fylla mina dagar med. Om jag lyckas är en annan sak.
Hur som helst, God Jul på er allihop!

Konsten - Théophile Gautier 1852

Ja, verket framgår skönare ur en form som spjärnar mot arbetet, vers, marmor, onyx, emalj.
Inget falskt tvång. Men för att gå rakt skall du, Musa, taga på en trång koturn.
Sky den bekväma rytmen, lik en för stor sko, av det slag som varje fot tar av och på!
Bildhuggare, försmå den lera, som tummen knådar, medan tanken dröjer någon annanstans,
kämpa med Carrara-marmorn, med hård och sällsynt Paros-marmor, den rena konturens bevarare;
låna från Syrakusa dess brons i vilket det stolta, tjusande anletsdraget framstår klart;
sök med känslig hand Apollons profil i en åder av agat.
Målare, fly akvarellen, och gör den alltför ömtåliga färgen beständig i emaljens ugn;
skapa de blå sirenerna, som på hundra sätt vrider sina fiskstjärtar, vapensköldarnas odjur;
i hennes treringade gloria Jungfrun och hennes Jesus, klotet med korset på.
Allt förgår. - Endast den starka konsten är av evighet: bysten överlever staden.
Och den stränga medalj som plöjaren finner under jorden avslöjar en kejsare.
Själva gudarna dör. Men de mäktiga verserna förblir varaktigare än kopparn.
Hugg, fila, mejsla; må din svävande dröm präglas i det motspänstiga blocket!

All I want for christmas isn't you

Jag ska bli jultjock och sen ska jag bli vårsmal. Sen kan man ju alltid hoppas att man blir längre också samtidigt på något konstigt sätt.

Lucka 23

Albatrossen - Charles Baudelaire 1858

Ofta tar besättningsmännen för att förströ sig albatrosser,
havens väldiga fåglar,
vilka likt lättjefulla färdkamrater följer fartyget som glider fram
över grymma djup.

Knappt har de satt ned dem på däcksplankorna,
förrän dessa azurns konungar,
klumpiga och skamsna, ömkligt låter sina stora vita vingar
släpa som åror vid sin sida.

Denne bevingade resenär, så otymplig och kraftlös han är!
Han, nyss så skön, så komisk och ful han är!
Någon retar hans näbb med en snugga,
en annan härmar haltande den lytte som flög!

Diktaren är lik denne molnens furste som bor i stormen
och som ringaktar bågskytten:
landsförvisad på marken bland hånskratten
hindrar hans jättevingar honom från att gå.

Fear and loathing in Göteborg

Så är jag då i Bergkvara för julen. Kom igår mitt på dagen, det var nice.
Idag fick jag en liten julklapp i förskott, jag blev antagen till journalistprogammet vid Göteborgs Universitet. Ska jag vara ärlig var jag lite orolig över det hela för när jag gjorde antagningsprovet för ett par veckor sedan såg alla min medsökande helt normala ut. Lätt misantropiskt lagd som är jag är hade jag ju nästan förutsatt att nära hälften av dem skulle på något sätt vara missanpassade (det vill säga mer så än jag själv) men det var de alltså inte.
Men så här i efterhand ger det ju bara mer ära till mig när jag lyckades placera mig i toppen av de cirka hundra provdeltagarna.
Alltså blir det 2-3 år till i Göteborg vilket jag inte har några problem med.
God Jul!

Lucka 22

Death - William Butler Yeats

Nor dread nor hope attend
A dying animal;
A man awaits his end
Dreading and hoping all;
Many times he died,
Many times rose again.
A great man in his pride
Confronting murderous men
Casts derision upon
Supersession of breath;
He knows death to the bone --
Man has created death.

Que pasa?

Angående juldagen och nyårsafton finns att läsa i föregående inläggs kommentarsfält. Läs och skrid till verket!

Lucka 21

Från en avlägsen plats - Lars Gustafsson 1962

Om Gud eller inte,
om mening eller inte mening,
på avstånd krymper frågorna till punkter,
på avstånd gäller inte klokhet eller ängslan
och fri eller inte; det handlar i mig,
något handlar och uppsöker något i mig.
Om du är stilla kan du höra ljud av vatten.

Det handlar om ett mörker,
att leva i det rätta mörkrets närhet,
det är som havet under iskalotterna, osynligt,
och bara vattenljud och långsam rörelse,
avlägset ljud av vatten, sekelsakta dyning,
och alla dina långa tankar och beslut
spår som för bort och försvinner i drivande nysnö.

Lucka 20

När jorden skrattade - Harry Martinsson 1931

Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.

Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.

Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.

Hold it partner

Hej mina vänner. Jag är sen med dagens dikt idag. Jag beklagar detta men jag har inte varit hemma särskilt mycket, är det inte nu heller, och har därför inte kunnat gå igenom mina samlingar. Dock vet jag att det kommer bli en Harry Martinsson-dikt, något uppåtaktigt.
Kram!

Lucka 19

Tomten - Viktor Rydberg 1881

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Kryptonit, Yoko Ono och... Jessica Simpson

Haha! Läs detta och få er ett gott skratt.
Samtidigt som det är en fantastisk rolig artikel är den otroligt horribel. "Professionell amerikansk fotboll" - ja det är klart att den är professionell och räcker det inte att skriva NFL? Det är sådant jag har så svårt för i svensk sportjournalistik. Allt som är lite främmande blir spektakel och beskrivs uteslutande på något sorts bebisspråk. Usch!

Lucka 18

sonatform denaturerad prosa - Gunnar Ekelöf 1932

krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden
brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel
du eller aldrig svindel nu eller aldrig.
vi börjar om
krossa bokstävlarna makadam och tänderna gäspar vokaler,
svetten rinner i helvete jag dör i mina vindlingar kräkas
nu eller aldrig svindel jag och du. jag och han hon det. vi
börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. skrik och rop:
det går fort vilken rasande fart i luft och helvete i mina vindlingar
som vansinnet i luften svindel, skrik och rop: han faller
han har fallit. det var bra det gick fort vilken rasande fart i
luft och helvete i mina vindlingar kräkas nu eller aldrig svindel
jag och du. jag och han hon det. vi börjar om. jag och han
hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om. jag
och han hon det
vi börjar om
krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler, elden
brinner i helvete kräkas och spotta nu eller aldrig jag och svindel
du eller aldrig svindel nu eller aldrig.

Simple life

Söndagkväll. Ligger på soffan i mysläge efter en trevlig filmkväll. Såg American Gangster av Ridley Scott, analeriets mästerregissör. Den var bättre än jag trodde, en amerikansk historisk gansterfilm av klassiskt snitt där allas vår Denzel lever upp den amerikanska drömmen, måhända med tveksamma metoder men ändå. Dock jagas han av (en något lönnfet?) Russell Crowe.
Om ni gillar American Gangster så kan jag tipsa om TV-serien The Wire som SVT sänder. Säsong ett är en modern variant på AGs tema. Kolla upp! Det är det värt.

Funderar också på min egen framställning av mig själv som en kille som har väldigt mycket fritid. Det är ju inte en helt korrekt framställning (jag har en del att göra om dagarna) men jag tycker det är oviktigt. Jag tycker att en dag med ingenting att göra är mer intressant än en fullspäckad och schemalagd. Det är lite mer dynamik i ingenting.

Lucka 17

Esplanadsystemet - August Strindberg 1883

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky

stod damm och boss,

då plank och läkt

de bröto loss.

Det ruttna trät,

så torrt som snus,

det virvlar om

med kalk och grus.

Och hackan högg

och stången bröt

och väggen föll

för kraftig stöt.

Och skrapan rev

och tången nöp,

att taket föll

och skorsten stöp.

Från kåk till kåk

man sig beger,

från syll till ås,

allt brytes ner.

En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.

-- "Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?"
-- "Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!"

-- "Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? -- Det är förskräckligt~"
-- "Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?"

Lucka 16

Landet som icke är - Edith Södergran 1925

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Hold on

Läste igenom de senaste 50-60 inläggen här i bloggen och jag måste säga att jag är bättre än jag trodde. Otroligt intressant människa. Ni är lyckligt lottade.

Just when I thought you couldn't get any dumber, you go and do something like this... and totally redeem yourself!

Rubriken kommer från Dumb & Dumber och syftar på filmvetenskapen.

Den bästa Hollywoodfilmen kommer inte från Hollywood utan från Jamaica. Third World Cop (1999) har allt som high conceptfilm från USA har, välbekant story, fläskiga effekter, coola oneliners och inte minst grym musik.
Storyn påminner lite om Jägarna, äldre polis, Capone [capååån], återvänder till hemstaden och rensar upp i träsket av ganja och smuggelvapen och han gör det bra med sina två pistoler horisontellt. Det är så vackert!
I huvudrollen ser vi Jamaicas svar på Bruce Willis, Paul Campbell men som om det inte vore nog med det så finns både Elephant Man och Ninjaman i rollistan! NINJAMAN! Fatta hur stort det är!

"We run street, street not run we" - best tagline ever!

Lucka 15

Ångest - Pär Lagerkvist 1916

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hår är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Lucka 14

Till smärtan - Dan Andersson 1920

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.

Lucka 13

Allt ger gudarna - Goethe 1777

Allt ger gudarna, de oändliga, i fullt mått av sina gunstlingar,
alla fröjder, de oändliga, alla smärtor, de oändliga, i fullt mått.

Repent

Jag lever i synd. I alla fall om man går efter den här nya snällkristna tolkningen av den bibliska meningen. Men vad gör jag åt det? Inte mycket, som vanligt, och jag har inget emot det egentligen.

Revenge of the nerd

Jag vill ta ett par minuter till att villkorslöst hylla mig själv. Känner att jag kan behöva det.
Jag är ruskigt snygg, otroligt smart, väldigt snäll, omtänksam och givmild, bra både det ena och det andra, mycket intressant överlag.

Ja så är det. Allt är sant. Så vad väntar ni på?
Bäst just nu: Cobolt - Shadows growing monster-size. Gör man något bättre än så så dör man. Knall och fall.

Lucka 12

Salig längtan - Goethe 1815

Säg det inte till någon, endast till de visa, eftersom mängden genast hånar:
Jag vill prisa det levande, som längtar till döden i flammorna.
I kärleksnätternas svalka, som avlade dig och i vilken du avlade,
kommer en främmande känsla över dig, när det stilla ljuset lyser.

Du omfamnas inte längre i mörkrets skugga,
och nytt begär drar dig uppåt till en högre kärleksakt.
Inget avstånd kommer dig att tveka, du kommer flygande och trollbunden
och till slut, lysten efter ljus, är du förbränd, fjäril.

Och så länge du inte förstår det, nämligen detta:
Dö och bli till!,
är du bara en svårmodig gäst
på den mörka jorden.

Min tisdagskväll

För att återknyta till min utmattning igår kan jag säga att jag stöp i säng redan klockan 21 och vaknade inte förrän klockan 11 idag på förmiddagen. Alltså kan man dra slutsatsen att jag inte längre är särskilt trött.
Innan jag somnade sökte dock mitt ben, mer eller mindre oavsiktligt, efter någonting eller någon. Jag vet inte riktigt varför. Jag är inte riktigt nöjd med det.

Unhand me, Yankee!

Så har min "utbildning", "filmvetenskapen" slagit nytt bottenrekord med den kommunistiska propagandafilmen I am Cuba från 64 om revolutionen på Kuba. Hemskt, självupptaget och långdraget.
Att några av de mer "medvetna" personerna i klassen sedan hyllar den villkorslöst bekräftar egentligen bara min uppfattning.

Lucka 11

O, Good Ale Comes - Robert Burns 1786

O, good ale comes, and good ale goes,
Good ale makes me sell my hose,
Sell my hose, and pawn my shoes -
Good ale keeps my heart above!

I had six oxen in a plough,
And they pulled all well enough:
I sold them all just one by one -
Good ale keeps the heart up!

Good ale keeps me bare and busy,
Makes me meddle with the servant girl,
Stand in the stool when I have censure -
Good ale keeps the heart up!

800 grader och allt det där

Jag är slut. Tack för mig, nu tar jag mentalt jullov. Ska inte tänka en tanke till innan jag får sätta tänderna i en bit julskinka. Det är skadligt att känna sig så här.
Dessutom höll jag på att råka illa ut rent fysiskt idag också när jag var nära att hamna mellan en baglady och hennes bag. Som tur var hörde jag hennes väsningar och kunde styra upp det hela innan det var för sent.

Bäst just nu: Adam Tensta - It's my cool och Vasa Pizzeria.

Lucka 10

Höstsejd - Gunnar Ekelöf 1934

Var stilla, var tyst och vänta,
vänta på vilddjuret, vänta på varslet som kommer,
vänta på undret, vänta på undergången som kommer
när tiden mist sin sälta.
Det svävar med släckta stjärnor lågande skär förbi.
Det kommer i gryningen eller i skymningen.
Dagen och natten är inte dess tid.
När solen går i mull och månen i sten skall det komma
med släckta stjärnor på kolnade skepp...
Då skall de blodiga portarna öppnas för allt
som är möjligt.
Då skall de blodlösa portarna stängas för alltid.
Marken skall fyllas av osedda steg och luften
av ohörda ljud,
städerna störta punktligt som klockslag.
Öronens snäckor skall sprängas som djupt ner i vatten
och tidens omätliga saktmod förevigas
djupt in i döda blickar, i domnades ljus
av undret som snuddar förbi deras hus.
Var stilla, var tyst och vänta,
andlöst tills gryningen öppnar sitt öga och andlöst tills
skymningen sluter sin blick.

-Kuk bara. Ibland om jag har tid en macka.

Haha! Nu är det dags att vara lite barnslig. Kolla in detta: Kukalizer. Kolla för all del in denna bloggen där igenom.
David säger att det är gammalt men jag har då aldrig sett det förut.

Conversion

Friday Night Lights må ha varit 3 and Long bitvis men veckans avsnitt är ett utsökt stycke amerikansk samtidskultur. Faktum är att säsong 2 har lyckats höja ribban ytterligare för serier riktade till "unga vuxna". Jag vet inte när jag senast såg något så genomarbetat för den målgruppen.
Genom ett par steg bort från footballplanen och in i de texanska hemmen börjar FNL om från början och tar sig tid att bygga från grunden. Med tre av de största potentiella konflikterna ute ur bilden i senaste avsnittet minskar inte mitt intresse utan tvärtom. Ge mig!

Lucka 9

Galenskapssång - William Blake 1783

De vilda vindarna gråter, och natten är kall.
Kom, sömn, och rulla upp för mig mina sorger.
Men se! morgonen tittar upp över de branta stupen i öster,
och gryningens svirrande fåglar försmår jorden.

Se! mina toner drivs, fyllda med sorg,
mot den ädelstenslagda himmelens valv.
De träffar nattens öra och får dagens ögon att gråta;
de gör de rytande vindarna galna och leker med stormarna.

Som en ond ande i ett moln, med tjutande smärta,
beger jag mig i nattens följe, och med natten vill jag gå.
Jag vänder ryggen åt öster, där hugsvalelsen brutit fram:
ty ljuset får min hjärna i ett grepp av vild smärta.

Dude, where's my seven-ten split

Just nu går en av världens bästa filmer på TV4+. Big Lebowski. It's Shomer Shabbos, Dude!

Bust-A-Move

Jag hör sång, musik och skratt från de andra lägenheterna i huset och här sitter jag och bara bidrar till sopberget med hemtentan från Helvetet.
När jag gick hem från Hagabion ikväll, ja gick, möte jag en äldre kvinna. Hon var en av de där som vi alla någon gång har sett, de som är lite galna och talar högt, eller skriker till ingen särskild, och jag kände en viss samhörighet med denna människa. Ganska obehagligt men inte skrämmande.

Lucka 8

Känsla - Arthur Rimbaud 1870

I de blå sommarkvällarna skall jag gå på stigarna,
stucken av sädesstråna, och trampa i det korta gräset:
drömmande skall jag känna dess svalka vid mina fötter.
Jag skall låta vinden skölja runt mitt bara huvud.

Jag skall inte tala, jag skall ingenting tänka:
men den oändliga kärleken skall stiga i min själ
och jag ska gå långt, mycket långt, som en zigenare,
i Naturen, - lycklig som med en kvinna.

Sa Magnus Broni, det här är fett?

Jag vill stuva potatis men det är lite väl sent för det kan jag tycka. Dessutom har jag inget att ha till som inte ligger i frysen.

Jag vill ha ett USB-minne i julklapp också. Gärna över fyra gig om det nu finns så stora.

Born on a train

Nu är det På spåret på SVT 1. Alla måste titta!
Det kan vara så att det är den bästa svenska TV-produktionen någonsin. Man kan nästan höra hur nöjd Per-Albin skulle vara.

Ändrat 8/12. Jag avslöjade visst lite väl mycket i min hast att berömma mig själv. Beklagar. Hur som helst var mitt resultat 10, 8, 10 på resorna. Som sagt är jag ganska nöjd.

Lucka 7

Pantern - Rainer Maria Rilke 1902

Hans blick har blivit så trött av att gå förbi stänger,
att den inte längre håller fast någonting.
Det syns honom som om det fanns tusen stänger
och bakom tusen stänger ingen värld.

De smidiga starka stegens mjuka gång,
som rör sig på minsta tänkbara cirkelbana,
är som en dans av styrka kring en mittpunkt,
i vilken en stor vilja står bedövad.

Bara ibland skjutes pupillens förhänge ljudlöst upp.
Då tränger en bild in,
går genom lemmarnas spända stillhet
och hör i hjärtat upp att vara till.

Whatchoo talkin' bout, Santa?

Jag har ingen adventsstjärna i lägenheten så istället hänger jag upp Gary Coleman på bloggen. Trevlig december alla ni som läser.

Wax on wax off

Vem är bäst? Jean Claude van Damme eller Steven Seagal?

Moshi moshi

Tillbringade ett par timmar med en av de bättre filmerna jag sett. Himmel och helvete eller High and Low av Akira Kurosawa. Den börjar som en av Dramatens bästa uppsättningar av en av Strindbergs realistiska pjäser med fantastiskt foto och bländande scenografi.
Efter knappa hälften förvandlas den till en ruskigt bra kriminalfilm, CSI och Beck kan slänga sig i väggen 40 år senare.
Fantastisk var ordet.

För övrigt är veckans skiva Tindersticks Waiting for the Moon. Jag är väl en av de få som tycker att Waiting... är bättre än mästerverket Curtains. Dock kräver det uttalandet lite förtydligande, Waiting... är bättre men då bara som helhet, den är mer homogen och håller mig på samma nivå hela tiden medan Curtains kanske har högre toppar men även djupare dalar.

Moshi moshi!

Lucka 6

De satt och drack vid tebordet - Heinrich Heine 1827

De satt och drack vid tebordet och talade mycket om kärlek.
Herrarna var estetiska, damerna hade känsligt sinne.

Kärleken måste vara platonisk, talade det torra hovrådet.
Hovrådinnan ler ironiskt, och likväl suckar hon: Ack!

Domkapitelsledamoten öppnar munnen stort: Kärleken får inte vara för rå,
annars skadar den hälsan. Fröken läspar: Hur så?

Grevinnan säger vemodigt: Kärleken är en passion!
Och räcker älskvärt kroppen till herr baronen.

Vid bordet fanns ännu en liten plats; min kära, där saknades du.
Du, min skatt, hade kunnat berätta så vackert om din kärlek.

*På originalspråk rimmar dikten rakt igenom och håller formen bättre. Det blir ju lite bristfälligt när man översätter. Tyvärr.

Back

Jag är helt slut överallt. Kroppen, huvudet.
Jag är sur på precis allt och alla, med några få undantag.
Hungrig är jag också men ganska oförmögen att göra något åt det.

Lucka 5

Så till min favoritengelsman.

Ode on a Grecian Urn - John Keats 1819

THOU still unravish'd bride of quietness,
Thou foster-child of Silence and slow Time,
Sylvan historian, who canst thus express
A flowery tale more sweetly than our rhyme:
What leaf-fringed legend haunts about thy shape
Of deities or mortals, or of both,
In Tempe or the dales of Arcady?
What men or gods are these? What maidens loth?
What mad pursuit? What struggle to escape?
What pipes and timbrels? What wild ecstasy?

Heard melodies are sweet, but those unheard
Are sweeter; therefore, ye soft pipes, play on;
Not to the sensual ear, but, more endear'd,
Pipe to the spirit ditties of no tone:
Fair youth, beneath the trees, thou canst not leave
Thy song, nor ever can those trees be bare;
Bold Lover, never, never canst thou kiss,
Though winning near the goal—yet, do not grieve;
She cannot fade, though thou hast not thy bliss,
For ever wilt thou love, and she be fair!

Ah, happy, happy boughs! that cannot shed
Your leaves, nor ever bid the Spring adieu;
And, happy melodist, unwearièd,
For ever piping songs for ever new;
More happy love! more happy, happy love!
For ever warm and still to be enjoy'd,
For ever panting, and for ever young;
All breathing human passion far above,
That leaves a heart high-sorrowful and cloy'd,
A burning forehead, and a parching tongue.

Who are these coming to the sacrifice?
To what green altar, O mysterious priest,
Lead'st thou that heifer lowing at the skies,
And all her silken flanks with garlands drest?
What little town by river or sea-shore,
Or mountain-built with peaceful citadel,
Is emptied of its folk, this pious morn?
And, little town, thy streets for evermore
Will silent be; and not a soul, to tell
Why thou art desolate, can e'er return.

O Attic shape! fair attitude! with brede
Of marble men and maidens overwrought,
With forest branches and the trodden weed;
Thou, silent form! dost tease us out of thought
As doth eternity: Cold Pastoral!
When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou say'st,
'Beauty is truth, truth beauty,—that is all
Ye know on earth, and all ye need to know.

Jag skrattar så jag dööör!

Läser vidare på den här journalistprogramtjejens blogg som jag började på idag förmiddag. Så här skrev hon den 30:e november: "Jag blir alltid förbannad på mig själv när en ful eller dum människa lyckas med någonting bättre än jag." Men det är inte slut där utan det fortsätter en bra bit i samma stil.
Behöver jag säga att jag ligger dubbelvikt på golvet och vrider mig i okontrollerbara skrattattacker?
Fasen, den här människan måste jag bara lära känna. Jag tror jag är kär.

Magnus Uggla

Alla som inte dansar är våldtäktsmän säger Maskinen, eller Slagsmåls-Frej, Afasi och Snook-Kihlen.
Tur att man har synts svänga sin lurviga då.
Nu ska jag ut och rör på mig, pipa Mats Björkin i magen och titta på film.

Vad gör förresten PST/Q idag?

Toffelhjältar

Usch, usch, usch! Det finns så många logiska felslut och luckor i senaste Heroes att en julkalender skulle bli avundsjuk. Det hade kunnat bli så mycket bättre! Jag fattar inte vad de går igång på de där jäkla jänkarna.
Nu ska jag inte tala mer om det med hänsyn till alla svensk-TV-tittare.

För övrigt har jag tagit en paus från Dexter. Jag orkar inte se hur mycket dödande som helst.

Independence Day

Jaha, då ska man visst se Bruce Springsteen i sommar då. En anledning att fira amerikanska nationaldagen den 4:e juli.
Det är lugnt, jag ska hälsa från dig.

Nu ska jag dansa lite i mörkret.

En del tycker man helt enkelt bara illa om

Jag har läst en blogg nu på morgonen som tillhör en tjej som började journalistprogrammet förra året och jag måste säga att livet har behandlat henne lite för väl. Jag undrar vad som kommer hända när hon får en riktig motgång i livet.
Är det sådana typer man ska bli klasskamrat med?
Usch, jag har säkert fel, jag hoppas det. Jag vill slippa säga henne ett sanningens ord om jag skulle träffa henne någon gång när jag är berusad.

Lucka 4

Om tusen år - Verner von Heidenstam 1915

En dallring i en fjärran rymd, ett minne
av gården, som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.

Kräk

Kräken har tagit Discovery Channel ifrån mig. De vill mig inte väl.

Och imorgon stänger de andra kräken av både värme och vatten hela dagen. De vill ingen väl.

Lucka 3

Till förruttnelsen - Erik Johan Stagnelius 1818

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar - på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng - med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! - i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

Brädad

Här sitter jag och skriver dikter samtidigt som jag har ett öga på kvällens NFL och det är för jävligt. Jag ser mer poesi och skönhet i sporten än i samtliga ord på mitt papper.
Den råa styrkan, den förfinade smidigheten, den blixtrande snabbheten, den bländande intelligensen. Om jag ändå kunde få ner det på ett papper.
Spelarna rör sig som en kropp med en vilja över det gröna fältet mot en motsvarande kropp på andra sidan som bara vill dem illa. Vad är det som driver dem? Vad är det som får dem att snöra på sig skorna och spänna hjälmremmen bara för att sekunder senare springa in i 200 kilo kött och blod? Om jag kunde få ner den viljan på ett papper.

Och säg nu inte pengar för det tror jag inte på.

Lucka 2

Nocturne - Tomas Tranströmer 1962

Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram
i strålkastarskenet - de är vakna, de vill dricka.
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon - det är nu
de ikläder sig Livet. - Människorna sover:

en del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi

Utanför byn går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden träden tigande i endräkt med varann.
De har en teatralisk färg som finns i eldsken.
Vad deras löv är tydliga! De följer mig ända hem.

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

Lucka 1

I dessa tider av urvattnade högtider och kommersialism tänkte jag utföra en god gärning för kulturen, det varma, det innerliga. Jag kommer varje dag fram till julafton presentera en av mina favoritdikter för att försöka skänka er en stunds eftertanke och inre frid. Dikterna presenteras helt utan inbördes ordning.
Det hela låter mycket högtravande, eller hur? Bra, det är så jag gillar det.

O Captain, my Captain! - Walt Whitman 1865

O CAPTAIN! my Captain! our fearful trip is done;
The ship has weather’d every rack, the prize we sought is won;
The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring:
But O heart! heart! heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

O Captain! my Captain! rise up and hear the bells;
Rise up—for you the flag is flung—for you the bugle trills;
For you bouquets and ribbon’d wreaths—for you the shores a-crowding;
For you they call, the swaying mass, their eager faces turning;
Here Captain! dear father!
This arm beneath your head;
It is some dream that on the deck,
You’ve fallen cold and dead.

My Captain does not answer, his lips are pale and still;
My father does not feel my arm, he has no pulse nor will;
The ship is anchor’d safe and sound, its voyage closed and done;
From fearful trip, the victor ship, comes in with object won;
Exult, O shores, and ring, O bells!
But I, with mournful tread,
Walk the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.

Jag drömde en dröm

Det var sommar och vi var alla tillbaka på högstadiet i ett lätt modifierat Bergkvara/Torsås. Jag hade fått en cykel av Max vilket var ganska konstigt för det var en väldigt liten cykel, en sorts hybrid mellan en BMX och en sådan där ihopfällbar sak som alla turistande tyskar har, och som ni vet är Max ganska stor. Dessutom var det hans turcykel och efter att jag hade fått den fick han en massa otur. Konstigt.
Hur som helst så gled jag mest runt på min nya cykel där i samhället. Ett samhälle som var på väg utför. Skolbespisningen hade slut på pengar och skulle läggas ner. Ordföranden i Elevrådet, någon tjej som jag inte riktigt vet vem det var, vände sig till mig för hjälp. Jag skrev något eldigt brev till politikerna men om det hjälpte vet jag inte för i nästa stund åkte tjejen runt på gatorna i någon sorts pansarfordon ståendes så att hon stack ut ur soltaket iförd svart och vit tvärrandig tröja, röd scarf och en svart basker (alltså såg hon väldigt fransk ut) och mottog folkets jubel.
Jaja, tänkte jag, det var ju trevligt och så cyklade jag iväg och på min runda räddade jag, som av en händelse, en blond liten grabb från att drunkna i en bassäng med svämgödsel. Det var nog den konstigaste biten av drömmen.
Efter det så blev även jag hyllad av folket men det brydde jag mig inte så mycket om heller så jag gled iväg hemåt på min cykel för att duscha.

Touch of evil

Förra veckan blev en kvinna överkörd av spårvagnen här utanför, idag blev en mördad bara två kvarter bort. Det händer hemska saker i lilla Landala ska ni veta. Men märker jag något av det? Nej då, jag sitter så skönt och tryggt i min gröna fåtölj.
Fåtöljen har fått lite av en revival på sista tiden, den är utan tvekan den skönaste delen i min lägenhet. En fin gammal sak som jag hittade på Vågen för 50 spänn. Det fanns en likadan i butiken som förut låg på samma gata där Karin bor och den kostade, om jag minns rätt, nära 2000, eller om det till och med var 3000. Hur som helst är jag väldigt nöjd med den.

Nej nu ska jag se om det inte går att få lite "shut-eye" så att jag kan "wrap my head around" de där jäkla böckerna imorgon. Sorry, snöade in lite på engelska "quotes" där ett tag.

"O Captain, my Captain"

How do we sleep while our beds are burning?

Klockan är 05.55 och jag kan inte sova. Dock är det inte för att min säng brinner, snarare tvärtom. (Var det han som blev minister nu förresten?)

Jag är lite sur på kurslitteraturen, som vanligt alltså. Det är helt befängda texter vi tvingas läsa. Spretiga saker som pekar överallt och ingenstans, samtidigt.
Jag har ingen lust att läsa, jag har ingen lust att göra någonting utom just att ligga ner och sova men naturligtvis är det det enda jag inte kan. Jag skulle behöva lite hjälp tror jag.

Ashley Williams är dock en liten ljusglimt. Sådär härligt fördomsfull, oPK och uppkäftig som kvinnor bara kan vara på film. Det gillar vi.

Nu ska jag fasen sova en stund!

För övrigt har pannbandet åkt fram igen.

Tupac vs. Biggie

Ja det är ju kul att man kan engagera folk i en tid som denna. Att det sedan rör frågor som feminism, manlig intelligens och internet-beefar är ju en annan sak.
Det var aldrig min mening att skapa någon som helst diskussion med det senaste inlägget. Herregud, det var ju inte ens det minsta intressant!

Men nu vet jag vad ni går igång på. Kanske kan ni i framtiden vänta er kvällstidningsrubriker i stil med "Kvinnor - behövs de?" och "Man dog på öppen gata - tänkte" här.

Samhällstjänster

"Hon masserade läpparna i minst tjugo minuter varje kväll innan hon somnade. Hon hade hört att det skulle hjälpa. Hon hade inget hår där. Hon hade aldrig haft hår där. Hon var len som en barnrumpa. Alla andra på jobbet hade hår här. Mycket hår dessutom, yviga var de. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon undrade vad det var för fel på henne. Hon visste att hennes kollegor också gjorde det. De tittade konstigt på henne som om hon var från en annan planet. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon hade jobbat på företaget i så gott som tjugofyra år. Hon hade alltid varit den enda utan hår där. Nu satt hon i styrelsen och var fortfarande den enda utan hår där. Alla männen runt bordet i styrelserummet hade mustasch. Hon hade det inte. Hon var ensam."

Första gången jag läste det där tyckte jag att det var ganska bra. Nu börjar jag tveka.
Jag gillar stilen hur som helst.

Det är lite ensamt utan dig

Sitter trött efter en dag med näsan i böckerna. Jag ska nog få iväg den här tentan också till nästa vecka.
Lite uppgiven och ensam men fortfarande ganska nöjd och glad, så som jag är för det mesta. Varför inte?

Jag gjorde USA Todays presidentkandidatstest igår. Inledningsvis var jag lite orolig för att jag skulle hamna i knät på någon torr gammal republikan men de farhågorna visade sig vara oberättigade då förste republikan, Tom Tancredo, kom in på åttonde plats. Topp tre var hur som helst, Rep. Dennis Kucinich, Sen. Barak Obama, Gov. Bill Richardson. Hillary och John Edwards kom på delad femteplats en bit efter.

Just nu vill jag att FA ska ringa upp mig och erbjuda mig jobbet som förbundskapten i England.

Jag lyssnar på Logh och jag antar att det inte gör mig piggare direkt.

Om sex månader är det midsommar

Trots en otrolig mjukstart med tentaarbetet, en mjukstart som bestod av två delar soffliggande och en del bokstirrande, är jag ganska tillfreds med dagen.
Godkänd på förra tentan som sagt och jag fick också konfirmation på 1.8 på högskoleprovet, något som jag så här en månad efteråt trots allt är ganska nöjd med. Men det bästa idag var ändå att jag blev välkomnad av JMG till antagningsprov till journalistprogrammet om knappa tre veckor. I och för sig så visste jag väl redan att jag skulle få göra provet men det är alltid roligt att få det svart på vitt.

Till sist måste jag skriva lite om den blandskivan jag gjorde inför musikfestivalen Oxegen i somras. Det är utan tvekan den bästa blandskiva jag någonsin gjort. Dess delar är starka för sig själva men som helhet växer de ännu ett snäpp, det är en mäktig symbios. Skivans kvaliteter träder fram allra bäst under en rask promenad i vilken miljö som helst. Här är det de unga brittiska akterna som tar över stegen och ökar takten till man mer eller mindre börjar sväva. Underbart!

1. Bloc Party - The Once And Future King
2. Arcade Fire - Neighborhood #2
3. Snow Patrol - Signal Fire
4. Razorlight - In The Morning
5. Little Man Tate - House Party At Boothys
6. The Fratellis - Chelsea Dagger
7. Bright Eyes - Reinvent The Wheel
8. Interpol - C'mere
9. The Killers - When You Were Young
10. Tori Amos - Cornflake Girl
11. The Kooks - Eddie's Gun
12. The Long Blondes - Once And Never Again
13. CSS - Let's Make Love And Listen To Death From Above
14. Kings Of Leon - Charmer
15. Rufus Wainwright - Gay Messiah
16. Babyshambles - The Blinding
17. The Maccabees - About Your Dress
18. Pigeon Detectives - I Found Out
19. Klaxons - As Above, So Below
20. Muse - Sober
    

Du var min vän Franke!

Godkänd på tentan även om jag ansåg att jag var värd ett VG men det är sådant man får ta. Jag är inte särskilt ledsen för det.
Igår fick vi ut nästa hemtenta, en första anblick skrämde verkligen slag på mig men efter ett tag sjönk det hela in och jag började tänka enkla tankar igen. Det ska nog gå bra detta också, det är bara att börja läsa.

Igår blev en kvinna överkörd av spårvagnen mer eller mindre precis utanför mitt fönster, och med överkörd menar jag verkligen överkörd. Hon hamnade under vagnen och räddningstjänsten var tvungna att lyfta hela maskinen för att kunna få loss henne. Hon överlevde men med allvarliga skador. Tur i oturen att det hände hyffsat nära Sahlgrenska.
När jag ändå är inne på olyckor och farligheter kan jag väl ta upp det här gangsterkriget som rasar i staden. Igår blev ytterligare någon skjuten. Om det var gangsterrelaterat vet jag inte men det ena leder ju till det andra.
Det känns lite som om man bor i Chicago eller Detroit eller någon annan värstingstad med skottlossningar och explosioner flera gånger i veckan. Dock har jag ju aldrig hört det skjutas här i Göteborg, de håller sig ute på Hisingen mest. Det har jag gjort i Malmö och jag har till och med sett det i lilla Kalmar.
Ja man blir väl härdad antar jag...

Hallå bibblan, hur är läget?

Det är tur att man saknar moral. Man kan göra så mycket mer då.
Nu är det enda som kan sätta käppar i mina och Jontes hjul en person med ännu mindre moral än jag själv, eller en med väldigt mycket mer, eller någon med gigantiska mängder tur.
Jag ser det dock som säkert.

Nu ska jag äta och kolla på House M.D.

Ett anständigt liv

Efter en heldag med "dokumentärfilmaren" Stefan Jarl sitter jag nu här hemma med huvudet fullt med tankar. Jag är utmattad, lite arg, mycket fascinerad och väldigt nöjd.
Trots att Jarl ibland är och uppför sig som en riktig jävla typ kan jag inte annat än att förstå hans skäl och respektera honom just för dem.
Att montera ihop scener och iscensätta händelser är för mig väldigt avlägset och det är förkastligt att gå in i skapelsearbetet av en dokumentärfilm med klara idéer om det färdiga resultatet. Detta håller i och för sig Jarl med om till viss del. Han säger som John Houston att man skriver manuset efter inspelningen men jag vill gå ännu längre och säga att man inte ska ha något manus överhuvudtaget utan låta kameran enbart registrera verkliga händelser.
Jarls metod är rena propagandametoder, vilket han är snabb med att erkänna, och han siktar inte alls på att vara objektiv på något sätt utan han menar att objektiva dokumentärer är helt ointressanta och dessutom helt omöjliga att göra. Det sista kan jag hålla med om men jag vill trots det ändå säga att det är just det objektiva man ska sträva efter i allt man gör hur omöjligt det än är. Lite objektiviteten för objektivitetens egen skull. Här går Jarl vidare med att anknyta till Ivar Lo Johansson och hans tankar om att konsten måste ha en funktion eller mening för att var bra konst, något som många haft en hel del att säga om genom tiderna, i Jarls eget fall ofta en politisk mening. Min uppfattning skiljer sig återigen och jag måste anknyta till Gautiers bevingade ord "l'art pour l'art" en gång till och säga att konst som är skapat för att tydligt uttrycka en åsikt är förkastlig och för mig helt ointressant. Men ändå är det något som griper tag i mig Jarls verk. Det är antagligen den journalistiska aspekten som väcker mitt intresse och jag vill veta mer om historierna bakom filmerna, samhälleliga aspekter och den tillhörande sociala kontexten. En del av historierna idag gjorde mig dock lite besviken, som sagt är mycket arrangerat.
Dagen utgick från Jarls Mods-trilogi med karaktärerna Kenta och Stoffe i fokus. Onekligen engagerande och påverkande filmer från en turbulent och ytterst intressant tid i den svenska historien (och även i det större sammanhanget) och jag måste till slut kapitulera inför Jarls hantverk och intelligens som så tydligt lyser igenom i alla tre filmerna.
Ibland kan kvalitet och engagemang betyda mer än principer och det är jag glad för.

Sexyback

Ah, ljuva trista gråa vardag. Tillbaka i ekorrhjulet från paradiset, helt utan varje tillstymmelse till bekymmer. Tillbaka på ruta noll och jag älskar det.

Det är ett av mina allra största intressen här i livet, att spankulera runt i min lägenhet och filosofera och bara ta det lugnt.
Resonera kring saker och ting som gör mig upprörd eller glad och slutligen komma fram till att jag hade rätt från början. Att ha låtsasdialoger med folk i fantasin (nästa gång du träffar mig och vi pratar om något så har jag redan haft det samtalet minst en gång tidigare). Att kunna ge mig själv tid att laga mat varje dag och att sitta ner och äta den. Att inte behöva svara på allt eller inför någon.

Om ni vet något "eremit-test" på nätet så får ni gärna tipsa mig om det. Man vill ju gärna ha det svart på vitt.

Det är en sax

Sen kväll eller kanske rättare sagt tidig morgon igår och då blir man lite trött, något som är väldigt tydligt just nu. Inte för att jag är särskilt sliten eller har anledning att vara det, bara trött helt enkelt.

Nu är det otroligt skönt att bara vara ensam. Att ta så där lagom allvarligt på saker och ting.

En anledning till att jag då och då uppskattar att röka en cigarett

Att se sin utandningsluft. Att se en liten bit av själen försvinna ut och upp. Att känna att man andas, att man lever. Det är också en av de få sakerna som är bra med att det blir kallt nu.

Imorgon kväll kommer jag för övrigt inte vara hemma.

Galna människor - Nu som då

Angående TV-serien Mad Men.

Det var i och för sig länge sedan sist nu men jag tittar fortfarande på serien Mad Men om reklamarna i New York på slutet av 50-talet. En ytterst välskriven serie, originell för all del, men det är nog det, tråkigt nog, som får mig att kunna avstå att sluka den som jag vanligtvis gör med TV-serier jag ligger efter med.
Halvvägs in har det nämligen gått upp för mig att serien helt saknar en "hjälte", den personen man alltid håller på oavsett. Det finns ju dock naturligtvis en huvudperson, Don Draper, men han har på sista tiden lyckats bete sig som ett regelrätt svin mot såväl fru som barn, älskarinna, vänner, främlingar, släktingar och anställda.
I de senaste växte Don Drapers närmaste chef fram som en karaktär som man möjligtvis kunde sympatisera med men det tog manusförfattarna snabbt ur en när han full som en kastrull gav sig på Dons fru. Frun är inte heller hon en karaktär att tycka om egentligen. En 50-talsversion från 2000-talet av fröken Julie om man så vill som i brist på en Jean uppför sig olämpligt med den 9-årige grannpojken och talar ut om sina trivialiteter för sin terapeut istället.
Här finns bara människor med mer eller mindre moral, mer eller mindre empati, fler eller färre hemligheter. Här finns bara människor helt enkelt och jag inser bestört att det är precis det jag har svårt för. När jag tittar på TV vill jag inte se folk som beter sig som jag eller som har samma eventuella problem som jag. Jag vill se hjältar, jag vill ha verklighetsflykt, jag vill ha...

Rerun

Jag snackade om gamla saker i nytt ljus förut. Samma tema dök upp till ytan idag också, även om just denna saken alltid har funnits i närheten. Jag har inget emot det. Som en lindanserska ungefär men det är ändå till slut en underbar känsla.
Allt det där kan hanteras med det svenska språket.

Så för att återvända från utopiska fantasier till den konkreta världen har jag ett filmtips som även kan underlätta nämnda övergång. Till sista andetaget, A Bout de Souffle på franska, Breathless på engelska skriven av Truffaut och regisserad av Godard, franska nya vågens dynamiska duo. Filmen är förlaga åt Bonnie & Clyde med något varierad story.
Mycket nöje!

Hibernation

Sa jag att det är jäkligt kallt i min lägenhet? Med fallande utetemperaturer faller även den innevarande. Det är nu 16 grader celsius här och jag har mer kläder på mig än om jag skulle gå till affären. Jag satte till och med på ugnen just precis i ett desperat försöka att undvika att behöva utföra den klassiska "åkarbrasan", en aktivitet som jag inte riktigt kommer överens med, antar att det är något med det där att behöva krama sig själv.
Om tio minuter har jag tvättid och jag ser fram emot det. Tvättstugan har paradoxalt nog under föregående, varmare månader fungerat som ett ställe att svalka av sig på. Nu hoppas jag att det är tvärtom, ett litet rum fyllt av ångande värme.
Ni kanske undrar varför det är så kallt? Ni tänker kanske, varför skruvar han inte bara upp elementen?
Till er som har tankar i dessa banor kan jag säga att termostaten är uppvriden på max men det är bara det att det ensamma stackars elementet som finns här inne är fruktansvärt underdimensionerat och ungefär lika stort som en bakplåt. Jag har till och med vridit upp handdukstorken på badrummet, något som den där lite tjocke mannen på TV-reklamen säkert skulle invända emot.
Och för att svara på den första frågan, varför det är så kallt, kan jag bara anta att det är på grund av de otroligt intelligenta arkitekterna som ritade huset som kom på att gräva ner ena sidan av det halvvägs ner i marken och att installera fönster så att det utåt sett var mer glas än vägg. Just det låter kanske inte så intelligent men jag har kommit fram till följande: tanken var att bara hyra ut lägenheterna på min våning till isländare och inuiter så att de skulle känna sig som hemma under vinterhalvåret. Sedan kan man bara beklaga att det måste ha blivit något fel i administrationen. Dock antar jag att jag inte har det värst. Min närmsta granne är från Afrika och hon verkar inte heller direkt jättenöjd över situationen.
Man får se det positiva i allt, det finns alltid någon djävel som har det värre.
Därmed inte sagt att min granne är en "djävel", så väl känner jag henne inte.

Pojkdrömmar

Bokstavsbarn. Fantasier med riktiga leksaker. Jag skulle vara jäkligt bra på det om jag fick möjligheten.
Gamla, välkända saker som i nytt ljus är annorlunda. Annorlunda betyder inte alltid sämre, tvärtom är det nog nästan bättre nu. Det blir bättre med åren.
Harva!

Avvänjning

Jag är i inledningen av en av mina "avsky-internet-perioder". Det finns absolut ingenting med det som är bra just nu. Det är rent vansinne. Jag har till och med börjat titta snett på TVn.

Detta belyser det faktum att jag behöver en hobby, en hobby eller en flickvän. Jag är öppen för förslag. En del skulle väl säga att det är samma sak.

Men ta nu inte det här på ett sätt som gör att ni slutar kolla efter uppdateringar. Jag kommer antagligen blogga på som vanligt.

Till slut kan jag säga att det är jäkligt kallt här. Minus ute och bara dryga 17 grader inne.

Den förlorade sonen

När jag klev på spårvagnen ikväll hörde jag ljud som av en gosskör sjunga Göteborg i de mest intrikata stämmor, det var en underbar känsla, en känsla av hemkomst, av tillhörande.

Helgen var fin. Skåne, vänner och årets första snö.

Inge-Maj, kan jag få tejpen?

Det jag undrar nu när Burger King har Angusburgare i sortimentet är varför de väljer att mala ner köttet när det nu är så fint? Visst måste de mala köttet för att det rent tekniskt ska kunna definieras som en hamburgare men jag tycker det är något ytterst hemskt med att göra det. Det är ju ungefär som att sälja vykort med Picassomotiv eller något ännu värre.

G blir V eller tvärtom

Ja det har varit en lugn vecka efter tentainlämningen. En inlämning som faktiskt känns bättre och bättre och jag förväntar mig ett bra resultat, åtminstone efter min princip när det kommer till arbete och skola. Ja, jag har en sådan också och den lyder som följer, "bästa möjliga resultat efter minsta möjliga ansträngning". En princip som jag mer eller mindre har tangerat på sista tiden.

Jag skippar Victor Sjöströms Körkarlen idag, dels för att jag redan sett den en gång och dels för att det är skönare att hasa runt här hemma och inte göra något särskilt. Jag ska hjälpa Martin att flytta lite senare dessutom.

Imorgon bär det av söderut och jag är ohyggligt pepp måste jag erkänna. Malmö först och Lund sedan, det kommer bli kanon.

Tillsist ett tips, ett tips som jag antagligen inte kommer få möjlighet att ta del av själv. På söndag klockan 22 visar Discovery Channel dokumentärfilmen Grizzly Man och den är fantastisk. Där kan man tala om en excentrisk herre, excentrisk så att det blir tragiskt. Men filmen är ju inte bara ett levnadsöde utan även en bild av vår underbara natur. Se den!

Kaputt

Färdig med tentan känner jag mig helt slut. Helt urlakad. Urvriden disktrasa. Huvudet känns som så där när man står i ett dörrhål och trycker med armarna utåt mot sidorna hårt länge och sedan när man går ut ur hålet flyger armarna upp. Så känns alltså huvudet.

Det finns bara ett botemedel mot detta. En macka som skulle få Elvis att rodna ihop med en match amerikansk fotboll. Så fysiskt men ändå så graciöst vackert. Både mackan och fotbollen.

Hi, I'm Kylie Minooouuuge

Den här hemtentan jag håller på med suger liksom musten ur all annan skrivarlust. Inte för att den är speciellt jobbig men ändå, när man är tvungen att göra något blir det inte lika roligt.

Dessutom peppar jag hela tiden för nästa helg som ska tillbringas i Skåne, extra svårt att koncentrera sig då.
Men kanske är räddningen nära, Seattle Seahawks NFL-säsong så här långt är på väg ner från webben. Ett välkommet avbrott från tråket känner jag.

Innan dess måste jag dock gå och handla.

Tillagt klockan 18:19. Jag ser Dexters Ice Truck Killer i något bilprogram på TV4+. Lätt bisarrt.

Oh Horatio!

Kanske ska klargöra vissa saker. Inlägget Shine on you crazy diamond är helt fiktivt. Jag ser det som ett personligt litterärt experiment.
Men jag antar att jag får tacka för förtroendet, att jag skulle kunna få en date. Haha!

Hoppas ni tyckte om texten i sig och inte bara innehållet.

Science is my candy, knowledge is my pie

Har lagt upp en ny länk i länklistan. Populärkulturbloggen Weird science behandlar sådant som jag tycker mycket om, alltså TV, men även mycket annat. Absolut värd att följa dagligen.

Shine on you crazy diamond

Sakta men bestämd promenad genom staden, så där lagom rakt och med ett elektrifierande avstånd mellan varandra, samtalandes om mycket till det att vi förbluffade stannar upp och inser hur lika men ändå så olika vi är.
-Opposites attract, säger jag med ett leende.

Svänger upp på Vasagatan och fortsätter samtalet.
Ryska realister, franska naturalister, modern kortprosa, västeuropeiska romantiker och nyromantiker, Miles Davis, Chet Baker, Jonas Kullhammar, Sunny Day Real Estate, britter överlag men främst de som spelar skrålpop, gamla soulhjältar, svenskar från 90-talet helst från Norrland och så Darcy förstås, att film är på väg ut och att TV är det nya heta, kläder eller det stundtals bristande intresset i dem, mat och till och med lite sport.

Över till Haga Nygata mot antingen Hagabion eller Café Publik för där har vi störst chans att få höra M.I.A. spelas. Det är hennes favorit.
Espresso och macchiato och som av en händelse två biskvier.
Espresson en anings syrlig, macchiaton helt ok enligt uppgift, biskvierna mycket goda.
Under tiden inrikes och utrikes. Moderatstämman, Stureplansprofilerna, det stundande amerikanska valet.
Fördelarna med ordentliga skor och nackdelarna med för många principer slinker också in plus att jag äntligen får ett rakt besked om håret.

Det börjar skymma på riktigt, det är ju trots allt vintertid, och jag följer henne hem.
Blir uppbjuden till lägenheten men tackar artigt nej, jag har aldrig sex på första daten förklarar jag.
-Varför då?
-Jag är inte bekant med dina frukostvanor än.
-Kaffe bara. Ibland om jag har tid en macka.
-Det är min sorts tjej det.
-Så bra då.

Vajsing

Min dator trillskas lite med mig. Jag tror att Jonte har smugglat in något virus i den. Jag jobbar på det men under tiden kanske det kan bli lite störningar i blogguppdateringarna.

Tillagt 20 minuter senare: Nu funkar den. Du får anstränga dig lite hårdare nästa gång Jonte.

What comes before part B?

Chris Crocker, Britney Spears största fan, har nu blivit kändis själv. En stor anledning till det är hans videodagbok och då speciellt inlägget "Leave Britney alone" där han gråtandes försvarar sin idol.
Nu undrar jag om jag också kan bli känd om jag skriver "Leave Carola alone" här?

Änglar, finns dom?

Övergångsställena var blåvita, Valand hade en gigantisk matchtröja upphängd över sin entré, vädergudarna drog sitt strå till stacken och skickade in ett typiskt Göteborgsväder med vindar och ihållande regn över staden, en stad som var skrämmande lugn och tyst innan avspark.
Vid matchstart lyste oron i ögonen på supportrarna men allteftersom målen och ölen trillade in ökade självförtroendet. I paus med ställningen 2-0 kunde man höra skiftande kommentarer som "fan gubbar, tänk om vi inte klarar detta" och "ja, nu behöver vi ju inte bada i Poseidon, det räcker ju med att gå ut så blir man blöt".
Och så när slutsignalen gick och ställningen fortfarande var densamma utbröt ett öronbedövande jubel. Ett jubel som antagligen grundade sig i en otrolig lättnad över att guldet var tillbaka efter 6 år hos den klubb som varit så framgångsrik genom tiderna.
Ikväll, om man går ut, kan man över regndroppet höra hur staden sjunger och det är inte mörkt någonstans. Tankarna går ut till Kamratgården, låt pytt-i-pannan smaka grabbar, den
har ni gjort er förtjänta av.
Nu har jag varit i guldstaden två år i rad. Nästa år hoppas jag att jag får åka till Borås ännu en gång och se Elfsborg lyfta Lennart Johanssons pokal igen, ett Elfsborg som till slut knep en fjärdeplats i årets tabell. Nu får vi hoppas att det blir en Royal League ändå.

Kalmar FF kom tvåa och jag antar att man får gratulera till det också även om stackars Öster är det småländska lag som ligger närmast mitt hjärta. Vad blir det? Är det division ett eller två de hamnar i?

Till slut ännu ett grattis till IFK Göteborg.

Djungelboken

Igår, samtidigt som högskoleprovet, ägde, vad som kallades Happiness Convention rum på Humanisten. Det var en utilitaristisk förening som hette något i stil med Charity som ledde påhittet.
Jag läste deras material eftersom jag ser fördelarna med utilitarismen, men det var ordentligt urvattnade texter som mest gick ut på att man skulle skänka pengar.
Lite besviken blev jag.

Idag avgörs Allsvenskan och jag hoppas att IFK håller ut så att det blir lite livat ute på stan ikväll. Liverpool möter också Arsenal lite senare, kanske kollar jag på det.

Detta inlägget skriver jag inte på min egen dator utan på Karins nya, lite jobbigt för tangentbordet ser helt annorlunda ut. Jag vill hävda att mitt är upplagt på ett bättre sätt.
Jag har länge funderat på att döpa min dator. Har ni några förslag?

Hawaii för bövelen!

Jag kan inte bestämma mig för om jag är för trött för att skriva eller inte. Jag ligger på sängen hur som helst och är inte riktigt kapabel till någonting egentligen. En ganska obehaglig känsla.

Igår var jag på födelsedagskalas hos Tony och Maria. En väldigt trevlig tillställning. Med på kalaset fanns även två unga herrar vars åldrar fortfarande räknades i veckor. Det var spännande. Jag gillar ju bebisar men har inga i min egen "innersta krets". Efter bebisarna på åldersstegen kom jag, jag kände mig dock ganska gammal just då, i alla fall om man jämförde.
Det förekom även vissa funderingar om hur underbart det skulle vara om man var en bebis själv och blev uppassad på det viset hela tiden.

Men gott folk, jag ska inte skriva om alltför positiva saker här utan nu ska jag berätta en riktigt hemsk sak.
Det har hänt. När jag åkte hem från Tony och Marias tog de mig. Jag hade löpt linan ut och gjort mina drag men det förflutna hann till sist ifatt mig. Civilspan var mig in på skinnet och jag hade ingenstans att ta vägen. Det var bara att ta ansvar för mina handlingar och erkänna allt, jag hade plankat. Det blev 800 pistoler i böter. Tack för den Västtrafik.
Dock ligger jag fortfarande på plus om man räknar på det.

Men ingen idé att tala om gamla synder i all evighet eller hur? Idag var en ny dag och jag gjorde högskoleprovet faktiskt, något oväntat. Jag förbättrade mitt gamla resultat från 1.6, eller om det nu var 1.7, till 1.8 så helt slöseri var det ju inte heller. (Jag är dock lite besviken för jag hade ju siktat på 2.0)
Hade jag inte gjort det hade jag antagligen bara legat hemma och kollat färdigt på Flight of the Conchords. Det gjorde jag nyss istället. Scrubs har ju dragit igång nu igen också med ett ganska bra förstaavsnitt förresten. Det är ju lite mer drama nu för tiden.

Till sist får ni inte glömma att vrida tillbaka klockan en timme klocka 03.00 i natt. Lycka till!

Efterlysning

Jag söker en frisör som kan klippa mig lite. Gärna i Göteborg och gärna inte jättedyr.

Var är alla hesa blonda tonårsbrudar i verkligheten?

Dagens film var Arthur Penns Night Moves från 75 med Gene Hackman i huvudrollen. En utomordentlig film för en sådan som jag som gillar en direkt hårdkokt stil. Det enda som var riktigt uselt var översättningen, man borde ha kunnat förväntat sig mer även om engelskanivån i landet säkerligen inte var lika hög på 70-talet som den är nu.

Efter filmen tog jag en promenad längs mina två favoritgator här i staden, Vasagatan och Haga Nygata. Stannade till vid Nöllers och tog mig en espresso och läste tidningen. Kaffet hade möjligtvis hamnat högre på min kommande lista om personalen hade varit mer koncentrerade på sitt jobb än de långa välrakade killarna som stod bredvid mig. Ja, se dagens ungdom, kan inte göra något ordentligt, huvudena bland molnen hela tiden.
Hur som helst hade jag till slut en trevlig stund där med min espresso och min tidning.
Pressombudsmannen Yrsa Stenius har skrivit en självbiografi där hon bland annat behandlar sin uppväxt i ett Hitlerpositivt hem i Finland, sina 6 taxar, sin karriär på Aftonbladet och sitt liv som psykoanalytisk patient. Om detta förklarar hennes rigida synsätt på bloggar eller om det ökar hennes förtroende som pressombudsman vet jag inte, jag har inte läst boken och kan därför bara spekulera.

Nu vill jag bara göra som Ed Harcourt och ta en paus med min kvinna och min katt. Dock ser jag ett problem med det, eller egentligen två, jag har varken kvinna eller katt. Attans.

Trött som få

Man mår som man förtjänar säger de. Då måste jag ha gjort något riktigt dumt på sistone. Ursäkta.
Men att jag är trött är ju i och för sig inte så konstigt eftersom jag satt uppe till halv 4 igår.

Nu när jag ligger här på soffan och tar igen mig utnyttjar tiden med att fördjupa mig i de få hiphop-intressen jag har. DJ Format rullar och jag gillar det verkligen, Englands svar på Mix Master Mike fast med en mycket mer "svart" ljudbild om man nu kan säga så.
Kombinerar med att kolla på videon till We Know Something You Don't Know, en av mina favoritvideor alla kategorier. Jag älskar djurkostymer! Kolla på den här!
Hemma är också samtliga GangStarr-album. Östkustrap ÄR bättre än västkustmotsvarigheten. I alla fall i USA.

Det är inte killen i filmen som har skrivit brevet

Jag provade ChokladBarens espresso idag och den var god. Jag ska inte avslöja för mycket under tiden som jag utför testet dock.

I skolan såg vi faktiskt en ganska hyffsad film, vilket var trevligt som omväxling. Out of the Past med Robert Mitchum en RKO film från 47. Klassisk film noir.

På sista tiden har bloggen sviktat betänkligt i kvalitet och det har inte varit särskilt långt ifrån att det blivit ännu sämre. Jag har varit tvungen att slå mig på fingrarna flera gånger för att undvika att låta som ett tittarbrev till Bullen.
Detta kommer nu inte att fortsätta kan jag lova. Det ska bli ändring på det.

Jag är bland de bättre

Jag vill inte sova. Släcka ljuset och blunda känns inte som något jag borde göra just nu, så därför sitter jag uppe och tittar på serier. Förnärvarande rullar piloten av Mad Men och det är riktigt lovande. En serie om reklamare i USA på femtiotalet sticker ut lite just nu i dessa tider av trick och effekter. Tidsandan är dessutom utomordentlig med kläder och attityder men det är framför allt musiken som går rakt in i min comfort zone.
Lärorik är den också, kanske, till viss del, eller inte alls. I piloten får vi i alla fall veta hur det gick till när tobakmärket Lucky Strike tog It's Toasted som sin slogan. Om sedan sanningen också fått sig en liten rostning på vägen vet jag inte men det var en intressant utveckling för att etablera några av karaktärerna, i detta fallet protagonisten och den som verkar vara antagonisten, om ändå en något mesig sådan.
Men vänta, tycker jag verkligen det? Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det var smart manusarbete eller bara mest löjligt. Jag har ju bara sett första avsnittet så jag borde antagligen vänta med att säga något slutgiltigt. Men som sagt har jag en bra känsla när det kommer till Mad Men så jag kollar på avsnitt två med en gång.

När jag nu ändå sitter här och trycker kan jag säga, innan jag återvänder till det jag nämnde ovan, att jag jobbar på ett helskägg också. Helskägg, lite längre hår och aldrig mer ett par hela byxor kommer bli det nya jag. Att det antagligen kommer dröja minst ett år gör inte så mycket för om man verkligen vill ha något så får man jobba för det som sagt.
Det är ju i och för sig inget jag har gjort någon gång. Har inte velat ha något särskilt mycket eller för den delen varit beredd att jobba för att vilja ha heller. Som tur är har saker och ting haft en tendens att lösa sig ändå.
Det är bra jag har bloggen så jag får något gjort överhuvudtaget, även om den har tacklat av lite på sista tiden.

Tillagt 03.00: Jo, Mad Men är bra. Serien bytte lite tempo i andra avsnittet, lugnade ner sig och satte sig ordentligt. Men om han ska "lösa" reklamsloganen i slutet av varje avsnitt kommer det nog bli lite tjatigt.

Jag kom på att jag vill vara mer solbränd också.

Who am I?

Identifiering är bland det viktigaste just nu. Inte bara för mig utan för de flesta kreativa människor. Antar jag, eller åtminstone hoppas jag det.

Jag har också en dröm om att springa genom väggar, eller kanske bara in i dem, jag har inte bestämt mig riktigt än. Fysiska väggar alltså och inte de där andra.

Said what?

Vi talade lite om det men då var jag tveksam men igår när allt var mörkt och tyst så hörde jag det. Min tinnitus hade nog blivit lite mer intensiv efter helgens strapatser ändå.
Det är som att stå i ett vattenfall fast man får ta bort alla de låga frekvenserna och göra ljudet helt endimensionellt och platt, ungefär. Det är den ena varianten, sedan har vi ju det vanliga pipet som dyker upp då och då, som tur är är det inte permanent.

Ett hej är ändå ett hej

Och en macka.
Så, hemma igen efter en kväll ute, och inte vilken kväll som helst utan en kväll med The Bronx!
I sig inte en jobbigare kväll än en vanlig utekväll men ändock.
Runt sjutiden kom Tony och Kalle hem hit och det blev oundvikligen motorsnack ganska kvickt. Jag satsade mer av min uppmärksamhet på musiken och jag tror det var ett bra val från min sida.
Runt halv nio rörde vi oss mot Sticky Fingers och väl där var det bara att vänta. Efter ett tag började förbandet, i detta fallet The Change, spela och de gjorde det hyffsat bra. Ett gäng svenska grabbar som gjorde det svenska grabbar överlag är hyffsat bra på, att spela hård tight emorock.
Men det var ju inte därför jag var där utan jag väntade på headlinern.
Två minuter innan Bronx började befann jag mig två meter ifrån själva scenen men just då visste jag inte hur fel jag stod, trots att jag antagligen borde ha gjort det, för i samma sekund som spelningen drog igång fann jag mig själv stående i ögat av en större mosh pit bestående av ett gäng orutinerade yngre herrar fortfarande med ölglasen i hand. Tre sekunder senare stod jag tio meter längre bak med en ölindränkt ny snyggtröja men var ändå jäkligt glad för Bronx hade rivstartat med låtar från första plattan.
Publiken blev uppmanad av bandet att dela scenen med dem och stagedivea efter eget tycke, detta var dock ingen uppmuntran som delades av ställets vakter för de som vågade ge sig ut över folkhavet blev summariskt omhändertagna och uteskorterade av stora män i mustasch, jag var inte en av dem, varken de uteskorterade eller de i mustasch.
Men så när spelningen började närma sig slutet hoppade och vandrade den korte och lite satte sångaren Matt Caughtran (årets scenpersonlighet utan tvekan) ut i folkhavet och annonserade självsäkert att nu var det dags för False Alarm. Lyckligtvis befann jag mig högst två meter ifrån honom vid den tidpunkten och, i ett utbrott av ren lycka på grund av låtvalet, slängde jag mig runt halsen på honom och dansade runt så för allt vad mikrofonsladden höll. False Alarm var onekligen konsertens höjdpunkt och efter den tog snart det goda slut tyvärr, dock inte mina minnen.

Sammantaget kan jag säga att det var en grym spelning som absolut var värd varje krona och varje sekund. Jag måste dock också säga att de var snäppet bättre i Hultsfred 04 men då var de en man mindre och betydligt fullare och även eventuellt högare. Det kan ha haft med saken att göra, men vad vet jag.

En sak är supernice

Kaffe har blivit lite som ett eget mål i livet. Från gateway-drogen latte är jag nu inne på espresson. Men som vanligt finns det gränser och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Som idag till exempel, för att dra i sig tre enkla på kort tid innan man ätit något när man redan sedan tidigare är lite uppe i varv är kanske inte det smartaste draget man kan göra. Dock blev de bara godare och godare och den tredje på Mahogny var magnifik. När det gäller espresso slår de till och med da Matteo på fingrarna.

Annars så vill jag ta upp det som Kajsa skrev om på sin blogg tidigare i veckan om känslan man får när man promenerar med musik i öronen. En underbar känsla, verkligen som i en film. Man ser sig själv lite snett bakifrån och man har en så jäkla cool gångstil (trots att man antagligen går som man alltid gör) och man vet att alla tittar på en. Idag när jag gick ner till Järntorget och in till Domkyrkan och hem igen hade jag dagen till ära The Bronx i lurarna. Går man rakt fram med White Tar och False Alarm pumpandes i hjärnan är man ostoppbar. Men den känslan kan dock ändras den också. Som när man står i kassakön på Konsum och har på They Will Kill Us All, då känns det väldigt surrealistiskt. Det är nästan så att svetten börjar tränga fram och man får något vilt i blicken.

Nej nu är det mest svammel från min sida, som vanligt. Jag måste ta hand om disken innan Tony kommer.

All in

Trots att, eller kanske just därför, jag knappt gått på en enda spelning på det dryga året som jag bott här i Göteborg, om man bortser från Way Out West i somras, så kommer jag denna vecka gå på två.
Igår var jag som bekant på Asha Alis fina konsert på Världskulturmuseet och imorgon är det så dags för stökrockarna från den amerikanska västkusten, The Bronx, att beskådas på Sticky Fingers.
Jag har sett dem en gång tidigare, i Hultsfred 04 tror jag det var, och det är fortfarande ett av mina bästa konsertminnen så jag ser verkligen fram emot morgondagen.
Med två fullängdare på tre år i ryggen, av vilka den första är bland det bästa som spelats in, förväntar jag mig att de kommer spela så att det både stänker och ryker om det.

Hot mama

Idag har jag varit på konsert! Mycket trevligt. Asha Ali spelade på Världskulturmuseet och gjorde det fantastiskt bra trots krångel med ljudet.
Förband var Ashas två körtjejer som i detta sammanhanget kallade sig Lowood. Med gitarr och synteffekter som stöd satte de rösterna i fokus och det bar långt. Korta melodier med stor känsla av vilka en till och med fick stöd av en viss Kristofer Åström.
Så efter tjugo minuter var det då dags för Asha Ali med band men tyvärr hann det på denna korta tid hända något med ljudet. All sång ut försvann och vi i publiken fick dela monitorljudet med de i bandet. Dessutom är det oklart om den ena gitarren fungerade överhuvudtaget.
Men trots allt detta var det en magnifik spelning. Asha var spelsugen och bandet likaså. De plöjde igenom de flesta av låtarna från plattan plus den nya underbara A Promise Broken, dock spelades inte min favorit To Bed.
Hela tiden under spelningen riktigt lyste det om sångerskan som inte bara använde sig av sin röst utan hela sin kropp för att förmedla de känslor som bubblade i henne, det var dans dans dans på scen och i mitt bröst.
När spelningen lider mot sitt slut blir det stående ovationer och det hela avslutas med två covers, dels något överraskande More Than This av Roxy Music och så då den som redan finns på skivan While You´re On Your Way av Tim Hardin.

Sammantaget en underbar spelning med Asha Ali och en ny trevlig bekantskap med Lowood.

In i kaklet

Vill man ha något får man fasen jobba för det. Men först, en dusch.

Lattelistan!

Äntligen kan jag offentliggöra min omtalade lattelista. Efter mycket slit har jag kartlagt 15 olika caféers lattar runt om i staden efter två olika kriterium, smak och hetta.
Ändrat 23/10, 18.06: Jag kortar ner listan till en topp 10 och reviderar den lite då de sista caféerna inte riktigt höll måttet.
Listan är som följer:

1. Da Matteo
2. ChokladBaren
3. Mahogny
4. Nöllers
5. Café Publik
6. Ritazza (Centralen)
7. Espresso House (fd. Coffee Cup, Centralen)
8. Café Zenit
9. Bar Centro
10. Fröken Olssons
    

Jag kan se in i framtiden - på riktigt

Så för att ta upp Stockholm på riktigt då.
Vår huvudstad, även om jag som den inbitna smålänning jag är åkte förbi en annan huvudstad i bussen 4 timmar innan och efter besöket, Jönköping, där Vättern var upprörd och väldigt vacker, är en mycket spännande stad och en mycket lämpad sådan för sådana stora starfuckers som mig.
Två minuter efter att jag anlänt ser jag nämligen min första kändis, Johan Rheborg köper hamburgare på Burger King. Men håll i hatten! Det var inte den mest spektakulära kändisskådningen denna helgen.
När vi letade tröja på Söder, så snubblade jag nästan över Alex Schulman. Våra blickar möttes för en kort sekund och blixt och dunder drog in från ingenstans. Två bloggkungar på så liten yta är riskabla saker.
Schulman var hur som helst på Beyond Retro med sin fru och verkade måttligt road. Frun däremot såg ut att trivas bättre, hon provade något som såg ut som en bit presenning som spraymålats med guldfärg. Ryktet går ju att hon saknar smak och det var verkligen det intrycket man fick.
Själv hittade jag en otroligt snygg tröja lite senare på Grandpa, en grå långärmad tunn tröja som visar lagom mycket bringa. Jag ser till och med smal ut i den, eller det gjorde jag redan innan i och för sig men ändå, och den är även lätt att ta av. Stora plus, så nu får ni hålla i era flickvänner där ute killar!

Förutom att jaga kändisar och shoppa var jag också ute och roade mig kvällstid. Jag träffade Madde, lika härlig som alltid, hoppas hon börjar blogga snart igen, Simon, ett väldigt kärt återseende och Max och Therese, stabila som vanligt.
Jag drack dock ingen latte i Stockholm men det gör ju inget, jag får nog av den varan här. För er som undrar hur det går med lattelistan kan jag säga att jag har ett ställe kvar att besöka och det kommer göras denna veckan. Kanske redan imorgon.

Sist men absolut inte minst vill jag säga tack till Louice för att jag fick bo hos henne. Det kommer inte glömmas bort.

Märkt för livet

Jag hoppas hitta de svarta spåren på mig som för att påminna om det som varit och det som kunde varit.
All utveckling, vare sig det rör sig om relationer eller kunskap, är bländverk och chimärer av den ursprungliga tanken. Man kan försöka inbilla sig annat.

I konkurrensen tappar jag lätt bort mig och den stora mängd självmedlidande som följer är en utmärkt ursäkt för att förklara misstagen.
Dock tror jag konstigt nog inte att det handlar om mig denna gången. Det kanske är ett gott tecken.

Rispad av de orangea knivarna är sagans hjälte slagen. Slagen men inte besegrad.

Konsten att lyssna på en icke påsatt mp3-spelare i 6+ timmar

Jag har varit i Stockholm över helgen men idag kom jag hem till samma plats och mentala tillstånd som jag befann mig i innan. Skrämmande men samtidigt konstigt tryggt. Jag vet vad jag vill och jag slipper fundera på något annat. Jag vill nog inte fundera på annat.

Mer om själva Stockholmsresan senare. Nu är jag fruktansvärt trött och ska sova.

2 and 10

För första gången på länge har tiden börjat släppa sig fram. Sekunderna är som sega trådar som flyter över mig. Jag undrar vad det kan bero på...

Tänker också på språkkurser och sådant man får lära sig där. Inte nödvändigtvis språk då alltså.

Det är den bästa

Jag funderar på saker som man är rädd för, som man inte skulle vara rädd för om man helt enkelt inte visste om dem. Konstigt.
Man säger ju att kunskap är makt men inte alltid uppenbarligen.

Annars har jag varit helt ledig idag. En skön känsla till viss del, bara att jag inte har fått något gjort. Men det är väl det som är lite grejen med ledighet antar jag.
Lysröret på toan har börjat flimra och jag behöver klippa mig.

Tn'A och japanska svärdfilmer, som att be om succé

Först och främst så fick jag en trevlig överraskning i fredags. Rickard ringde och sa att han hade vägarna förbi så han har sovit på mitt golv ett par nätter. Supernice.
Men nu är jag ensam igen och efter en hård vecka och helg sitter jag nu i min fåtölj och anser mig själv vara ganska nöjd. Pluggandet med Jonte verkar ha lönat sig. Tror att jag klarade tentan.
Senare igår blev det diverse juicegroggar, eller rent tekniskt juicedrinkar, TV-spel och allsång ackompanjerat med akustisk gitarr, sammantaget en mycket trevlig kväll.

Det känns som en bra tid just nu. Ny vecka, ny kurs. Nytt.

You go girl!

Jonte och jag har grabbkväll. Grabbkväll med viss modifikation, än så länge i alla fall. Vi dricker te, äter mazariner och läser böcker. Senare blir det dock Elfsborgs-matchen på webb-TV. De såg peppade ut på träning och jag förutsätter att de vinner även hemma, mina pengar räknar med det i alla fall.

Plugget går hyffsat. Jag har ju klarat tentor som jag inte läst på alls förut så jag är inte så orolig inför lördagens.

Förresten så vill jag skälla lite på vår PO Yrsa Stenius också. Hon verkar helt sakna respekt för oss bloggare. Hon uttalade sig om att "det var på tiden" när Schulman lade ner sin mästerliga blogg och det är ju diskutabelt från den personen som ska vara en av yttrandefrihetens största beskyddare! Jag hade ju inte blivit upprörd om hon hade fått något slags straff.

Ben Folds och hon författarinnan som mest skriver skräp

Ibland gillar jag verkligen hur jag är. Andra gånger göra jag det inte alls. Jag gör det ju inte direkt enkelt för mig antar jag men det är det enda sättet jag känner till. Som tur är är det förstnämnda här mer frekvent. Dock är inte fallet så just nu.

Undrar även över vad som var basen i dressingen som jag hade på salladen till lunchen idag. Skulle även tycka att det var en bra idé för människan att lära sig telepati. Men tror att det hade motarbetats från vissa håll.

Jag gjorde något ingen märkte

Jag vill ha en sådan där fest som de har på MTVs Sweet 16. Svindyra kläder och dito presenter. Massa brudar och annat löst folk jag aldrig sett förut. En gästartist som bara en handfull har hört talas om. För det hade jag inte haft något emot att fylla sexton igen.

Jag funderar också på att börja spela fotboll igen men väntar nog till våren. Det känns skönare.

Jag har tvättid nu men jag har ingen lust att tvätta. Ett problem det där.

Månadssummering

Jag glömmer alltid att göra det här inlägget. Kanske för att det egentligen är ett ganska ointressant inlägg.
Men en tradition är en tradition.
I september har det varit några födelsedagar, lite TV-spel, lite kaffe, mycket TV och närmare återbekantning med en kär vän.
Om ändå alla månader gav så mycket som denna.

I övrigt har jag talat i telefon och fått en ny fantasi idag. Mycket spännande. Fantasin innehåller mig, en vän och det svenska språket. Och det är alltså inte telefontalande.