How do we sleep while our beds are burning?

Klockan är 05.55 och jag kan inte sova. Dock är det inte för att min säng brinner, snarare tvärtom. (Var det han som blev minister nu förresten?)

Jag är lite sur på kurslitteraturen, som vanligt alltså. Det är helt befängda texter vi tvingas läsa. Spretiga saker som pekar överallt och ingenstans, samtidigt.
Jag har ingen lust att läsa, jag har ingen lust att göra någonting utom just att ligga ner och sova men naturligtvis är det det enda jag inte kan. Jag skulle behöva lite hjälp tror jag.

Ashley Williams är dock en liten ljusglimt. Sådär härligt fördomsfull, oPK och uppkäftig som kvinnor bara kan vara på film. Det gillar vi.

Nu ska jag fasen sova en stund!

För övrigt har pannbandet åkt fram igen.

Tupac vs. Biggie

Ja det är ju kul att man kan engagera folk i en tid som denna. Att det sedan rör frågor som feminism, manlig intelligens och internet-beefar är ju en annan sak.
Det var aldrig min mening att skapa någon som helst diskussion med det senaste inlägget. Herregud, det var ju inte ens det minsta intressant!

Men nu vet jag vad ni går igång på. Kanske kan ni i framtiden vänta er kvällstidningsrubriker i stil med "Kvinnor - behövs de?" och "Man dog på öppen gata - tänkte" här.

Samhällstjänster

"Hon masserade läpparna i minst tjugo minuter varje kväll innan hon somnade. Hon hade hört att det skulle hjälpa. Hon hade inget hår där. Hon hade aldrig haft hår där. Hon var len som en barnrumpa. Alla andra på jobbet hade hår här. Mycket hår dessutom, yviga var de. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon undrade vad det var för fel på henne. Hon visste att hennes kollegor också gjorde det. De tittade konstigt på henne som om hon var från en annan planet. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon hade jobbat på företaget i så gott som tjugofyra år. Hon hade alltid varit den enda utan hår där. Nu satt hon i styrelsen och var fortfarande den enda utan hår där. Alla männen runt bordet i styrelserummet hade mustasch. Hon hade det inte. Hon var ensam."

Första gången jag läste det där tyckte jag att det var ganska bra. Nu börjar jag tveka.
Jag gillar stilen hur som helst.

Det är lite ensamt utan dig

Sitter trött efter en dag med näsan i böckerna. Jag ska nog få iväg den här tentan också till nästa vecka.
Lite uppgiven och ensam men fortfarande ganska nöjd och glad, så som jag är för det mesta. Varför inte?

Jag gjorde USA Todays presidentkandidatstest igår. Inledningsvis var jag lite orolig för att jag skulle hamna i knät på någon torr gammal republikan men de farhågorna visade sig vara oberättigade då förste republikan, Tom Tancredo, kom in på åttonde plats. Topp tre var hur som helst, Rep. Dennis Kucinich, Sen. Barak Obama, Gov. Bill Richardson. Hillary och John Edwards kom på delad femteplats en bit efter.

Just nu vill jag att FA ska ringa upp mig och erbjuda mig jobbet som förbundskapten i England.

Jag lyssnar på Logh och jag antar att det inte gör mig piggare direkt.

Om sex månader är det midsommar

Trots en otrolig mjukstart med tentaarbetet, en mjukstart som bestod av två delar soffliggande och en del bokstirrande, är jag ganska tillfreds med dagen.
Godkänd på förra tentan som sagt och jag fick också konfirmation på 1.8 på högskoleprovet, något som jag så här en månad efteråt trots allt är ganska nöjd med. Men det bästa idag var ändå att jag blev välkomnad av JMG till antagningsprov till journalistprogrammet om knappa tre veckor. I och för sig så visste jag väl redan att jag skulle få göra provet men det är alltid roligt att få det svart på vitt.

Till sist måste jag skriva lite om den blandskivan jag gjorde inför musikfestivalen Oxegen i somras. Det är utan tvekan den bästa blandskiva jag någonsin gjort. Dess delar är starka för sig själva men som helhet växer de ännu ett snäpp, det är en mäktig symbios. Skivans kvaliteter träder fram allra bäst under en rask promenad i vilken miljö som helst. Här är det de unga brittiska akterna som tar över stegen och ökar takten till man mer eller mindre börjar sväva. Underbart!

1. Bloc Party - The Once And Future King
2. Arcade Fire - Neighborhood #2
3. Snow Patrol - Signal Fire
4. Razorlight - In The Morning
5. Little Man Tate - House Party At Boothys
6. The Fratellis - Chelsea Dagger
7. Bright Eyes - Reinvent The Wheel
8. Interpol - C'mere
9. The Killers - When You Were Young
10. Tori Amos - Cornflake Girl
11. The Kooks - Eddie's Gun
12. The Long Blondes - Once And Never Again
13. CSS - Let's Make Love And Listen To Death From Above
14. Kings Of Leon - Charmer
15. Rufus Wainwright - Gay Messiah
16. Babyshambles - The Blinding
17. The Maccabees - About Your Dress
18. Pigeon Detectives - I Found Out
19. Klaxons - As Above, So Below
20. Muse - Sober
    

Du var min vän Franke!

Godkänd på tentan även om jag ansåg att jag var värd ett VG men det är sådant man får ta. Jag är inte särskilt ledsen för det.
Igår fick vi ut nästa hemtenta, en första anblick skrämde verkligen slag på mig men efter ett tag sjönk det hela in och jag började tänka enkla tankar igen. Det ska nog gå bra detta också, det är bara att börja läsa.

Igår blev en kvinna överkörd av spårvagnen mer eller mindre precis utanför mitt fönster, och med överkörd menar jag verkligen överkörd. Hon hamnade under vagnen och räddningstjänsten var tvungna att lyfta hela maskinen för att kunna få loss henne. Hon överlevde men med allvarliga skador. Tur i oturen att det hände hyffsat nära Sahlgrenska.
När jag ändå är inne på olyckor och farligheter kan jag väl ta upp det här gangsterkriget som rasar i staden. Igår blev ytterligare någon skjuten. Om det var gangsterrelaterat vet jag inte men det ena leder ju till det andra.
Det känns lite som om man bor i Chicago eller Detroit eller någon annan värstingstad med skottlossningar och explosioner flera gånger i veckan. Dock har jag ju aldrig hört det skjutas här i Göteborg, de håller sig ute på Hisingen mest. Det har jag gjort i Malmö och jag har till och med sett det i lilla Kalmar.
Ja man blir väl härdad antar jag...

Hallå bibblan, hur är läget?

Det är tur att man saknar moral. Man kan göra så mycket mer då.
Nu är det enda som kan sätta käppar i mina och Jontes hjul en person med ännu mindre moral än jag själv, eller en med väldigt mycket mer, eller någon med gigantiska mängder tur.
Jag ser det dock som säkert.

Nu ska jag äta och kolla på House M.D.

Ett anständigt liv

Efter en heldag med "dokumentärfilmaren" Stefan Jarl sitter jag nu här hemma med huvudet fullt med tankar. Jag är utmattad, lite arg, mycket fascinerad och väldigt nöjd.
Trots att Jarl ibland är och uppför sig som en riktig jävla typ kan jag inte annat än att förstå hans skäl och respektera honom just för dem.
Att montera ihop scener och iscensätta händelser är för mig väldigt avlägset och det är förkastligt att gå in i skapelsearbetet av en dokumentärfilm med klara idéer om det färdiga resultatet. Detta håller i och för sig Jarl med om till viss del. Han säger som John Houston att man skriver manuset efter inspelningen men jag vill gå ännu längre och säga att man inte ska ha något manus överhuvudtaget utan låta kameran enbart registrera verkliga händelser.
Jarls metod är rena propagandametoder, vilket han är snabb med att erkänna, och han siktar inte alls på att vara objektiv på något sätt utan han menar att objektiva dokumentärer är helt ointressanta och dessutom helt omöjliga att göra. Det sista kan jag hålla med om men jag vill trots det ändå säga att det är just det objektiva man ska sträva efter i allt man gör hur omöjligt det än är. Lite objektiviteten för objektivitetens egen skull. Här går Jarl vidare med att anknyta till Ivar Lo Johansson och hans tankar om att konsten måste ha en funktion eller mening för att var bra konst, något som många haft en hel del att säga om genom tiderna, i Jarls eget fall ofta en politisk mening. Min uppfattning skiljer sig återigen och jag måste anknyta till Gautiers bevingade ord "l'art pour l'art" en gång till och säga att konst som är skapat för att tydligt uttrycka en åsikt är förkastlig och för mig helt ointressant. Men ändå är det något som griper tag i mig Jarls verk. Det är antagligen den journalistiska aspekten som väcker mitt intresse och jag vill veta mer om historierna bakom filmerna, samhälleliga aspekter och den tillhörande sociala kontexten. En del av historierna idag gjorde mig dock lite besviken, som sagt är mycket arrangerat.
Dagen utgick från Jarls Mods-trilogi med karaktärerna Kenta och Stoffe i fokus. Onekligen engagerande och påverkande filmer från en turbulent och ytterst intressant tid i den svenska historien (och även i det större sammanhanget) och jag måste till slut kapitulera inför Jarls hantverk och intelligens som så tydligt lyser igenom i alla tre filmerna.
Ibland kan kvalitet och engagemang betyda mer än principer och det är jag glad för.

Sexyback

Ah, ljuva trista gråa vardag. Tillbaka i ekorrhjulet från paradiset, helt utan varje tillstymmelse till bekymmer. Tillbaka på ruta noll och jag älskar det.

Det är ett av mina allra största intressen här i livet, att spankulera runt i min lägenhet och filosofera och bara ta det lugnt.
Resonera kring saker och ting som gör mig upprörd eller glad och slutligen komma fram till att jag hade rätt från början. Att ha låtsasdialoger med folk i fantasin (nästa gång du träffar mig och vi pratar om något så har jag redan haft det samtalet minst en gång tidigare). Att kunna ge mig själv tid att laga mat varje dag och att sitta ner och äta den. Att inte behöva svara på allt eller inför någon.

Om ni vet något "eremit-test" på nätet så får ni gärna tipsa mig om det. Man vill ju gärna ha det svart på vitt.

Det är en sax

Sen kväll eller kanske rättare sagt tidig morgon igår och då blir man lite trött, något som är väldigt tydligt just nu. Inte för att jag är särskilt sliten eller har anledning att vara det, bara trött helt enkelt.

Nu är det otroligt skönt att bara vara ensam. Att ta så där lagom allvarligt på saker och ting.

En anledning till att jag då och då uppskattar att röka en cigarett

Att se sin utandningsluft. Att se en liten bit av själen försvinna ut och upp. Att känna att man andas, att man lever. Det är också en av de få sakerna som är bra med att det blir kallt nu.

Imorgon kväll kommer jag för övrigt inte vara hemma.

Galna människor - Nu som då

Angående TV-serien Mad Men.

Det var i och för sig länge sedan sist nu men jag tittar fortfarande på serien Mad Men om reklamarna i New York på slutet av 50-talet. En ytterst välskriven serie, originell för all del, men det är nog det, tråkigt nog, som får mig att kunna avstå att sluka den som jag vanligtvis gör med TV-serier jag ligger efter med.
Halvvägs in har det nämligen gått upp för mig att serien helt saknar en "hjälte", den personen man alltid håller på oavsett. Det finns ju dock naturligtvis en huvudperson, Don Draper, men han har på sista tiden lyckats bete sig som ett regelrätt svin mot såväl fru som barn, älskarinna, vänner, främlingar, släktingar och anställda.
I de senaste växte Don Drapers närmaste chef fram som en karaktär som man möjligtvis kunde sympatisera med men det tog manusförfattarna snabbt ur en när han full som en kastrull gav sig på Dons fru. Frun är inte heller hon en karaktär att tycka om egentligen. En 50-talsversion från 2000-talet av fröken Julie om man så vill som i brist på en Jean uppför sig olämpligt med den 9-årige grannpojken och talar ut om sina trivialiteter för sin terapeut istället.
Här finns bara människor med mer eller mindre moral, mer eller mindre empati, fler eller färre hemligheter. Här finns bara människor helt enkelt och jag inser bestört att det är precis det jag har svårt för. När jag tittar på TV vill jag inte se folk som beter sig som jag eller som har samma eventuella problem som jag. Jag vill se hjältar, jag vill ha verklighetsflykt, jag vill ha...

Rerun

Jag snackade om gamla saker i nytt ljus förut. Samma tema dök upp till ytan idag också, även om just denna saken alltid har funnits i närheten. Jag har inget emot det. Som en lindanserska ungefär men det är ändå till slut en underbar känsla.
Allt det där kan hanteras med det svenska språket.

Så för att återvända från utopiska fantasier till den konkreta världen har jag ett filmtips som även kan underlätta nämnda övergång. Till sista andetaget, A Bout de Souffle på franska, Breathless på engelska skriven av Truffaut och regisserad av Godard, franska nya vågens dynamiska duo. Filmen är förlaga åt Bonnie & Clyde med något varierad story.
Mycket nöje!

Hibernation

Sa jag att det är jäkligt kallt i min lägenhet? Med fallande utetemperaturer faller även den innevarande. Det är nu 16 grader celsius här och jag har mer kläder på mig än om jag skulle gå till affären. Jag satte till och med på ugnen just precis i ett desperat försöka att undvika att behöva utföra den klassiska "åkarbrasan", en aktivitet som jag inte riktigt kommer överens med, antar att det är något med det där att behöva krama sig själv.
Om tio minuter har jag tvättid och jag ser fram emot det. Tvättstugan har paradoxalt nog under föregående, varmare månader fungerat som ett ställe att svalka av sig på. Nu hoppas jag att det är tvärtom, ett litet rum fyllt av ångande värme.
Ni kanske undrar varför det är så kallt? Ni tänker kanske, varför skruvar han inte bara upp elementen?
Till er som har tankar i dessa banor kan jag säga att termostaten är uppvriden på max men det är bara det att det ensamma stackars elementet som finns här inne är fruktansvärt underdimensionerat och ungefär lika stort som en bakplåt. Jag har till och med vridit upp handdukstorken på badrummet, något som den där lite tjocke mannen på TV-reklamen säkert skulle invända emot.
Och för att svara på den första frågan, varför det är så kallt, kan jag bara anta att det är på grund av de otroligt intelligenta arkitekterna som ritade huset som kom på att gräva ner ena sidan av det halvvägs ner i marken och att installera fönster så att det utåt sett var mer glas än vägg. Just det låter kanske inte så intelligent men jag har kommit fram till följande: tanken var att bara hyra ut lägenheterna på min våning till isländare och inuiter så att de skulle känna sig som hemma under vinterhalvåret. Sedan kan man bara beklaga att det måste ha blivit något fel i administrationen. Dock antar jag att jag inte har det värst. Min närmsta granne är från Afrika och hon verkar inte heller direkt jättenöjd över situationen.
Man får se det positiva i allt, det finns alltid någon djävel som har det värre.
Därmed inte sagt att min granne är en "djävel", så väl känner jag henne inte.

Pojkdrömmar

Bokstavsbarn. Fantasier med riktiga leksaker. Jag skulle vara jäkligt bra på det om jag fick möjligheten.
Gamla, välkända saker som i nytt ljus är annorlunda. Annorlunda betyder inte alltid sämre, tvärtom är det nog nästan bättre nu. Det blir bättre med åren.
Harva!

Avvänjning

Jag är i inledningen av en av mina "avsky-internet-perioder". Det finns absolut ingenting med det som är bra just nu. Det är rent vansinne. Jag har till och med börjat titta snett på TVn.

Detta belyser det faktum att jag behöver en hobby, en hobby eller en flickvän. Jag är öppen för förslag. En del skulle väl säga att det är samma sak.

Men ta nu inte det här på ett sätt som gör att ni slutar kolla efter uppdateringar. Jag kommer antagligen blogga på som vanligt.

Till slut kan jag säga att det är jäkligt kallt här. Minus ute och bara dryga 17 grader inne.

Den förlorade sonen

När jag klev på spårvagnen ikväll hörde jag ljud som av en gosskör sjunga Göteborg i de mest intrikata stämmor, det var en underbar känsla, en känsla av hemkomst, av tillhörande.

Helgen var fin. Skåne, vänner och årets första snö.

Inge-Maj, kan jag få tejpen?

Det jag undrar nu när Burger King har Angusburgare i sortimentet är varför de väljer att mala ner köttet när det nu är så fint? Visst måste de mala köttet för att det rent tekniskt ska kunna definieras som en hamburgare men jag tycker det är något ytterst hemskt med att göra det. Det är ju ungefär som att sälja vykort med Picassomotiv eller något ännu värre.

G blir V eller tvärtom

Ja det har varit en lugn vecka efter tentainlämningen. En inlämning som faktiskt känns bättre och bättre och jag förväntar mig ett bra resultat, åtminstone efter min princip när det kommer till arbete och skola. Ja, jag har en sådan också och den lyder som följer, "bästa möjliga resultat efter minsta möjliga ansträngning". En princip som jag mer eller mindre har tangerat på sista tiden.

Jag skippar Victor Sjöströms Körkarlen idag, dels för att jag redan sett den en gång och dels för att det är skönare att hasa runt här hemma och inte göra något särskilt. Jag ska hjälpa Martin att flytta lite senare dessutom.

Imorgon bär det av söderut och jag är ohyggligt pepp måste jag erkänna. Malmö först och Lund sedan, det kommer bli kanon.

Tillsist ett tips, ett tips som jag antagligen inte kommer få möjlighet att ta del av själv. På söndag klockan 22 visar Discovery Channel dokumentärfilmen Grizzly Man och den är fantastisk. Där kan man tala om en excentrisk herre, excentrisk så att det blir tragiskt. Men filmen är ju inte bara ett levnadsöde utan även en bild av vår underbara natur. Se den!

Kaputt

Färdig med tentan känner jag mig helt slut. Helt urlakad. Urvriden disktrasa. Huvudet känns som så där när man står i ett dörrhål och trycker med armarna utåt mot sidorna hårt länge och sedan när man går ut ur hålet flyger armarna upp. Så känns alltså huvudet.

Det finns bara ett botemedel mot detta. En macka som skulle få Elvis att rodna ihop med en match amerikansk fotboll. Så fysiskt men ändå så graciöst vackert. Både mackan och fotbollen.

Hi, I'm Kylie Minooouuuge

Den här hemtentan jag håller på med suger liksom musten ur all annan skrivarlust. Inte för att den är speciellt jobbig men ändå, när man är tvungen att göra något blir det inte lika roligt.

Dessutom peppar jag hela tiden för nästa helg som ska tillbringas i Skåne, extra svårt att koncentrera sig då.
Men kanske är räddningen nära, Seattle Seahawks NFL-säsong så här långt är på väg ner från webben. Ett välkommet avbrott från tråket känner jag.

Innan dess måste jag dock gå och handla.

Tillagt klockan 18:19. Jag ser Dexters Ice Truck Killer i något bilprogram på TV4+. Lätt bisarrt.

Oh Horatio!

Kanske ska klargöra vissa saker. Inlägget Shine on you crazy diamond är helt fiktivt. Jag ser det som ett personligt litterärt experiment.
Men jag antar att jag får tacka för förtroendet, att jag skulle kunna få en date. Haha!

Hoppas ni tyckte om texten i sig och inte bara innehållet.

Science is my candy, knowledge is my pie

Har lagt upp en ny länk i länklistan. Populärkulturbloggen Weird science behandlar sådant som jag tycker mycket om, alltså TV, men även mycket annat. Absolut värd att följa dagligen.