Angående lördagens bröllop

Nu på lördag gifter sig min bror. En stor händelse för många. Det är något speciellt det där med kärlek.
Hur som helst så är jag best-man eller marskalk som det kanske heter vilket är en ära för mig. Tittar man i SAOB så står det om marskalken: "en särskild af de unga män som jämte tärnorna vid ett bröllop utgöra brudparets uppvaktning", vidare står det också att marskalken ska vara en "ung, ogift mansperson" vilket ju passar alldeles utmärkt eftersom det är precis vad jag är.
Nu för tiden är ju dock människor inte alls lika traditionsbundna som förr i tiden så jag kanske inte ska förläsa mig om vad just SAOB har att säga om saken direkt. Men hur som helst så har jag fått i uppdrag att hålla i ringen/ringarna plus att jag ska läsa någon form av text i kyrkan under ceremonin. Denna text är dock fortfarande höljd i dunkel. Min käre bror har ännu inte upplyst mig om den saken trots flera förfrågningar.
Förutom texten går jag och funderar på om det kommer bli en känslomässig tillställning? Om man, som min gode vän Jonte brukar säga, kommer ta till lipen? Det lär ju vara vanligt enligt åtskilliga amerikanska filmer och jag är ju inte helt främmande för tanken då jag är något av en obotlig romantiker. Det blir väl till att ta med en näsduk eller två.
Efter ceremonin i kyrkan fortsätter kalaset tvärs över gatan med mat och dryck, dans och musik och jag säger det nu: att dansa i kostym är underskattat. Om dessutom bandet har rötterna i Balkanländerna så kan det inte gå fel. En Zorba-melodi är önskad.
Vi ses på lördag!
/P