"Hon masserade läpparna i minst tjugo minuter varje kväll innan hon somnade. Hon hade hört att det skulle hjälpa. Hon hade inget hår där. Hon hade aldrig haft hår där. Hon var len som en barnrumpa. Alla andra på jobbet hade hår här. Mycket hår dessutom, yviga var de. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon undrade vad det var för fel på henne. Hon visste att hennes kollegor också gjorde det. De tittade konstigt på henne som om hon var från en annan planet. Hon var snart fyrtio och utan hår där. Hon hade jobbat på företaget i så gott som tjugofyra år. Hon hade alltid varit den enda utan hår där. Nu satt hon i styrelsen och var fortfarande den enda utan hår där. Alla männen runt bordet i styrelserummet hade mustasch. Hon hade det inte. Hon var ensam."
Första gången jag läste det där tyckte jag att det var ganska bra. Nu börjar jag tveka.
Jag gillar stilen hur som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Har du skrivit det? Så man vet hur man ska kommentera^^
Jag blev inte helt frälst hur som helst
Det är en tjej med tyskklingande namn som har skrivit det. Jag vet inte riktigt var hon kommer ifrån. Dock är det en stil som skulle kunna ligga ganska nära mitt skrivande även om tematiken inte gör det.
Då tycker jag att stilen är kul i början när jag trodde det var en surrealistisk porrnovell av Gunnar Blå eller liknande.
När slutet kommer tycker jag snarare att det är en puttinutt-feministisk bagatell full av självnöjd mysmoral, och ett nästan infantilt sätt att ta upp ett väldigt stort könspolitiskt problem.
Den här lite överdrivna enkelheten tycker jag funkar dåligt för ämnet, är det verkligen en kvinna som innehar en sån roll som valt att beskriva sin situation då?
Idunno, tycker stilen är kul i sig kanske, men att det blir svårt att göra nån slags enkel saga med sån tydlig moral utan att det känns överdrivet.
Men det är väl något med naivismen oxå, det där att närma sig något som om man var ett barn,den här enkelheten i berättandet. Det håller ju bara tills syftet avslöjas, det var det jag menade innan.
Först är det en naiv berättelse, och sen pang! "Haha, där fick ni ett budskap skrivet på näsan".
Författaren avslöjar sig på slutet tycker jag, vilket får det naivistiska inslaget att kännas så uttänkt att allt faller för mig. Hon vill ha tyngd i sista meningarna och kan inte låta bli att låta moralen glida fram, när textens styrka innan varit just att berättandet varit ett barnsligt betraktande utan pekpinnar, där man själv fick utläsa betydelsen.
Det barnsliga berättandet kan ju vara så kraftfullt, men då måste den tonen hållas.
Dessutom tycker jag inte om saker som tjejer skrivit. Jag kan inte låta bli att tänka på kvinnlig litteratur som något tragiskt.
"Någonstans har en man inte fått mat på bordet för att det här skrevs", känner jag, och gråter en skvätt.
Haha! Är du nöjd med det där sista eller vill du att jag ska ta bort det? Jag kan hålla med om och förstå allt du säger fram till det sista.
Nöjd? Jag är så nöjd så, dessutom kan jag deleta mina egna kommentarer om så skulle vara.
Censurera kan du ju iofs alltid.
Åh nej, här ska inte censureras. Jag tyckte det var rätt fint skrivet faktiskt. Inte särskilt PK men vem fasen vill vara PK?
Jag tyckte mina första inlägg lät så prettomässande så jag kände ett tvång att balansera upp det med något riktigt korkat och elakt, haha.
Pk är sååååå 2002
PK?
pk= politiskt korrekt, en fånig förkortning egentligen, men som var väldigt flitigt använd ett tag.
ag tycker iallafall att det var underbart skrivet. vad heter hon?
Själv kan jag inte låta bli att se det manliga intellektet som annat än frånvarande, åtminstone vad gäller ovanstående kommentarer.
På min tid betyde PK antingen Påklädd eller Privatknullare, knappast speciellt politiskt korrekt...ellllleerrrr?
Haha, den leken minns jag, kids are mean!
kommentarerna på denna sidan måste vara din bloggs absoluta höjdpunkt Perry!
Privatknullare?
Tack för den Mats...
David, jag vill veta vad det är för kommentarer som du har valt att ta bort!
Haha, jag försökte ta en beef mot det här med bristen på "manlig intelligens" som skrevs ovan. Jag vill minnas att jag påstod att internet var helt fel ställe om man var ute efter att posera och spela intelligent. Rajlerade lite om "folk som blir höga på sina egna pretantiösa blogginlägg." Det blev ett generellt jihad mot bloggande i allmänhet, satt och gjorde klart en uppsats om bloggar så jag var på det humöret, och du vet ju hur jag tar påståenden om min intelligens. I've got 2.0 dammit!
Det var mycket passionerat och ilsket. Mycket "don't STEP to this nigga!".
Men det blir väl en clash med bloggar, beroende på hur mycket folk förställer sig i dem, så att man kan tycka att man pratar med folk man känner och plötsligt känns det som att man klivit in i en teater där det gäller att köra rätt repliker så alla ser bra ut^^
Ey fröken, jag vet inte heller vad privatknullare betyder. Fatta hur många sömnlösa nätter det jäkla ordet gafv mig som liten plit. Nu när jag funderat på det på äldre dar så har jag kommit på att det motsatta skulle vara offentligknullare, och vem faen vill vara det? Keep it private I say!
den där texten får mig att tänka på boken egalias döttrar av gerd brantenberg. egentligen påminner de inte alls särskilt mycket om varandra. men stämningen är väl lite densamma...
nu har du 24 kommentarer
Skicka en kommentar