Ett anständigt liv

Efter en heldag med "dokumentärfilmaren" Stefan Jarl sitter jag nu här hemma med huvudet fullt med tankar. Jag är utmattad, lite arg, mycket fascinerad och väldigt nöjd.
Trots att Jarl ibland är och uppför sig som en riktig jävla typ kan jag inte annat än att förstå hans skäl och respektera honom just för dem.
Att montera ihop scener och iscensätta händelser är för mig väldigt avlägset och det är förkastligt att gå in i skapelsearbetet av en dokumentärfilm med klara idéer om det färdiga resultatet. Detta håller i och för sig Jarl med om till viss del. Han säger som John Houston att man skriver manuset efter inspelningen men jag vill gå ännu längre och säga att man inte ska ha något manus överhuvudtaget utan låta kameran enbart registrera verkliga händelser.
Jarls metod är rena propagandametoder, vilket han är snabb med att erkänna, och han siktar inte alls på att vara objektiv på något sätt utan han menar att objektiva dokumentärer är helt ointressanta och dessutom helt omöjliga att göra. Det sista kan jag hålla med om men jag vill trots det ändå säga att det är just det objektiva man ska sträva efter i allt man gör hur omöjligt det än är. Lite objektiviteten för objektivitetens egen skull. Här går Jarl vidare med att anknyta till Ivar Lo Johansson och hans tankar om att konsten måste ha en funktion eller mening för att var bra konst, något som många haft en hel del att säga om genom tiderna, i Jarls eget fall ofta en politisk mening. Min uppfattning skiljer sig återigen och jag måste anknyta till Gautiers bevingade ord "l'art pour l'art" en gång till och säga att konst som är skapat för att tydligt uttrycka en åsikt är förkastlig och för mig helt ointressant. Men ändå är det något som griper tag i mig Jarls verk. Det är antagligen den journalistiska aspekten som väcker mitt intresse och jag vill veta mer om historierna bakom filmerna, samhälleliga aspekter och den tillhörande sociala kontexten. En del av historierna idag gjorde mig dock lite besviken, som sagt är mycket arrangerat.
Dagen utgick från Jarls Mods-trilogi med karaktärerna Kenta och Stoffe i fokus. Onekligen engagerande och påverkande filmer från en turbulent och ytterst intressant tid i den svenska historien (och även i det större sammanhanget) och jag måste till slut kapitulera inför Jarls hantverk och intelligens som så tydligt lyser igenom i alla tre filmerna.
Ibland kan kvalitet och engagemang betyda mer än principer och det är jag glad för.