Vilken match! Ibland kan det vara en riktig ökenvandring att hålla på Liverpool men samtidigt vet man att det finns matcher någonstans där framme som går under namnet Champions League och helt plötsligt känns allt mycket bättre. Sättet de piskade Inter med 2-0 idag var häpnadsväckande. Speciellt om man jämför med FA-cupen förra veckan. Det är inte alltid lätt att spela mot tio man men vi gjorde det strålande.
Nu kommer vi ta oss till final igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag glippade från och till, men såg mest början, där jag inte förstod någonting. Det var innan utvisningen, men Liverpool spelade ändå som om de var tre man mer. Det var som att se ett powerplay i hockey.
Är det för att man är på bortaplan som man väljer att försöka spela defensivt och hoppas på kontringar, är det verkligen omöjligt att spela offensivt borta? Kändes som ett enormt taktiskt misstag, Liverpool hade ett strålande passningsspel, och Inter bara sparkade bort långbollar.
Det är den sydeuropeiska mentaliteten som är sådan. Wennman skrev bra om det i dagens Sportbladet, lite mer objektivt än om jag skulle säga vad jag tyckte här.
Jag vill bara konstatera att Pool blev berövade på MINST två straffar också. Med mina allra rödaste stunder vill jag hävda att vi borde haft fyra, samtliga för hands i straffområdet.
och de gula ostskivorna var inte felakiga...
Om du tänker på korten så kan jag säga att det första nog var lite överdrivet men om man är så dum att man gör en så uppenbar tröjdragning med ett gult redan så är man fasen värd ett rött direkt.
Skicka en kommentar