Amerikaniseringsprocess

Så var det då Super Bowl Sunday, årets överlägset största sport- och TV-händelse, trots att det är OS-år (det är egentligen bara fotbolls-VM-finalen som slår högre). Tex Mexen är inhandlad, colan ligger på kylning och uppladdningen har börjat med filmen Radio, en handikappad Cuba Gooding Jr. som lyssnar på radio och tittar på football är ett ganska schysst sätt att börja kvällen på.
Matchen i sig har jag faktiskt inte särskilt stora förhoppningar på. Tror det blir en väldigt ensidig match där Patriots kommer sopa banan med Giants. Jag förväntar mig nästan att Eli Manning kommer smulas sönder än värre än Rex Grossman förra året. Men det är stämningen jag är ute efter.
Så för att nämna kvällens blivande MVP, för det kan jag sätta en del pengar på, Tom Brady läste jag idag att han lämnade sin gravida flickvän för supermodellen Gisele Bündchen. Och det kan jag förstå för den blonde(nästan), blåögde, läderjacksbärande amerikanska drömmen personifierad kan ju inte ha vilken jänta som helst, och absolut inte en skrikande unge för det är ju inte credigt alls, utan en långbent sydamerikanska med tyskt påbrå är väl nästan någon sorts minimum.
Gud, vad jag tycker illa om den mannen.

När Radio är slut ska jag väga upp den här jänkardagen med lite rysk film, Nightwatch. Även om den faller i en sorts Hollywood-mall så kan jag tycka att det duger.