Att slitas mellan förtvivlan och hopp

• 0-1 13:e minuten. Ok, det är lång tid kvar. Bara att borra ner huvudet och kämpa vidare.
• 1-1 30:e minuten. Bland de hårdare nickarna jag sett. Hyypiä dominerar in den. Men det är fortfarande långt kvar och ett mål från Arsenal och vi är borta.
• 2-1 69:e minuten. Det är bara Torres som kan göra sådana mål. Jag säger "nu plockar han ut Crouch" och det gör han, in kommer Babel. Jag är jäkligt nervös för det är fortfarande ett mål för Arsenal bara.
• 2-2 84:e minuten. Precis när jag börjat bli hoppfull på allvar går Hyypiä bort sig och låter Arsenal stöta in ett i så gott som öppen bur. Nu är det fan kört tänker jag.
• 3-2 85:e minuten. Reprisen går på förra målet. Det klipps in i direktsändning. Babel sliter sig loss i straffområdet. Får knuff på knuff men fortsätter att springa tills han får en dragning i armen. Han faller och det är en solklar straff. Jag skriker rakt ut "straff!" och fortsätter "sätt den nu Gerrard-jävel!". Han gör det och nu börjar en riktig nagelbitare.
• 4-2 92:a minuten. Arsenal desperatpressar och har en frispark på egen planhalva. En halvdålig frispark som rensas bort upp mot mittlinjen. Babel rushar mot bollen och den ende Arsenalspelaren som är kvar är Fabregas som slog frisparken och han kan inte stå emot Babels snabbhet. Babel kommer fri med Almunia som är helt felplacerad och det är inte svårt för Babel att rulla in segermålet.