Pokerkväll på Kemivägen

Man kan tala om personkemi. Om man vill.
Man kan tala om rena behov. Om man vill. Men det ska vi inte.
Nu ska jag prata om den pokerkväll jag bjöd in till i afton.
Det var fem hungriga spelare som satte sig ner runt mitt rektangulära bord förutom mig.
Och när jag säger hungriga så menar jag det ordagrant också. Jag har aldrig förr sett vuxna män stångas och trängas så framför ett kylskåp som ikväll. De närmaste jag kan relaterar till är mina småkusiner framför en uppdukad all-you-can-eat-godis-buffe.
Fast detta frosseriet kan jag ha överseende med. Inte bara därför att jag fick flera storögda löften om att jag när som helst skulle få komma och äta ur deras kylskåp utan också för att de lyckades lämna mer pengar i min lägenhet än vad som fanns där tidigare.
Vi körde tre omgångar och jag kämpade in segern i den andra efter ett spektakulärt heads-up-spel mot Nicklas där han gick från pinsam short-stack till monstruös chip-lead till att förlora tillbaka allt till mig igen. Den bästa heads-up-matchen jag varit med i någonsin faktiskt.
Annars hette dagens pokerkung Marcus. Han tog upp de två andra segrarna som jag inte mäktade med. Där var Ramin runner-up båda gångerna.
De två återstående som jag inte nämnt var Micke och Peter.
För övrigt gick jag ännu mer plus på kvällen när Champions League gick min väg. Vinsten för kvällen stannade på 300 kronor.
Kanske är det värt att få kylskåpet länsat ändå?!
För en annan bild av vad som skedde ikväll så kan man möjligtvis söka upp Mickes och Marcus kollektivblogg Majvallen. Åtminstone kan man fråga där om detta har hänt eller inte.