Jag har funderat lite på det där med de nya "pop- och rockstjärnorna" som knarkar så fruktansvärt mycket. Jag gillar det inte. Trodde jag, tills igår. Då lyssnade jag på Sly & the Family Stones "höjdarlåt" A Family Affair. Innan Sly sjöng in den låten rökte han antagligen mer gräs än vad vad alla de där Amysarna och Petesarna gissningsvis sett i hela sina små liv.
Så slutsatsen blir då alltså att jag egentligen skiter i om artister knarkar eller inte så länge de gör bra ifrån sig. Härligt omoraliskt!
Och på tal om knarkare. Sommarens skådespelare kommer för övrigt bli Robert Downey Jr. Med roller som Ironman i Ironman och den underbara "jag-gör-allt-för-konsten-så-jag-opererar-mig-svart-skådisen" i Ben Stillers Tropic Thunder kommer han dominera på en filmduk nära dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha, Downey verkar ju grym i Tropic Thunder. "What do you meen, you people?".
Jag hade inte lyssnat på hela Amy-skivan, bara rehab och den andra singeln, men shit så bra hela skivan är, den är 6 Z:n av 5. Säger som Mats Olsson, man förstår inte hur en så ung tjej kan få in så många känslor och erfarenheter på en skiva. Hoppas hon får sin act together nog för att göra en till.
Jag förstår inte vad du talar om David. Amy kan ju omöjligen vara mer menlös än vad hon är. Det måste vara någon sorts "mass-high". Tur att man är mer eller mindre immun mot droger då... och dålig musik.
Amy Winehouse har figurerat anmärkningsvärt mycket i min tillvaro den senaste tiden. Något sent kan jag själv tycka, men ska lyssna in mig ordentligt nu är det tänkt för allt jag har hört låter väldigt intressant. Duffy är en annan som jag hört om från flera olika håll och är lätt att koppla till Winehous. Någon annan här som brytt sig om henne?
jag sa det...
Tack Mats för den inbjudningen. Jag grämde mig för att jag inte passade upp på den öppningen i mitt förra inlägg. Okej, Amy kör 2007 samma grej (om än halvdant) som drevs till perfektion redan på 60-talet av en handfull kvinnliga artister och förväntas få bra recensioner mer eller mindre per automatik bara för att hon sköter sina knarkaffärer så mycket sämre än vad nämnda kvinnor på 60-talet gjorde... Jag ser inte logiken! Och nu kommer ju den här Duffy och får i alla fall inledningsvis utmärkta recensioner (i och för sig mest från de "snälla" recensenterna). Jag kan inte påstå att jag gillar hon Duffy mer än Amy, men åtminstone låter hon rösten tala mer än knarket. Men jag tror ju inte heller, tyvärr, att Duffy kommer få lika stor genomslagskraft som Amy. Sannolikt också det på grund av knarket. Fan, dagens musikbransch är åt helvete sned och alla andra lyssnare utom jag likaså.
Läs bloggen och få de rätta åsikterna direkt in i en hjärna nära dig!
Skicka en kommentar