Bröllop-Aftermath

Jag kom hem för en halvtimme sedan men har inte förrän nu upptäckt den gratis internet-uppkopplingen som vilken jag tidigare behövde betala för...
Hur som helst så är jag återigen på hotellrummet. Jag har kommit ur min hjältedräkt och sitter nu i en annan variant av den, nämligen enbart underkläderna. Det utlysta diskot tog slut strax efter klockan 3 och därefter bar det, efter ett otal kramar och handskakningar, av hemåt mot Hotell Plaza. Jag verkar vara siste man på plats i alla fall i vårt sällskap då alla andra gick minst en timme innan brudens far Peter började spela For Auld Lang Syne, eller vad fasen den heter, på flygeln i lokalen som avslutning!
Hur dagen såg ut innan själva festen kanske jag ska skriva ett par rader om också... Efter det att jag fick på mig kostymen bar det av till kyrkan tämligen omgående. Efter en stunds nervöst väntande så var det så dags för promenaden upp till altaret, Kajsa och John gick naturligtvis först, därefter kom Märta och Stina och sist kom lille jag.
Prästen, en kvinnlig sådan med stort burrigt hår, tog sedan med fast hand tag i resten av tiden i kyrkan. Jag och Stina läste texter ur Höga Visan respektive 1:a Korinthierbrevet och rätt vad det var så var det dags att fiska upp ringen ur fickan. Efter det hade jag inga åtaganden kvar på ett tag. Dock var det en sak i kyrkan jag reagerade på, Fader vår lästes enligt Bibel2000-översättningen, något jag inte alls var beredd på så jag började ju naturligtvis på den gamla vanliga. Jag uppfattade dock skillnaderna ganska kvickt och höll därefter mun.
När så ceremonin var slut gick samtliga gäster tvärs över gatan till kyrkans församlingshem för att avnjuta den uppdukade buffén. Där fanns allt möjligt gott att välja på men rätt vad det var, efter brudens föräldrars tal och min egen faders, så var det min tur att tala högt. (Tur att jag inte skulle börja för jag hade allvarligt talat inte bestämt talet förrän precis efter Kajsas pappas tal, sittandes på toaletten (locket nedfällt).)
Hur som helst talade jag lite löst kring det jag hade lyckats klottra ner på lappen jag hade med mig in på toan och lyckades få med allt jag hade bestämt. Det slutade med att större delen handlade om svensexan som ägde rum för två veckor sedan. Tydligen var talet inte helt dåligt eftersom jag fick erkännande från lite olika håll under kvällen.
Efter talen och all maten, när man var som mättast och tröttast, dök den ultimata räddningen upp! Hojfen Balagan! Alltså bandet som spelade Balkanmusik! De drev upp ett sådant driv att det delade församlingen i två läger, det lägret som stannade kvar och tokdansande (däribland jag själv) och de som efter ett tag gick ut i trädgården för att "det var för hög volym"... men visst jag förstår dem alldeles utmärkt.
Efter livemusiken blev det tårta och efter tårtan blev det återigen dans, denna gång till en låtlista från en dator vilket för min del fungerade precis lika bra som ett liveband.
Sedan var det här någonstans som festen upphörde. Brudparet hade redan smitit iväg och alla andra var ganska trötta.
Sammantaget blev det en kanon afton! Mat, musik och dans är allt man behöver!

Slutligen vill jag skicka iväg ett par speciella hälsningar: Tack John och Kajsa (John som nu heter Wallin i efternamn förresten), hej Märta och Stina, hej till Stinas Johan som var het på dansgolvet!, hej Jesper - finare "running dance" får man leta efter!

Ja det var väl allt just nu. Möjligt att det kommer kompletteringar lite senare.
Vi hörs!
/P
*Angående känslorna var det ganska lugnt. Någon enstaka fällde ett par tårar men det var inga stora yttringar.