De säger att människan måste drömma för att inte bli galen. Jag säger att vi blir galna därför att vi drömmer. Jag talar inte bara om fantasierna vi får för oss om nätterna när vi sover nu utan om alla drömmar.
Myten om Pandora som kvinnan som kom till jorden för att straffa människan ligger nära till hands här men med en liten korrigering. Istället för att hoppet blev ensamt kvar i hennes ask är jag övertygad om att det tvärtom var enbart det som flög ut och satte sig att fördärva människan.
Dystert inlägg kan tyckas och visst, det är det, men jag tycker det är befogat. Jag hade en sådan där nattlig dröm i natt och även om den inte egentligen var särskilt otrevlig så kan jag säga att den inte gjorde mig gladare.
Hörs vi?
/P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja drömmar kan onekligen försätta en i en dyster stämning om det vill sig så. Härom natten hade jag ihjäl min egen syster, föga rogifvande när min mor började frågade efter henne kan jag ju säga.
"This is my weeping song"
Hey igen! Sorry att jag inte har svarat, men dels har jag inte varit inne så mycket, och varje gång jag har försökt kommentera här har det blivit helt fucked up (kan bero på att Internet har haft vissa difficulties här...) Hur är det annars då? Har inte bestämt mig om jag ska gå på Way Out West än, men mina polare verkar inte helt benägna att göra det... :/ du känner ingen som ska på Rufus Wainwright i december?? Puss o kram!
Hälsningar från Veronica! xD (glömde skriva det i förra meddelandet...)
Tror nog att det visst kan finnas behov att åka från Gbg till Sthlm; om jag exempelvis liksom du hade bott i Gbg hade jag inte väntat där i 100 år på Keane istället för att åka några mil till Sthlm och se dom där :P ^^ När jag redan hade bestämt mig för att gå på Rufus i Gbg upptäckte jag att det var 18-årsgräns. Osis.
//Veronica
Skicka en kommentar