Igår kväll spenderade jag kvällen uppe på mitt tak. Upplevelsen var underbar och utsikten likaså. Till vänster och höger reste sig höjderna och lade sig som ett skyddande värn runt staden som med sina lampor bildade en våg ner mot havet där ljuset flöt ihop med det som vattnet reflekterade från stjärnorna.
Stjärnor som satt där högt uppe på sin djupblåa grund och stilla iakttog det som utspelade sig nedanför. Speciellt en stjärna lös extra starkt, en stjärna som ensam kunde motstå kylan som trängde sig nära inpå. Den kommer jag aldrig glömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Påtänd?
det går aldrig!
Jag vänder mig hit, då detta till vis del kan anses vara ett forum med filmkunskap... ska man gå på höstpremiären av studenternas filmstudio på Kino och se "Little Children" av Todd Field, Eller ska man stanna hemma och kolla på svt:s filmklubb som visar Bloody Sunday?
Little Children var klockren. Se den om tillfälle ges!
Bloody Sunday var också den mycket tänkvärd. Sedan att James Nesbitt är med gör den ju inte sämre.
Skicka en kommentar