Purjo är en fantastisk lök. Dess friskhet och solenergi brister ut i jubelsång och truppgymnastik över min tunga när jag biter i en bit. Den kallar samman alla andra smaker till något brännande spännande nytt, precis som en liten pojke som första gången leker med ett förstoringsglas.
Purjon står där i landet, huvudet högre än sina röda, gula, vita, gräsliga och våriga bröder och systrar och är nöjd med att bara finnas till.
Ett välkänt men ack så bortglömt stopp på vår kulinariska resa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
På tal om brännande spännande samt gårdagen, den är här. Jag niger.
purjolök och knäckebröd är som mat tina skulle säga det "Jäette Gott!"
Din lök! :)
Sett nya californication? Grymt slut, dottern är så bra skådis. Säsongsstarten av House var oxå mumma, det här blir en bra höst!
Skicka en kommentar