Slår Reinholdtzon Belfrage på fingrarna sedan 2007

27 september 2007

Jawbreaker

Jag var länge tveksam om jag skulle skriva detta inlägget. Trots att jag är en av de större förespråkarna när det kommer till att klassa TV-spel som kultur minst med samma status som i alla fall film, har jag lite svårt att bortse från de mängder människor som anser motsatsen. Men jag har ju egentligen aldrig verkligen brytt mig om vad andra människor tycker om mig och mina saker så varför börja nu?

Så har det då kommit till slut, Halo 3. Kanske, eller i alla fall ett av dem, det mest efterlängtade och omtalade TV-spelen genom tiderna. Denna den tredje delen är den avslutande delen och nog avslutar det alltid, men bara på ett sådant där retligt Hollywoodsätt. Jag ska inte tala mer om den saken nu.

En av de mest diskuterade frågorna på spelforumen (jag deltar inte aktivt i den sortens forum längre) var längden på spelet, hur lång tid det skulle ta att spela igenom. Buden låg på allt från 7 till upp mot 15 timmar och nyfiken som jag är satte jag mig ner och gjorde en i högsta grad empirisk studie. Jag var klar med spelet 10 timmar efter att det släpptes, 8,5 efter det att jag började spela. En längd som inte på något sätt känns för kort så här med resultatet i hand.

Vi möter Master Chief inte direkt efter där del två slutade utan vill man fylla igen den luckan får man läsa den grafiska novellen The Uprising (jag har för mig att det är en grafisk novell i alla fall, rätta mig om jag har fel) men det är inget som stör. Från den inledande filmen får man så styra och följa MC i hans uppdrag att inte bara rädda jorden och hela mänskligheten utan även sitt älskade personliga AI, Cortana. Outtalad förälskelse återigen i bästa Hollywoodstil. Här gör mellansekvenserna mycket och det märks att Bungie har lagt ner mycket tid på just dem och gränserna till där spelet slutar och filmerna börjar och tvärtom.
Så fram till upplösningen bjuds man på en av de mer fläskigare spelupplevelser som jag varit med om, furiös action ackompanjerad med den klassiska strålande Halo-musiken. Det fanns även stunder då jag var genuint livrädd och stunder då det bubblade av lycka i mig.
Är man dock mer intresserad av utseende än spelkänsla ska man nog hålla i pengarna för även om det är snyggt så var Gears of War snyggare när det kom och man hade kanske förväntat sig ett något snyggare resultat här.

Nu kan jag nog inte säga mer utan att börja avslöja saker och ting men sammanfattningsvis kan jag säga att spelet får 9 ponchobeklädda peruaner av 10 möjliga. Extra plus för spelkänsla och musiken.

3 kommentarer:

David sa...

Högt betyg! Nu kliar det i plånboken. Fantomsmärtor tyvärr, för där är rätt tomt, men man kanske måste göra lite *gulp* ärligt arbete så man får råd.

Fröken sa...

Nej, varför börja nu? Jag har överseende.

Anonym sa...

Hejja de ponchobeklädda peruanerna!!!