Kaffe har blivit lite som ett eget mål i livet. Från gateway-drogen latte är jag nu inne på espresson. Men som vanligt finns det gränser och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Som idag till exempel, för att dra i sig tre enkla på kort tid innan man ätit något när man redan sedan tidigare är lite uppe i varv är kanske inte det smartaste draget man kan göra. Dock blev de bara godare och godare och den tredje på Mahogny var magnifik. När det gäller espresso slår de till och med da Matteo på fingrarna.
Annars så vill jag ta upp det som Kajsa skrev om på sin blogg tidigare i veckan om känslan man får när man promenerar med musik i öronen. En underbar känsla, verkligen som i en film. Man ser sig själv lite snett bakifrån och man har en så jäkla cool gångstil (trots att man antagligen går som man alltid gör) och man vet att alla tittar på en. Idag när jag gick ner till Järntorget och in till Domkyrkan och hem igen hade jag dagen till ära The Bronx i lurarna. Går man rakt fram med White Tar och False Alarm pumpandes i hjärnan är man ostoppbar. Men den känslan kan dock ändras den också. Som när man står i kassakön på Konsum och har på They Will Kill Us All, då känns det väldigt surrealistiskt. Det är nästan så att svetten börjar tränga fram och man får något vilt i blicken.
Nej nu är det mest svammel från min sida, som vanligt. Jag måste ta hand om disken innan Tony kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha, det där med gångstilen är så sjukt sant, speciellt när lil Wayne eller UGK är i lurarna och jag tycker att jag glider fram som en riktig getto-gangster.
Har man en fin promenadväg och bra musik så blir det alltid bra, som om man är huvudpersonen i en film, vilket är en väldigt vacker känsla eftersom man vet att det alltid ordnar sig för huvudpersonen i en film^^
Hehe, jo det är ju sant att det alltid ordnar sig på film... men tyvärr ligger inte Deus Ex Machina lika nära till hands i verkligheten. Jag tror att det är det jag kommer falla på.
Måste också instämma i det här med gångstilen, ganska roligt när man tänker på det.. Dock vill jag påpeka att man nog faktiskt inte alltid går som vanligt, iaf inte fröken med slagsmålsklubben i öronen. Jag har dessutom lite problem med att tankar gärna blir ord med musik i öronen, förstör ofta filmen och därmed inget att rekomendera!
Äntligen! Espresson alltså!
Välkommen till de coola.. ;-)
Musik i lurar = att jag sjunger för högt för mitt eget bästa och dessutom tror att jag gör det bra.
Skicka en kommentar