Änglar, finns dom?

Övergångsställena var blåvita, Valand hade en gigantisk matchtröja upphängd över sin entré, vädergudarna drog sitt strå till stacken och skickade in ett typiskt Göteborgsväder med vindar och ihållande regn över staden, en stad som var skrämmande lugn och tyst innan avspark.
Vid matchstart lyste oron i ögonen på supportrarna men allteftersom målen och ölen trillade in ökade självförtroendet. I paus med ställningen 2-0 kunde man höra skiftande kommentarer som "fan gubbar, tänk om vi inte klarar detta" och "ja, nu behöver vi ju inte bada i Poseidon, det räcker ju med att gå ut så blir man blöt".
Och så när slutsignalen gick och ställningen fortfarande var densamma utbröt ett öronbedövande jubel. Ett jubel som antagligen grundade sig i en otrolig lättnad över att guldet var tillbaka efter 6 år hos den klubb som varit så framgångsrik genom tiderna.
Ikväll, om man går ut, kan man över regndroppet höra hur staden sjunger och det är inte mörkt någonstans. Tankarna går ut till Kamratgården, låt pytt-i-pannan smaka grabbar, den
har ni gjort er förtjänta av.
Nu har jag varit i guldstaden två år i rad. Nästa år hoppas jag att jag får åka till Borås ännu en gång och se Elfsborg lyfta Lennart Johanssons pokal igen, ett Elfsborg som till slut knep en fjärdeplats i årets tabell. Nu får vi hoppas att det blir en Royal League ändå.

Kalmar FF kom tvåa och jag antar att man får gratulera till det också även om stackars Öster är det småländska lag som ligger närmast mitt hjärta. Vad blir det? Är det division ett eller två de hamnar i?

Till slut ännu ett grattis till IFK Göteborg.