Albatrossen - Charles Baudelaire 1858
Ofta tar besättningsmännen för att förströ sig albatrosser,
havens väldiga fåglar,
vilka likt lättjefulla färdkamrater följer fartyget som glider fram
över grymma djup.
Knappt har de satt ned dem på däcksplankorna,
förrän dessa azurns konungar,
klumpiga och skamsna, ömkligt låter sina stora vita vingar
släpa som åror vid sin sida.
Denne bevingade resenär, så otymplig och kraftlös han är!
Han, nyss så skön, så komisk och ful han är!
Någon retar hans näbb med en snugga,
en annan härmar haltande den lytte som flög!
Diktaren är lik denne molnens furste som bor i stormen
och som ringaktar bågskytten:
landsförvisad på marken bland hånskratten
hindrar hans jättevingar honom från att gå.
Slår Reinholdtzon Belfrage på fingrarna sedan 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar