Skrivet i en svag stund

Det finns ingenting mer deprimerande än att efter en hel dags frånvaro från bloggen komma tillbaka och märka att ingen har kommenterat på någonting.
Ja jag vet att jag har sagt att kommentarerna inte är så viktiga men jag ljuger ju! Jag ljuger om allt hela tiden, till och med när jag talar sanning. Jag har inte sagt ett sant ord sedan senaste gången jag var i kyrkan.
Jag är en liten man i sjukligt behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag nöjer mig med medlidande för guds skull! Ge mig!
Men visst, ni ursäktas idag. Det är trots allt jul.
(Jag har namnsdag idag förresten, Stefan. Hurra för mig.)