Här sitter jag och skriver dikter samtidigt som jag har ett öga på kvällens NFL och det är för jävligt. Jag ser mer poesi och skönhet i sporten än i samtliga ord på mitt papper.
Den råa styrkan, den förfinade smidigheten, den blixtrande snabbheten, den bländande intelligensen. Om jag ändå kunde få ner det på ett papper.
Spelarna rör sig som en kropp med en vilja över det gröna fältet mot en motsvarande kropp på andra sidan som bara vill dem illa. Vad är det som driver dem? Vad är det som får dem att snöra på sig skorna och spänna hjälmremmen bara för att sekunder senare springa in i 200 kilo kött och blod? Om jag kunde få ner den viljan på ett papper.
Och säg nu inte pengar för det tror jag inte på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
3e Febriari kommer bli 2008 års bästa dag. Jag ska gå all out den här gången. Nachos, ölhatt, matchtröja.
Vi borde göra en grej av det. Samlas några stycken och bara bli helt tokiga.
Jag tror de gör det enkom för kvinnlig fägring!
hahaha, skulle sport vara poesi?
Naturligtvis!
I vilken värld då min käre?
Skicka en kommentar