Galenskapssång - William Blake 1783
De vilda vindarna gråter, och natten är kall.
Kom, sömn, och rulla upp för mig mina sorger.
Men se! morgonen tittar upp över de branta stupen i öster,
och gryningens svirrande fåglar försmår jorden.
Se! mina toner drivs, fyllda med sorg,
mot den ädelstenslagda himmelens valv.
De träffar nattens öra och får dagens ögon att gråta;
de gör de rytande vindarna galna och leker med stormarna.
Som en ond ande i ett moln, med tjutande smärta,
beger jag mig i nattens följe, och med natten vill jag gå.
Jag vänder ryggen åt öster, där hugsvalelsen brutit fram:
ty ljuset får min hjärna i ett grepp av vild smärta.
Slår Reinholdtzon Belfrage på fingrarna sedan 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar