03 januari 2008
Alla vägar leder till Kapellplatsen
Icke, det gör de inte alls. Men varje gång jag kommer tillbaka till Göteborg så ser jag direktspårvagnen precis lämna Drottningtorget och jag tänker, jaja men det gör ju inte så mycket, så jag sätter mig på nästa vagn som kommer in. Vad är det jag tänker med i den stunden? Suger tågresan musten ur mig så pass? Det är inte första gången det händer. Nu insåg jag ju dock mitt misstag redan vid Hagakyrkan så det var ju inte så farligt men ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är väl de där korta resorna. Man sitter lugnt när man har möte i alvesta, eller när tåget mosat en älg vid växjö, men jag har alltid haft svårt för den där sista bussen hem. Den där 202an från centralen till Lambohov, eller 701an till Norrby. Det är den där sista bussen som knäcker en. När man åker med de man bor med.
Skicka en kommentar