Slår Reinholdtzon Belfrage på fingrarna sedan 2007

05 januari 2008

Darjeeling Ltd.

Kanske ska börja med att utfärda en liten spoilervarning då. Jag ska inte dra igenom hela filmen men några detaljer kanske jag avslöjar rent oavsiktligt.

Så fick jag då äntligen se den, filmen. Den inleder med en liten kortfilm som har direkt relation med huvudfilmen och jag måste säga att den lilla snutten bräcker det mesta jag har sett. Jason Schwartzman och Natalie Portman har ett för mig klassiskt möte på Hotel Chevalier som också kortfilmen heter. Ett hotell som är taget ur en av Wes Andersons våta drömmar. Man vill tro att det är Sven Nordqvist som är set designer och så fortsätter hela filmen. De så detaljrika miljöerna, slow-motionpartierna, musiken och kameravinklarna med de vinkelräta klippningarna är så typiska för Anderson. Och jag älskar det!
I centrum står de tre bröderna Whitman som sammanstrålar på The Darjeeling Limited, ett tåg som trafikerar provinsen med samma namn, för att bege sig ut på en andlig resa påkommen efter faderns begravning och ett misslyckat självmordsförsök.
Så länge filmen utspelar sig på tåget kommer den aldrig riktigt igång tycker jag och det är inte förrän den dramatiska peripetin infaller som den lyckas engagera på ett djupare plan.
Trots filmens till en början begränsade utrymme känner jag aldrig att den har en fast utgångspunkt, något som alltid funnits i Andersons tidigare filmer, utan här trevas det runt ganska beskedligt och man får aldrig heller riktigt klart för sig vad den vill säga. Men detta blir bättre som sagt i filmens andra hälft.
Angående skådespelarna så kan jag absolut inte klaga. Tre av mina manliga favoritskådisar, om Luke Wilson hade varit med också hade jag legat i en hög på golvet och bara skakat, levererar utan tvekan. Sedan är ju Natalie Portman ganska lätt för ögat också även om hon bara dyker upp som en cameo i själva filmen.
Sammanfattningsvis är det en mycket speciell film och väldigt typiskt Andersonsk, väldigt personlig och rak på ett varmt och hjärtligt sätt om familjerelationer, mod, vänskap och kärlek, lycklig som olycklig sådan. Det är inte hans bästa men den är väldigt bra.
Har man dock inte sett något av Wes Anderson tidigare kanske inte detta är den bästa filmen att börja med.

1 kommentar:

Anonym sa...

när jag bara hade sett lite bilder från filmen så trodde jag Luke Wilson va med faktsikt men sen gick det upp för mig att det va den där jason killen som jag förväxlade honom med. Men men ser dock fram emot att sen den =)