03 januari 2008
Den lille lille
Idag får jag åka hem! Skulle egentligen åkt igår men stötte på komplikationer. Jag vill springa runt och ta Göteborg i min famn men antar att det också kan bli lite problematiskt. Får väl nöja mig med att ta spårvagnen hem till lägenheten, inleda upplivningsförsök på mina bonsaiträd (det där med att be andra vattna ens blommor funkar aldrig riktigt tyvärr) och sedan fortsätta kvällen i botanikens tecken genom att titta på Paul Thomas Andersons film Magnolia som tydligen går på 2:an. Gör det du också förresten, en mycket bra film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
2:an tror jag faktiskt.. Skönt att vara tillbaka? Känns mest ensasmt här tycker jag, men ja mitt träd lever iaf =)
pröva med att pussa på marken. tro mig, det hjälper.
Sanning, tvåan är det. Ska ändra.
Tror det är första gången jag ser magnolia i sim helhet, fantastisk, men råkade köra för många cosmo till den, och det här är verkligen ingen film att bli onykter till, så ledsam, jag rasar rakt ner i mitt missnöjes vinter.
Väldigt intressant hur han använder musiken hela tiden, som i punch-drunk love. Ska bli kul att se There will Be Blood, han känns ju inte som en regissör som gör nåt ointressant.
Jaja, sure, fine.
Sorry för pladdret, men återigen är jag intresserad. Om han ofta har musik i bakgrunden, så har han ju å andra sidan bara den döende mannens långa tal helt utan bakgrund när han kör sitt montage sen. Han är en tvärtom-regissör.
Och sen när alla sjunger blir det ännu en oväntad effekt. Men då tänker man ju samtidigt, att Save Me inte vann oscar för filmlåt, för att phil collins skrev nån dussinlåt till tecknade tarzan. Och då är det ju ännu mer tragiskt än filmen är.
Musiken är ju i allra högsta grad i centrum. Anderson skrev ju manuset inspirerad av Manns låtar så på sätt och vis är ju musiken viktigare än bilderna. Det hela är ju lite en "hönan & ägget"diskussion.
Save Me var en av två låtar skrivna speciellt för filmen och var också nominerad till en Oscar men när en Disneyfilm finns med i spelet är det svårt att vinna någonting.
Väldigt smart val av ensemble-cast, Seymor-Hoffman, Macy och John c Reilly. Det är killar som kan bära upp sin bit.
Känns lite som att han inte sett en film innan. Samma med Punch-Drunk Love, som känns gjord av en person som enbart sett magnolia innan^^
Skicka en kommentar