Det är tur att man saknar moral. Man kan göra så mycket mer då.
Nu är det enda som kan sätta käppar i mina och Jontes hjul en person med ännu mindre moral än jag själv, eller en med väldigt mycket mer, eller någon med gigantiska mängder tur.
Jag ser det dock som säkert.
Nu ska jag äta och kolla på House M.D.
21 november 2007
20 november 2007
Ett anständigt liv
Efter en heldag med "dokumentärfilmaren" Stefan Jarl sitter jag nu här hemma med huvudet fullt med tankar. Jag är utmattad, lite arg, mycket fascinerad och väldigt nöjd.
Trots att Jarl ibland är och uppför sig som en riktig jävla typ kan jag inte annat än att förstå hans skäl och respektera honom just för dem.
Att montera ihop scener och iscensätta händelser är för mig väldigt avlägset och det är förkastligt att gå in i skapelsearbetet av en dokumentärfilm med klara idéer om det färdiga resultatet. Detta håller i och för sig Jarl med om till viss del. Han säger som John Houston att man skriver manuset efter inspelningen men jag vill gå ännu längre och säga att man inte ska ha något manus överhuvudtaget utan låta kameran enbart registrera verkliga händelser.
Jarls metod är rena propagandametoder, vilket han är snabb med att erkänna, och han siktar inte alls på att vara objektiv på något sätt utan han menar att objektiva dokumentärer är helt ointressanta och dessutom helt omöjliga att göra. Det sista kan jag hålla med om men jag vill trots det ändå säga att det är just det objektiva man ska sträva efter i allt man gör hur omöjligt det än är. Lite objektiviteten för objektivitetens egen skull. Här går Jarl vidare med att anknyta till Ivar Lo Johansson och hans tankar om att konsten måste ha en funktion eller mening för att var bra konst, något som många haft en hel del att säga om genom tiderna, i Jarls eget fall ofta en politisk mening. Min uppfattning skiljer sig återigen och jag måste anknyta till Gautiers bevingade ord "l'art pour l'art" en gång till och säga att konst som är skapat för att tydligt uttrycka en åsikt är förkastlig och för mig helt ointressant. Men ändå är det något som griper tag i mig Jarls verk. Det är antagligen den journalistiska aspekten som väcker mitt intresse och jag vill veta mer om historierna bakom filmerna, samhälleliga aspekter och den tillhörande sociala kontexten. En del av historierna idag gjorde mig dock lite besviken, som sagt är mycket arrangerat.
Dagen utgick från Jarls Mods-trilogi med karaktärerna Kenta och Stoffe i fokus. Onekligen engagerande och påverkande filmer från en turbulent och ytterst intressant tid i den svenska historien (och även i det större sammanhanget) och jag måste till slut kapitulera inför Jarls hantverk och intelligens som så tydligt lyser igenom i alla tre filmerna.
Ibland kan kvalitet och engagemang betyda mer än principer och det är jag glad för.
Trots att Jarl ibland är och uppför sig som en riktig jävla typ kan jag inte annat än att förstå hans skäl och respektera honom just för dem.
Att montera ihop scener och iscensätta händelser är för mig väldigt avlägset och det är förkastligt att gå in i skapelsearbetet av en dokumentärfilm med klara idéer om det färdiga resultatet. Detta håller i och för sig Jarl med om till viss del. Han säger som John Houston att man skriver manuset efter inspelningen men jag vill gå ännu längre och säga att man inte ska ha något manus överhuvudtaget utan låta kameran enbart registrera verkliga händelser.
Jarls metod är rena propagandametoder, vilket han är snabb med att erkänna, och han siktar inte alls på att vara objektiv på något sätt utan han menar att objektiva dokumentärer är helt ointressanta och dessutom helt omöjliga att göra. Det sista kan jag hålla med om men jag vill trots det ändå säga att det är just det objektiva man ska sträva efter i allt man gör hur omöjligt det än är. Lite objektiviteten för objektivitetens egen skull. Här går Jarl vidare med att anknyta till Ivar Lo Johansson och hans tankar om att konsten måste ha en funktion eller mening för att var bra konst, något som många haft en hel del att säga om genom tiderna, i Jarls eget fall ofta en politisk mening. Min uppfattning skiljer sig återigen och jag måste anknyta till Gautiers bevingade ord "l'art pour l'art" en gång till och säga att konst som är skapat för att tydligt uttrycka en åsikt är förkastlig och för mig helt ointressant. Men ändå är det något som griper tag i mig Jarls verk. Det är antagligen den journalistiska aspekten som väcker mitt intresse och jag vill veta mer om historierna bakom filmerna, samhälleliga aspekter och den tillhörande sociala kontexten. En del av historierna idag gjorde mig dock lite besviken, som sagt är mycket arrangerat.
Dagen utgick från Jarls Mods-trilogi med karaktärerna Kenta och Stoffe i fokus. Onekligen engagerande och påverkande filmer från en turbulent och ytterst intressant tid i den svenska historien (och även i det större sammanhanget) och jag måste till slut kapitulera inför Jarls hantverk och intelligens som så tydligt lyser igenom i alla tre filmerna.
Ibland kan kvalitet och engagemang betyda mer än principer och det är jag glad för.
19 november 2007
Sexyback
Ah, ljuva trista gråa vardag. Tillbaka i ekorrhjulet från paradiset, helt utan varje tillstymmelse till bekymmer. Tillbaka på ruta noll och jag älskar det.
Det är ett av mina allra största intressen här i livet, att spankulera runt i min lägenhet och filosofera och bara ta det lugnt.
Resonera kring saker och ting som gör mig upprörd eller glad och slutligen komma fram till att jag hade rätt från början. Att ha låtsasdialoger med folk i fantasin (nästa gång du träffar mig och vi pratar om något så har jag redan haft det samtalet minst en gång tidigare). Att kunna ge mig själv tid att laga mat varje dag och att sitta ner och äta den. Att inte behöva svara på allt eller inför någon.
Om ni vet något "eremit-test" på nätet så får ni gärna tipsa mig om det. Man vill ju gärna ha det svart på vitt.
Det är ett av mina allra största intressen här i livet, att spankulera runt i min lägenhet och filosofera och bara ta det lugnt.
Resonera kring saker och ting som gör mig upprörd eller glad och slutligen komma fram till att jag hade rätt från början. Att ha låtsasdialoger med folk i fantasin (nästa gång du träffar mig och vi pratar om något så har jag redan haft det samtalet minst en gång tidigare). Att kunna ge mig själv tid att laga mat varje dag och att sitta ner och äta den. Att inte behöva svara på allt eller inför någon.
Om ni vet något "eremit-test" på nätet så får ni gärna tipsa mig om det. Man vill ju gärna ha det svart på vitt.
18 november 2007
Det är en sax
Sen kväll eller kanske rättare sagt tidig morgon igår och då blir man lite trött, något som är väldigt tydligt just nu. Inte för att jag är särskilt sliten eller har anledning att vara det, bara trött helt enkelt.
Nu är det otroligt skönt att bara vara ensam. Att ta så där lagom allvarligt på saker och ting.
Nu är det otroligt skönt att bara vara ensam. Att ta så där lagom allvarligt på saker och ting.
16 november 2007
En anledning till att jag då och då uppskattar att röka en cigarett
Att se sin utandningsluft. Att se en liten bit av själen försvinna ut och upp. Att känna att man andas, att man lever. Det är också en av de få sakerna som är bra med att det blir kallt nu.
Imorgon kväll kommer jag för övrigt inte vara hemma.
Imorgon kväll kommer jag för övrigt inte vara hemma.
Galna människor - Nu som då
Angående TV-serien Mad Men.
Det var i och för sig länge sedan sist nu men jag tittar fortfarande på serien Mad Men om reklamarna i New York på slutet av 50-talet. En ytterst välskriven serie, originell för all del, men det är nog det, tråkigt nog, som får mig att kunna avstå att sluka den som jag vanligtvis gör med TV-serier jag ligger efter med.
Halvvägs in har det nämligen gått upp för mig att serien helt saknar en "hjälte", den personen man alltid håller på oavsett. Det finns ju dock naturligtvis en huvudperson, Don Draper, men han har på sista tiden lyckats bete sig som ett regelrätt svin mot såväl fru som barn, älskarinna, vänner, främlingar, släktingar och anställda.
I de senaste växte Don Drapers närmaste chef fram som en karaktär som man möjligtvis kunde sympatisera med men det tog manusförfattarna snabbt ur en när han full som en kastrull gav sig på Dons fru. Frun är inte heller hon en karaktär att tycka om egentligen. En 50-talsversion från 2000-talet av fröken Julie om man så vill som i brist på en Jean uppför sig olämpligt med den 9-årige grannpojken och talar ut om sina trivialiteter för sin terapeut istället.
Här finns bara människor med mer eller mindre moral, mer eller mindre empati, fler eller färre hemligheter. Här finns bara människor helt enkelt och jag inser bestört att det är precis det jag har svårt för. När jag tittar på TV vill jag inte se folk som beter sig som jag eller som har samma eventuella problem som jag. Jag vill se hjältar, jag vill ha verklighetsflykt, jag vill ha...
Det var i och för sig länge sedan sist nu men jag tittar fortfarande på serien Mad Men om reklamarna i New York på slutet av 50-talet. En ytterst välskriven serie, originell för all del, men det är nog det, tråkigt nog, som får mig att kunna avstå att sluka den som jag vanligtvis gör med TV-serier jag ligger efter med.
Halvvägs in har det nämligen gått upp för mig att serien helt saknar en "hjälte", den personen man alltid håller på oavsett. Det finns ju dock naturligtvis en huvudperson, Don Draper, men han har på sista tiden lyckats bete sig som ett regelrätt svin mot såväl fru som barn, älskarinna, vänner, främlingar, släktingar och anställda.
I de senaste växte Don Drapers närmaste chef fram som en karaktär som man möjligtvis kunde sympatisera med men det tog manusförfattarna snabbt ur en när han full som en kastrull gav sig på Dons fru. Frun är inte heller hon en karaktär att tycka om egentligen. En 50-talsversion från 2000-talet av fröken Julie om man så vill som i brist på en Jean uppför sig olämpligt med den 9-årige grannpojken och talar ut om sina trivialiteter för sin terapeut istället.
Här finns bara människor med mer eller mindre moral, mer eller mindre empati, fler eller färre hemligheter. Här finns bara människor helt enkelt och jag inser bestört att det är precis det jag har svårt för. När jag tittar på TV vill jag inte se folk som beter sig som jag eller som har samma eventuella problem som jag. Jag vill se hjältar, jag vill ha verklighetsflykt, jag vill ha...
15 november 2007
Rerun
Jag snackade om gamla saker i nytt ljus förut. Samma tema dök upp till ytan idag också, även om just denna saken alltid har funnits i närheten. Jag har inget emot det. Som en lindanserska ungefär men det är ändå till slut en underbar känsla.
Allt det där kan hanteras med det svenska språket.
Så för att återvända från utopiska fantasier till den konkreta världen har jag ett filmtips som även kan underlätta nämnda övergång. Till sista andetaget, A Bout de Souffle på franska, Breathless på engelska skriven av Truffaut och regisserad av Godard, franska nya vågens dynamiska duo. Filmen är förlaga åt Bonnie & Clyde med något varierad story.
Mycket nöje!
Allt det där kan hanteras med det svenska språket.
Så för att återvända från utopiska fantasier till den konkreta världen har jag ett filmtips som även kan underlätta nämnda övergång. Till sista andetaget, A Bout de Souffle på franska, Breathless på engelska skriven av Truffaut och regisserad av Godard, franska nya vågens dynamiska duo. Filmen är förlaga åt Bonnie & Clyde med något varierad story.
Mycket nöje!
14 november 2007
Hibernation
Sa jag att det är jäkligt kallt i min lägenhet? Med fallande utetemperaturer faller även den innevarande. Det är nu 16 grader celsius här och jag har mer kläder på mig än om jag skulle gå till affären. Jag satte till och med på ugnen just precis i ett desperat försöka att undvika att behöva utföra den klassiska "åkarbrasan", en aktivitet som jag inte riktigt kommer överens med, antar att det är något med det där att behöva krama sig själv.
Om tio minuter har jag tvättid och jag ser fram emot det. Tvättstugan har paradoxalt nog under föregående, varmare månader fungerat som ett ställe att svalka av sig på. Nu hoppas jag att det är tvärtom, ett litet rum fyllt av ångande värme.
Ni kanske undrar varför det är så kallt? Ni tänker kanske, varför skruvar han inte bara upp elementen?
Till er som har tankar i dessa banor kan jag säga att termostaten är uppvriden på max men det är bara det att det ensamma stackars elementet som finns här inne är fruktansvärt underdimensionerat och ungefär lika stort som en bakplåt. Jag har till och med vridit upp handdukstorken på badrummet, något som den där lite tjocke mannen på TV-reklamen säkert skulle invända emot.
Och för att svara på den första frågan, varför det är så kallt, kan jag bara anta att det är på grund av de otroligt intelligenta arkitekterna som ritade huset som kom på att gräva ner ena sidan av det halvvägs ner i marken och att installera fönster så att det utåt sett var mer glas än vägg. Just det låter kanske inte så intelligent men jag har kommit fram till följande: tanken var att bara hyra ut lägenheterna på min våning till isländare och inuiter så att de skulle känna sig som hemma under vinterhalvåret. Sedan kan man bara beklaga att det måste ha blivit något fel i administrationen. Dock antar jag att jag inte har det värst. Min närmsta granne är från Afrika och hon verkar inte heller direkt jättenöjd över situationen.
Man får se det positiva i allt, det finns alltid någon djävel som har det värre.
Därmed inte sagt att min granne är en "djävel", så väl känner jag henne inte.
Om tio minuter har jag tvättid och jag ser fram emot det. Tvättstugan har paradoxalt nog under föregående, varmare månader fungerat som ett ställe att svalka av sig på. Nu hoppas jag att det är tvärtom, ett litet rum fyllt av ångande värme.
Ni kanske undrar varför det är så kallt? Ni tänker kanske, varför skruvar han inte bara upp elementen?
Till er som har tankar i dessa banor kan jag säga att termostaten är uppvriden på max men det är bara det att det ensamma stackars elementet som finns här inne är fruktansvärt underdimensionerat och ungefär lika stort som en bakplåt. Jag har till och med vridit upp handdukstorken på badrummet, något som den där lite tjocke mannen på TV-reklamen säkert skulle invända emot.
Och för att svara på den första frågan, varför det är så kallt, kan jag bara anta att det är på grund av de otroligt intelligenta arkitekterna som ritade huset som kom på att gräva ner ena sidan av det halvvägs ner i marken och att installera fönster så att det utåt sett var mer glas än vägg. Just det låter kanske inte så intelligent men jag har kommit fram till följande: tanken var att bara hyra ut lägenheterna på min våning till isländare och inuiter så att de skulle känna sig som hemma under vinterhalvåret. Sedan kan man bara beklaga att det måste ha blivit något fel i administrationen. Dock antar jag att jag inte har det värst. Min närmsta granne är från Afrika och hon verkar inte heller direkt jättenöjd över situationen.
Man får se det positiva i allt, det finns alltid någon djävel som har det värre.
Därmed inte sagt att min granne är en "djävel", så väl känner jag henne inte.
13 november 2007
Pojkdrömmar
Bokstavsbarn. Fantasier med riktiga leksaker. Jag skulle vara jäkligt bra på det om jag fick möjligheten.
Gamla, välkända saker som i nytt ljus är annorlunda. Annorlunda betyder inte alltid sämre, tvärtom är det nog nästan bättre nu. Det blir bättre med åren.
Harva!
Gamla, välkända saker som i nytt ljus är annorlunda. Annorlunda betyder inte alltid sämre, tvärtom är det nog nästan bättre nu. Det blir bättre med åren.
Harva!
12 november 2007
Avvänjning
Jag är i inledningen av en av mina "avsky-internet-perioder". Det finns absolut ingenting med det som är bra just nu. Det är rent vansinne. Jag har till och med börjat titta snett på TVn.
Detta belyser det faktum att jag behöver en hobby, en hobby eller en flickvän. Jag är öppen för förslag. En del skulle väl säga att det är samma sak.
Men ta nu inte det här på ett sätt som gör att ni slutar kolla efter uppdateringar. Jag kommer antagligen blogga på som vanligt.
Till slut kan jag säga att det är jäkligt kallt här. Minus ute och bara dryga 17 grader inne.
Detta belyser det faktum att jag behöver en hobby, en hobby eller en flickvän. Jag är öppen för förslag. En del skulle väl säga att det är samma sak.
Men ta nu inte det här på ett sätt som gör att ni slutar kolla efter uppdateringar. Jag kommer antagligen blogga på som vanligt.
Till slut kan jag säga att det är jäkligt kallt här. Minus ute och bara dryga 17 grader inne.
11 november 2007
Den förlorade sonen
När jag klev på spårvagnen ikväll hörde jag ljud som av en gosskör sjunga Göteborg i de mest intrikata stämmor, det var en underbar känsla, en känsla av hemkomst, av tillhörande.
Helgen var fin. Skåne, vänner och årets första snö.
Helgen var fin. Skåne, vänner och årets första snö.
08 november 2007
Inge-Maj, kan jag få tejpen?
Det jag undrar nu när Burger King har Angusburgare i sortimentet är varför de väljer att mala ner köttet när det nu är så fint? Visst måste de mala köttet för att det rent tekniskt ska kunna definieras som en hamburgare men jag tycker det är något ytterst hemskt med att göra det. Det är ju ungefär som att sälja vykort med Picassomotiv eller något ännu värre.
G blir V eller tvärtom
Ja det har varit en lugn vecka efter tentainlämningen. En inlämning som faktiskt känns bättre och bättre och jag förväntar mig ett bra resultat, åtminstone efter min princip när det kommer till arbete och skola. Ja, jag har en sådan också och den lyder som följer, "bästa möjliga resultat efter minsta möjliga ansträngning". En princip som jag mer eller mindre har tangerat på sista tiden.
Jag skippar Victor Sjöströms Körkarlen idag, dels för att jag redan sett den en gång och dels för att det är skönare att hasa runt här hemma och inte göra något särskilt. Jag ska hjälpa Martin att flytta lite senare dessutom.
Imorgon bär det av söderut och jag är ohyggligt pepp måste jag erkänna. Malmö först och Lund sedan, det kommer bli kanon.
Tillsist ett tips, ett tips som jag antagligen inte kommer få möjlighet att ta del av själv. På söndag klockan 22 visar Discovery Channel dokumentärfilmen Grizzly Man och den är fantastisk. Där kan man tala om en excentrisk herre, excentrisk så att det blir tragiskt. Men filmen är ju inte bara ett levnadsöde utan även en bild av vår underbara natur. Se den!
Jag skippar Victor Sjöströms Körkarlen idag, dels för att jag redan sett den en gång och dels för att det är skönare att hasa runt här hemma och inte göra något särskilt. Jag ska hjälpa Martin att flytta lite senare dessutom.
Imorgon bär det av söderut och jag är ohyggligt pepp måste jag erkänna. Malmö först och Lund sedan, det kommer bli kanon.
Tillsist ett tips, ett tips som jag antagligen inte kommer få möjlighet att ta del av själv. På söndag klockan 22 visar Discovery Channel dokumentärfilmen Grizzly Man och den är fantastisk. Där kan man tala om en excentrisk herre, excentrisk så att det blir tragiskt. Men filmen är ju inte bara ett levnadsöde utan även en bild av vår underbara natur. Se den!
05 november 2007
Kaputt
Färdig med tentan känner jag mig helt slut. Helt urlakad. Urvriden disktrasa. Huvudet känns som så där när man står i ett dörrhål och trycker med armarna utåt mot sidorna hårt länge och sedan när man går ut ur hålet flyger armarna upp. Så känns alltså huvudet.
Det finns bara ett botemedel mot detta. En macka som skulle få Elvis att rodna ihop med en match amerikansk fotboll. Så fysiskt men ändå så graciöst vackert. Både mackan och fotbollen.
Det finns bara ett botemedel mot detta. En macka som skulle få Elvis att rodna ihop med en match amerikansk fotboll. Så fysiskt men ändå så graciöst vackert. Både mackan och fotbollen.
04 november 2007
Hi, I'm Kylie Minooouuuge
Den här hemtentan jag håller på med suger liksom musten ur all annan skrivarlust. Inte för att den är speciellt jobbig men ändå, när man är tvungen att göra något blir det inte lika roligt.
Dessutom peppar jag hela tiden för nästa helg som ska tillbringas i Skåne, extra svårt att koncentrera sig då.
Men kanske är räddningen nära, Seattle Seahawks NFL-säsong så här långt är på väg ner från webben. Ett välkommet avbrott från tråket känner jag.
Innan dess måste jag dock gå och handla.
Tillagt klockan 18:19. Jag ser Dexters Ice Truck Killer i något bilprogram på TV4+. Lätt bisarrt.
Dessutom peppar jag hela tiden för nästa helg som ska tillbringas i Skåne, extra svårt att koncentrera sig då.
Men kanske är räddningen nära, Seattle Seahawks NFL-säsong så här långt är på väg ner från webben. Ett välkommet avbrott från tråket känner jag.
Innan dess måste jag dock gå och handla.
Tillagt klockan 18:19. Jag ser Dexters Ice Truck Killer i något bilprogram på TV4+. Lätt bisarrt.
02 november 2007
Oh Horatio!
Kanske ska klargöra vissa saker. Inlägget Shine on you crazy diamond är helt fiktivt. Jag ser det som ett personligt litterärt experiment.
Men jag antar att jag får tacka för förtroendet, att jag skulle kunna få en date. Haha!
Hoppas ni tyckte om texten i sig och inte bara innehållet.
Men jag antar att jag får tacka för förtroendet, att jag skulle kunna få en date. Haha!
Hoppas ni tyckte om texten i sig och inte bara innehållet.
01 november 2007
Science is my candy, knowledge is my pie
Har lagt upp en ny länk i länklistan. Populärkulturbloggen Weird science behandlar sådant som jag tycker mycket om, alltså TV, men även mycket annat. Absolut värd att följa dagligen.
31 oktober 2007
Shine on you crazy diamond
Sakta men bestämd promenad genom staden, så där lagom rakt och med ett elektrifierande avstånd mellan varandra, samtalandes om mycket till det att vi förbluffade stannar upp och inser hur lika men ändå så olika vi är.
-Opposites attract, säger jag med ett leende.
Svänger upp på Vasagatan och fortsätter samtalet.
Ryska realister, franska naturalister, modern kortprosa, västeuropeiska romantiker och nyromantiker, Miles Davis, Chet Baker, Jonas Kullhammar, Sunny Day Real Estate, britter överlag men främst de som spelar skrålpop, gamla soulhjältar, svenskar från 90-talet helst från Norrland och så Darcy förstås, att film är på väg ut och att TV är det nya heta, kläder eller det stundtals bristande intresset i dem, mat och till och med lite sport.
Över till Haga Nygata mot antingen Hagabion eller Café Publik för där har vi störst chans att få höra M.I.A. spelas. Det är hennes favorit.
Espresso och macchiato och som av en händelse två biskvier.
Espresson en anings syrlig, macchiaton helt ok enligt uppgift, biskvierna mycket goda.
Under tiden inrikes och utrikes. Moderatstämman, Stureplansprofilerna, det stundande amerikanska valet.
Fördelarna med ordentliga skor och nackdelarna med för många principer slinker också in plus att jag äntligen får ett rakt besked om håret.
Det börjar skymma på riktigt, det är ju trots allt vintertid, och jag följer henne hem.
Blir uppbjuden till lägenheten men tackar artigt nej, jag har aldrig sex på första daten förklarar jag.
-Varför då?
-Jag är inte bekant med dina frukostvanor än.
-Kaffe bara. Ibland om jag har tid en macka.
-Det är min sorts tjej det.
-Så bra då.
-Opposites attract, säger jag med ett leende.
Svänger upp på Vasagatan och fortsätter samtalet.
Ryska realister, franska naturalister, modern kortprosa, västeuropeiska romantiker och nyromantiker, Miles Davis, Chet Baker, Jonas Kullhammar, Sunny Day Real Estate, britter överlag men främst de som spelar skrålpop, gamla soulhjältar, svenskar från 90-talet helst från Norrland och så Darcy förstås, att film är på väg ut och att TV är det nya heta, kläder eller det stundtals bristande intresset i dem, mat och till och med lite sport.
Över till Haga Nygata mot antingen Hagabion eller Café Publik för där har vi störst chans att få höra M.I.A. spelas. Det är hennes favorit.
Espresso och macchiato och som av en händelse två biskvier.
Espresson en anings syrlig, macchiaton helt ok enligt uppgift, biskvierna mycket goda.
Under tiden inrikes och utrikes. Moderatstämman, Stureplansprofilerna, det stundande amerikanska valet.
Fördelarna med ordentliga skor och nackdelarna med för många principer slinker också in plus att jag äntligen får ett rakt besked om håret.
Det börjar skymma på riktigt, det är ju trots allt vintertid, och jag följer henne hem.
Blir uppbjuden till lägenheten men tackar artigt nej, jag har aldrig sex på första daten förklarar jag.
-Varför då?
-Jag är inte bekant med dina frukostvanor än.
-Kaffe bara. Ibland om jag har tid en macka.
-Det är min sorts tjej det.
-Så bra då.
30 oktober 2007
Vajsing
Min dator trillskas lite med mig. Jag tror att Jonte har smugglat in något virus i den. Jag jobbar på det men under tiden kanske det kan bli lite störningar i blogguppdateringarna.
Tillagt 20 minuter senare: Nu funkar den. Du får anstränga dig lite hårdare nästa gång Jonte.
Tillagt 20 minuter senare: Nu funkar den. Du får anstränga dig lite hårdare nästa gång Jonte.
29 oktober 2007
What comes before part B?
Chris Crocker, Britney Spears största fan, har nu blivit kändis själv. En stor anledning till det är hans videodagbok och då speciellt inlägget "Leave Britney alone" där han gråtandes försvarar sin idol.
Nu undrar jag om jag också kan bli känd om jag skriver "Leave Carola alone" här?
Nu undrar jag om jag också kan bli känd om jag skriver "Leave Carola alone" här?
28 oktober 2007
Änglar, finns dom?
Övergångsställena var blåvita, Valand hade en gigantisk matchtröja upphängd över sin entré, vädergudarna drog sitt strå till stacken och skickade in ett typiskt Göteborgsväder med vindar och ihållande regn över staden, en stad som var skrämmande lugn och tyst innan avspark.
Vid matchstart lyste oron i ögonen på supportrarna men allteftersom målen och ölen trillade in ökade självförtroendet. I paus med ställningen 2-0 kunde man höra skiftande kommentarer som "fan gubbar, tänk om vi inte klarar detta" och "ja, nu behöver vi ju inte bada i Poseidon, det räcker ju med att gå ut så blir man blöt".
Och så när slutsignalen gick och ställningen fortfarande var densamma utbröt ett öronbedövande jubel. Ett jubel som antagligen grundade sig i en otrolig lättnad över att guldet var tillbaka efter 6 år hos den klubb som varit så framgångsrik genom tiderna.
Ikväll, om man går ut, kan man över regndroppet höra hur staden sjunger och det är inte mörkt någonstans. Tankarna går ut till Kamratgården, låt pytt-i-pannan smaka grabbar, den
har ni gjort er förtjänta av.
Nu har jag varit i guldstaden två år i rad. Nästa år hoppas jag att jag får åka till Borås ännu en gång och se Elfsborg lyfta Lennart Johanssons pokal igen, ett Elfsborg som till slut knep en fjärdeplats i årets tabell. Nu får vi hoppas att det blir en Royal League ändå.
Kalmar FF kom tvåa och jag antar att man får gratulera till det också även om stackars Öster är det småländska lag som ligger närmast mitt hjärta. Vad blir det? Är det division ett eller två de hamnar i?
Till slut ännu ett grattis till IFK Göteborg.
Vid matchstart lyste oron i ögonen på supportrarna men allteftersom målen och ölen trillade in ökade självförtroendet. I paus med ställningen 2-0 kunde man höra skiftande kommentarer som "fan gubbar, tänk om vi inte klarar detta" och "ja, nu behöver vi ju inte bada i Poseidon, det räcker ju med att gå ut så blir man blöt".
Och så när slutsignalen gick och ställningen fortfarande var densamma utbröt ett öronbedövande jubel. Ett jubel som antagligen grundade sig i en otrolig lättnad över att guldet var tillbaka efter 6 år hos den klubb som varit så framgångsrik genom tiderna.
Ikväll, om man går ut, kan man över regndroppet höra hur staden sjunger och det är inte mörkt någonstans. Tankarna går ut till Kamratgården, låt pytt-i-pannan smaka grabbar, den
har ni gjort er förtjänta av.
Nu har jag varit i guldstaden två år i rad. Nästa år hoppas jag att jag får åka till Borås ännu en gång och se Elfsborg lyfta Lennart Johanssons pokal igen, ett Elfsborg som till slut knep en fjärdeplats i årets tabell. Nu får vi hoppas att det blir en Royal League ändå.
Kalmar FF kom tvåa och jag antar att man får gratulera till det också även om stackars Öster är det småländska lag som ligger närmast mitt hjärta. Vad blir det? Är det division ett eller två de hamnar i?
Till slut ännu ett grattis till IFK Göteborg.
Djungelboken
Igår, samtidigt som högskoleprovet, ägde, vad som kallades Happiness Convention rum på Humanisten. Det var en utilitaristisk förening som hette något i stil med Charity som ledde påhittet.
Jag läste deras material eftersom jag ser fördelarna med utilitarismen, men det var ordentligt urvattnade texter som mest gick ut på att man skulle skänka pengar.
Lite besviken blev jag.
Idag avgörs Allsvenskan och jag hoppas att IFK håller ut så att det blir lite livat ute på stan ikväll. Liverpool möter också Arsenal lite senare, kanske kollar jag på det.
Detta inlägget skriver jag inte på min egen dator utan på Karins nya, lite jobbigt för tangentbordet ser helt annorlunda ut. Jag vill hävda att mitt är upplagt på ett bättre sätt.
Jag har länge funderat på att döpa min dator. Har ni några förslag?
Jag läste deras material eftersom jag ser fördelarna med utilitarismen, men det var ordentligt urvattnade texter som mest gick ut på att man skulle skänka pengar.
Lite besviken blev jag.
Idag avgörs Allsvenskan och jag hoppas att IFK håller ut så att det blir lite livat ute på stan ikväll. Liverpool möter också Arsenal lite senare, kanske kollar jag på det.
Detta inlägget skriver jag inte på min egen dator utan på Karins nya, lite jobbigt för tangentbordet ser helt annorlunda ut. Jag vill hävda att mitt är upplagt på ett bättre sätt.
Jag har länge funderat på att döpa min dator. Har ni några förslag?
27 oktober 2007
Hawaii för bövelen!
Jag kan inte bestämma mig för om jag är för trött för att skriva eller inte. Jag ligger på sängen hur som helst och är inte riktigt kapabel till någonting egentligen. En ganska obehaglig känsla.
Igår var jag på födelsedagskalas hos Tony och Maria. En väldigt trevlig tillställning. Med på kalaset fanns även två unga herrar vars åldrar fortfarande räknades i veckor. Det var spännande. Jag gillar ju bebisar men har inga i min egen "innersta krets". Efter bebisarna på åldersstegen kom jag, jag kände mig dock ganska gammal just då, i alla fall om man jämförde.
Det förekom även vissa funderingar om hur underbart det skulle vara om man var en bebis själv och blev uppassad på det viset hela tiden.
Men gott folk, jag ska inte skriva om alltför positiva saker här utan nu ska jag berätta en riktigt hemsk sak.
Det har hänt. När jag åkte hem från Tony och Marias tog de mig. Jag hade löpt linan ut och gjort mina drag men det förflutna hann till sist ifatt mig. Civilspan var mig in på skinnet och jag hade ingenstans att ta vägen. Det var bara att ta ansvar för mina handlingar och erkänna allt, jag hade plankat. Det blev 800 pistoler i böter. Tack för den Västtrafik.
Dock ligger jag fortfarande på plus om man räknar på det.
Men ingen idé att tala om gamla synder i all evighet eller hur? Idag var en ny dag och jag gjorde högskoleprovet faktiskt, något oväntat. Jag förbättrade mitt gamla resultat från 1.6, eller om det nu var 1.7, till 1.8 så helt slöseri var det ju inte heller. (Jag är dock lite besviken för jag hade ju siktat på 2.0)
Hade jag inte gjort det hade jag antagligen bara legat hemma och kollat färdigt på Flight of the Conchords. Det gjorde jag nyss istället. Scrubs har ju dragit igång nu igen också med ett ganska bra förstaavsnitt förresten. Det är ju lite mer drama nu för tiden.
Till sist får ni inte glömma att vrida tillbaka klockan en timme klocka 03.00 i natt. Lycka till!
Igår var jag på födelsedagskalas hos Tony och Maria. En väldigt trevlig tillställning. Med på kalaset fanns även två unga herrar vars åldrar fortfarande räknades i veckor. Det var spännande. Jag gillar ju bebisar men har inga i min egen "innersta krets". Efter bebisarna på åldersstegen kom jag, jag kände mig dock ganska gammal just då, i alla fall om man jämförde.
Det förekom även vissa funderingar om hur underbart det skulle vara om man var en bebis själv och blev uppassad på det viset hela tiden.
Men gott folk, jag ska inte skriva om alltför positiva saker här utan nu ska jag berätta en riktigt hemsk sak.
Det har hänt. När jag åkte hem från Tony och Marias tog de mig. Jag hade löpt linan ut och gjort mina drag men det förflutna hann till sist ifatt mig. Civilspan var mig in på skinnet och jag hade ingenstans att ta vägen. Det var bara att ta ansvar för mina handlingar och erkänna allt, jag hade plankat. Det blev 800 pistoler i böter. Tack för den Västtrafik.
Dock ligger jag fortfarande på plus om man räknar på det.
Men ingen idé att tala om gamla synder i all evighet eller hur? Idag var en ny dag och jag gjorde högskoleprovet faktiskt, något oväntat. Jag förbättrade mitt gamla resultat från 1.6, eller om det nu var 1.7, till 1.8 så helt slöseri var det ju inte heller. (Jag är dock lite besviken för jag hade ju siktat på 2.0)
Hade jag inte gjort det hade jag antagligen bara legat hemma och kollat färdigt på Flight of the Conchords. Det gjorde jag nyss istället. Scrubs har ju dragit igång nu igen också med ett ganska bra förstaavsnitt förresten. Det är ju lite mer drama nu för tiden.
Till sist får ni inte glömma att vrida tillbaka klockan en timme klocka 03.00 i natt. Lycka till!
26 oktober 2007
25 oktober 2007
Var är alla hesa blonda tonårsbrudar i verkligheten?
Dagens film var Arthur Penns Night Moves från 75 med Gene Hackman i huvudrollen. En utomordentlig film för en sådan som jag som gillar en direkt hårdkokt stil. Det enda som var riktigt uselt var översättningen, man borde ha kunnat förväntat sig mer även om engelskanivån i landet säkerligen inte var lika hög på 70-talet som den är nu.
Efter filmen tog jag en promenad längs mina två favoritgator här i staden, Vasagatan och Haga Nygata. Stannade till vid Nöllers och tog mig en espresso och läste tidningen. Kaffet hade möjligtvis hamnat högre på min kommande lista om personalen hade varit mer koncentrerade på sitt jobb än de långa välrakade killarna som stod bredvid mig. Ja, se dagens ungdom, kan inte göra något ordentligt, huvudena bland molnen hela tiden.
Hur som helst hade jag till slut en trevlig stund där med min espresso och min tidning.
Pressombudsmannen Yrsa Stenius har skrivit en självbiografi där hon bland annat behandlar sin uppväxt i ett Hitlerpositivt hem i Finland, sina 6 taxar, sin karriär på Aftonbladet och sitt liv som psykoanalytisk patient. Om detta förklarar hennes rigida synsätt på bloggar eller om det ökar hennes förtroende som pressombudsman vet jag inte, jag har inte läst boken och kan därför bara spekulera.
Nu vill jag bara göra som Ed Harcourt och ta en paus med min kvinna och min katt. Dock ser jag ett problem med det, eller egentligen två, jag har varken kvinna eller katt. Attans.
Efter filmen tog jag en promenad längs mina två favoritgator här i staden, Vasagatan och Haga Nygata. Stannade till vid Nöllers och tog mig en espresso och läste tidningen. Kaffet hade möjligtvis hamnat högre på min kommande lista om personalen hade varit mer koncentrerade på sitt jobb än de långa välrakade killarna som stod bredvid mig. Ja, se dagens ungdom, kan inte göra något ordentligt, huvudena bland molnen hela tiden.
Hur som helst hade jag till slut en trevlig stund där med min espresso och min tidning.
Pressombudsmannen Yrsa Stenius har skrivit en självbiografi där hon bland annat behandlar sin uppväxt i ett Hitlerpositivt hem i Finland, sina 6 taxar, sin karriär på Aftonbladet och sitt liv som psykoanalytisk patient. Om detta förklarar hennes rigida synsätt på bloggar eller om det ökar hennes förtroende som pressombudsman vet jag inte, jag har inte läst boken och kan därför bara spekulera.
Nu vill jag bara göra som Ed Harcourt och ta en paus med min kvinna och min katt. Dock ser jag ett problem med det, eller egentligen två, jag har varken kvinna eller katt. Attans.
23 oktober 2007
Trött som få
Man mår som man förtjänar säger de. Då måste jag ha gjort något riktigt dumt på sistone. Ursäkta.
Men att jag är trött är ju i och för sig inte så konstigt eftersom jag satt uppe till halv 4 igår.
Nu när jag ligger här på soffan och tar igen mig utnyttjar tiden med att fördjupa mig i de få hiphop-intressen jag har. DJ Format rullar och jag gillar det verkligen, Englands svar på Mix Master Mike fast med en mycket mer "svart" ljudbild om man nu kan säga så.
Kombinerar med att kolla på videon till We Know Something You Don't Know, en av mina favoritvideor alla kategorier. Jag älskar djurkostymer! Kolla på den här!
Hemma är också samtliga GangStarr-album. Östkustrap ÄR bättre än västkustmotsvarigheten. I alla fall i USA.
Men att jag är trött är ju i och för sig inte så konstigt eftersom jag satt uppe till halv 4 igår.
Nu när jag ligger här på soffan och tar igen mig utnyttjar tiden med att fördjupa mig i de få hiphop-intressen jag har. DJ Format rullar och jag gillar det verkligen, Englands svar på Mix Master Mike fast med en mycket mer "svart" ljudbild om man nu kan säga så.
Kombinerar med att kolla på videon till We Know Something You Don't Know, en av mina favoritvideor alla kategorier. Jag älskar djurkostymer! Kolla på den här!
Hemma är också samtliga GangStarr-album. Östkustrap ÄR bättre än västkustmotsvarigheten. I alla fall i USA.
Det är inte killen i filmen som har skrivit brevet
Jag provade ChokladBarens espresso idag och den var god. Jag ska inte avslöja för mycket under tiden som jag utför testet dock.
I skolan såg vi faktiskt en ganska hyffsad film, vilket var trevligt som omväxling. Out of the Past med Robert Mitchum en RKO film från 47. Klassisk film noir.
På sista tiden har bloggen sviktat betänkligt i kvalitet och det har inte varit särskilt långt ifrån att det blivit ännu sämre. Jag har varit tvungen att slå mig på fingrarna flera gånger för att undvika att låta som ett tittarbrev till Bullen.
Detta kommer nu inte att fortsätta kan jag lova. Det ska bli ändring på det.
I skolan såg vi faktiskt en ganska hyffsad film, vilket var trevligt som omväxling. Out of the Past med Robert Mitchum en RKO film från 47. Klassisk film noir.
På sista tiden har bloggen sviktat betänkligt i kvalitet och det har inte varit särskilt långt ifrån att det blivit ännu sämre. Jag har varit tvungen att slå mig på fingrarna flera gånger för att undvika att låta som ett tittarbrev till Bullen.
Detta kommer nu inte att fortsätta kan jag lova. Det ska bli ändring på det.
Jag är bland de bättre
Jag vill inte sova. Släcka ljuset och blunda känns inte som något jag borde göra just nu, så därför sitter jag uppe och tittar på serier. Förnärvarande rullar piloten av Mad Men och det är riktigt lovande. En serie om reklamare i USA på femtiotalet sticker ut lite just nu i dessa tider av trick och effekter. Tidsandan är dessutom utomordentlig med kläder och attityder men det är framför allt musiken som går rakt in i min comfort zone.
Lärorik är den också, kanske, till viss del, eller inte alls. I piloten får vi i alla fall veta hur det gick till när tobakmärket Lucky Strike tog It's Toasted som sin slogan. Om sedan sanningen också fått sig en liten rostning på vägen vet jag inte men det var en intressant utveckling för att etablera några av karaktärerna, i detta fallet protagonisten och den som verkar vara antagonisten, om ändå en något mesig sådan.
Men vänta, tycker jag verkligen det? Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det var smart manusarbete eller bara mest löjligt. Jag har ju bara sett första avsnittet så jag borde antagligen vänta med att säga något slutgiltigt. Men som sagt har jag en bra känsla när det kommer till Mad Men så jag kollar på avsnitt två med en gång.
När jag nu ändå sitter här och trycker kan jag säga, innan jag återvänder till det jag nämnde ovan, att jag jobbar på ett helskägg också. Helskägg, lite längre hår och aldrig mer ett par hela byxor kommer bli det nya jag. Att det antagligen kommer dröja minst ett år gör inte så mycket för om man verkligen vill ha något så får man jobba för det som sagt.
Det är ju i och för sig inget jag har gjort någon gång. Har inte velat ha något särskilt mycket eller för den delen varit beredd att jobba för att vilja ha heller. Som tur är har saker och ting haft en tendens att lösa sig ändå.
Det är bra jag har bloggen så jag får något gjort överhuvudtaget, även om den har tacklat av lite på sista tiden.
Tillagt 03.00: Jo, Mad Men är bra. Serien bytte lite tempo i andra avsnittet, lugnade ner sig och satte sig ordentligt. Men om han ska "lösa" reklamsloganen i slutet av varje avsnitt kommer det nog bli lite tjatigt.
Jag kom på att jag vill vara mer solbränd också.
Lärorik är den också, kanske, till viss del, eller inte alls. I piloten får vi i alla fall veta hur det gick till när tobakmärket Lucky Strike tog It's Toasted som sin slogan. Om sedan sanningen också fått sig en liten rostning på vägen vet jag inte men det var en intressant utveckling för att etablera några av karaktärerna, i detta fallet protagonisten och den som verkar vara antagonisten, om ändå en något mesig sådan.
Men vänta, tycker jag verkligen det? Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det var smart manusarbete eller bara mest löjligt. Jag har ju bara sett första avsnittet så jag borde antagligen vänta med att säga något slutgiltigt. Men som sagt har jag en bra känsla när det kommer till Mad Men så jag kollar på avsnitt två med en gång.
När jag nu ändå sitter här och trycker kan jag säga, innan jag återvänder till det jag nämnde ovan, att jag jobbar på ett helskägg också. Helskägg, lite längre hår och aldrig mer ett par hela byxor kommer bli det nya jag. Att det antagligen kommer dröja minst ett år gör inte så mycket för om man verkligen vill ha något så får man jobba för det som sagt.
Det är ju i och för sig inget jag har gjort någon gång. Har inte velat ha något särskilt mycket eller för den delen varit beredd att jobba för att vilja ha heller. Som tur är har saker och ting haft en tendens att lösa sig ändå.
Det är bra jag har bloggen så jag får något gjort överhuvudtaget, även om den har tacklat av lite på sista tiden.
Tillagt 03.00: Jo, Mad Men är bra. Serien bytte lite tempo i andra avsnittet, lugnade ner sig och satte sig ordentligt. Men om han ska "lösa" reklamsloganen i slutet av varje avsnitt kommer det nog bli lite tjatigt.
Jag kom på att jag vill vara mer solbränd också.
Who am I?
Identifiering är bland det viktigaste just nu. Inte bara för mig utan för de flesta kreativa människor. Antar jag, eller åtminstone hoppas jag det.
Jag har också en dröm om att springa genom väggar, eller kanske bara in i dem, jag har inte bestämt mig riktigt än. Fysiska väggar alltså och inte de där andra.
Jag har också en dröm om att springa genom väggar, eller kanske bara in i dem, jag har inte bestämt mig riktigt än. Fysiska väggar alltså och inte de där andra.
22 oktober 2007
Said what?
Vi talade lite om det men då var jag tveksam men igår när allt var mörkt och tyst så hörde jag det. Min tinnitus hade nog blivit lite mer intensiv efter helgens strapatser ändå.
Det är som att stå i ett vattenfall fast man får ta bort alla de låga frekvenserna och göra ljudet helt endimensionellt och platt, ungefär. Det är den ena varianten, sedan har vi ju det vanliga pipet som dyker upp då och då, som tur är är det inte permanent.
Det är som att stå i ett vattenfall fast man får ta bort alla de låga frekvenserna och göra ljudet helt endimensionellt och platt, ungefär. Det är den ena varianten, sedan har vi ju det vanliga pipet som dyker upp då och då, som tur är är det inte permanent.
21 oktober 2007
Ett hej är ändå ett hej
Och en macka.
Så, hemma igen efter en kväll ute, och inte vilken kväll som helst utan en kväll med The Bronx!
I sig inte en jobbigare kväll än en vanlig utekväll men ändock.
Runt sjutiden kom Tony och Kalle hem hit och det blev oundvikligen motorsnack ganska kvickt. Jag satsade mer av min uppmärksamhet på musiken och jag tror det var ett bra val från min sida.
Runt halv nio rörde vi oss mot Sticky Fingers och väl där var det bara att vänta. Efter ett tag började förbandet, i detta fallet The Change, spela och de gjorde det hyffsat bra. Ett gäng svenska grabbar som gjorde det svenska grabbar överlag är hyffsat bra på, att spela hård tight emorock.
Men det var ju inte därför jag var där utan jag väntade på headlinern.
Två minuter innan Bronx började befann jag mig två meter ifrån själva scenen men just då visste jag inte hur fel jag stod, trots att jag antagligen borde ha gjort det, för i samma sekund som spelningen drog igång fann jag mig själv stående i ögat av en större mosh pit bestående av ett gäng orutinerade yngre herrar fortfarande med ölglasen i hand. Tre sekunder senare stod jag tio meter längre bak med en ölindränkt ny snyggtröja men var ändå jäkligt glad för Bronx hade rivstartat med låtar från första plattan.
Publiken blev uppmanad av bandet att dela scenen med dem och stagedivea efter eget tycke, detta var dock ingen uppmuntran som delades av ställets vakter för de som vågade ge sig ut över folkhavet blev summariskt omhändertagna och uteskorterade av stora män i mustasch, jag var inte en av dem, varken de uteskorterade eller de i mustasch.
Men så när spelningen började närma sig slutet hoppade och vandrade den korte och lite satte sångaren Matt Caughtran (årets scenpersonlighet utan tvekan) ut i folkhavet och annonserade självsäkert att nu var det dags för False Alarm. Lyckligtvis befann jag mig högst två meter ifrån honom vid den tidpunkten och, i ett utbrott av ren lycka på grund av låtvalet, slängde jag mig runt halsen på honom och dansade runt så för allt vad mikrofonsladden höll. False Alarm var onekligen konsertens höjdpunkt och efter den tog snart det goda slut tyvärr, dock inte mina minnen.
Sammantaget kan jag säga att det var en grym spelning som absolut var värd varje krona och varje sekund. Jag måste dock också säga att de var snäppet bättre i Hultsfred 04 men då var de en man mindre och betydligt fullare och även eventuellt högare. Det kan ha haft med saken att göra, men vad vet jag.
Så, hemma igen efter en kväll ute, och inte vilken kväll som helst utan en kväll med The Bronx!
I sig inte en jobbigare kväll än en vanlig utekväll men ändock.
Runt sjutiden kom Tony och Kalle hem hit och det blev oundvikligen motorsnack ganska kvickt. Jag satsade mer av min uppmärksamhet på musiken och jag tror det var ett bra val från min sida.
Runt halv nio rörde vi oss mot Sticky Fingers och väl där var det bara att vänta. Efter ett tag började förbandet, i detta fallet The Change, spela och de gjorde det hyffsat bra. Ett gäng svenska grabbar som gjorde det svenska grabbar överlag är hyffsat bra på, att spela hård tight emorock.
Men det var ju inte därför jag var där utan jag väntade på headlinern.
Två minuter innan Bronx började befann jag mig två meter ifrån själva scenen men just då visste jag inte hur fel jag stod, trots att jag antagligen borde ha gjort det, för i samma sekund som spelningen drog igång fann jag mig själv stående i ögat av en större mosh pit bestående av ett gäng orutinerade yngre herrar fortfarande med ölglasen i hand. Tre sekunder senare stod jag tio meter längre bak med en ölindränkt ny snyggtröja men var ändå jäkligt glad för Bronx hade rivstartat med låtar från första plattan.
Publiken blev uppmanad av bandet att dela scenen med dem och stagedivea efter eget tycke, detta var dock ingen uppmuntran som delades av ställets vakter för de som vågade ge sig ut över folkhavet blev summariskt omhändertagna och uteskorterade av stora män i mustasch, jag var inte en av dem, varken de uteskorterade eller de i mustasch.
Men så när spelningen började närma sig slutet hoppade och vandrade den korte och lite satte sångaren Matt Caughtran (årets scenpersonlighet utan tvekan) ut i folkhavet och annonserade självsäkert att nu var det dags för False Alarm. Lyckligtvis befann jag mig högst två meter ifrån honom vid den tidpunkten och, i ett utbrott av ren lycka på grund av låtvalet, slängde jag mig runt halsen på honom och dansade runt så för allt vad mikrofonsladden höll. False Alarm var onekligen konsertens höjdpunkt och efter den tog snart det goda slut tyvärr, dock inte mina minnen.
Sammantaget kan jag säga att det var en grym spelning som absolut var värd varje krona och varje sekund. Jag måste dock också säga att de var snäppet bättre i Hultsfred 04 men då var de en man mindre och betydligt fullare och även eventuellt högare. Det kan ha haft med saken att göra, men vad vet jag.
20 oktober 2007
En sak är supernice
Kaffe har blivit lite som ett eget mål i livet. Från gateway-drogen latte är jag nu inne på espresson. Men som vanligt finns det gränser och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Som idag till exempel, för att dra i sig tre enkla på kort tid innan man ätit något när man redan sedan tidigare är lite uppe i varv är kanske inte det smartaste draget man kan göra. Dock blev de bara godare och godare och den tredje på Mahogny var magnifik. När det gäller espresso slår de till och med da Matteo på fingrarna.
Annars så vill jag ta upp det som Kajsa skrev om på sin blogg tidigare i veckan om känslan man får när man promenerar med musik i öronen. En underbar känsla, verkligen som i en film. Man ser sig själv lite snett bakifrån och man har en så jäkla cool gångstil (trots att man antagligen går som man alltid gör) och man vet att alla tittar på en. Idag när jag gick ner till Järntorget och in till Domkyrkan och hem igen hade jag dagen till ära The Bronx i lurarna. Går man rakt fram med White Tar och False Alarm pumpandes i hjärnan är man ostoppbar. Men den känslan kan dock ändras den också. Som när man står i kassakön på Konsum och har på They Will Kill Us All, då känns det väldigt surrealistiskt. Det är nästan så att svetten börjar tränga fram och man får något vilt i blicken.
Nej nu är det mest svammel från min sida, som vanligt. Jag måste ta hand om disken innan Tony kommer.
Annars så vill jag ta upp det som Kajsa skrev om på sin blogg tidigare i veckan om känslan man får när man promenerar med musik i öronen. En underbar känsla, verkligen som i en film. Man ser sig själv lite snett bakifrån och man har en så jäkla cool gångstil (trots att man antagligen går som man alltid gör) och man vet att alla tittar på en. Idag när jag gick ner till Järntorget och in till Domkyrkan och hem igen hade jag dagen till ära The Bronx i lurarna. Går man rakt fram med White Tar och False Alarm pumpandes i hjärnan är man ostoppbar. Men den känslan kan dock ändras den också. Som när man står i kassakön på Konsum och har på They Will Kill Us All, då känns det väldigt surrealistiskt. Det är nästan så att svetten börjar tränga fram och man får något vilt i blicken.
Nej nu är det mest svammel från min sida, som vanligt. Jag måste ta hand om disken innan Tony kommer.
19 oktober 2007
All in
Trots att, eller kanske just därför, jag knappt gått på en enda spelning på det dryga året som jag bott här i Göteborg, om man bortser från Way Out West i somras, så kommer jag denna vecka gå på två.
Igår var jag som bekant på Asha Alis fina konsert på Världskulturmuseet och imorgon är det så dags för stökrockarna från den amerikanska västkusten, The Bronx, att beskådas på Sticky Fingers.
Jag har sett dem en gång tidigare, i Hultsfred 04 tror jag det var, och det är fortfarande ett av mina bästa konsertminnen så jag ser verkligen fram emot morgondagen.
Med två fullängdare på tre år i ryggen, av vilka den första är bland det bästa som spelats in, förväntar jag mig att de kommer spela så att det både stänker och ryker om det.
Igår var jag som bekant på Asha Alis fina konsert på Världskulturmuseet och imorgon är det så dags för stökrockarna från den amerikanska västkusten, The Bronx, att beskådas på Sticky Fingers.
Jag har sett dem en gång tidigare, i Hultsfred 04 tror jag det var, och det är fortfarande ett av mina bästa konsertminnen så jag ser verkligen fram emot morgondagen.
Med två fullängdare på tre år i ryggen, av vilka den första är bland det bästa som spelats in, förväntar jag mig att de kommer spela så att det både stänker och ryker om det.
18 oktober 2007
Hot mama
Idag har jag varit på konsert! Mycket trevligt. Asha Ali spelade på Världskulturmuseet och gjorde det fantastiskt bra trots krångel med ljudet.
Förband var Ashas två körtjejer som i detta sammanhanget kallade sig Lowood. Med gitarr och synteffekter som stöd satte de rösterna i fokus och det bar långt. Korta melodier med stor känsla av vilka en till och med fick stöd av en viss Kristofer Åström.
Så efter tjugo minuter var det då dags för Asha Ali med band men tyvärr hann det på denna korta tid hända något med ljudet. All sång ut försvann och vi i publiken fick dela monitorljudet med de i bandet. Dessutom är det oklart om den ena gitarren fungerade överhuvudtaget.
Men trots allt detta var det en magnifik spelning. Asha var spelsugen och bandet likaså. De plöjde igenom de flesta av låtarna från plattan plus den nya underbara A Promise Broken, dock spelades inte min favorit To Bed.
Hela tiden under spelningen riktigt lyste det om sångerskan som inte bara använde sig av sin röst utan hela sin kropp för att förmedla de känslor som bubblade i henne, det var dans dans dans på scen och i mitt bröst.
När spelningen lider mot sitt slut blir det stående ovationer och det hela avslutas med två covers, dels något överraskande More Than This av Roxy Music och så då den som redan finns på skivan While You´re On Your Way av Tim Hardin.
Sammantaget en underbar spelning med Asha Ali och en ny trevlig bekantskap med Lowood.
Förband var Ashas två körtjejer som i detta sammanhanget kallade sig Lowood. Med gitarr och synteffekter som stöd satte de rösterna i fokus och det bar långt. Korta melodier med stor känsla av vilka en till och med fick stöd av en viss Kristofer Åström.
Så efter tjugo minuter var det då dags för Asha Ali med band men tyvärr hann det på denna korta tid hända något med ljudet. All sång ut försvann och vi i publiken fick dela monitorljudet med de i bandet. Dessutom är det oklart om den ena gitarren fungerade överhuvudtaget.
Men trots allt detta var det en magnifik spelning. Asha var spelsugen och bandet likaså. De plöjde igenom de flesta av låtarna från plattan plus den nya underbara A Promise Broken, dock spelades inte min favorit To Bed.
Hela tiden under spelningen riktigt lyste det om sångerskan som inte bara använde sig av sin röst utan hela sin kropp för att förmedla de känslor som bubblade i henne, det var dans dans dans på scen och i mitt bröst.
När spelningen lider mot sitt slut blir det stående ovationer och det hela avslutas med två covers, dels något överraskande More Than This av Roxy Music och så då den som redan finns på skivan While You´re On Your Way av Tim Hardin.
Sammantaget en underbar spelning med Asha Ali och en ny trevlig bekantskap med Lowood.
17 oktober 2007
16 oktober 2007
Lattelistan!
Äntligen kan jag offentliggöra min omtalade lattelista. Efter mycket slit har jag kartlagt 15 olika caféers lattar runt om i staden efter två olika kriterium, smak och hetta.
Ändrat 23/10, 18.06: Jag kortar ner listan till en topp 10 och reviderar den lite då de sista caféerna inte riktigt höll måttet.
Listan är som följer:
Ändrat 23/10, 18.06: Jag kortar ner listan till en topp 10 och reviderar den lite då de sista caféerna inte riktigt höll måttet.
Listan är som följer:
- Da Matteo
- ChokladBaren
- Mahogny
- Nöllers
- Café Publik
- Ritazza (Centralen)
- Espresso House (fd. Coffee Cup, Centralen)
- Café Zenit
- Bar Centro
- Fröken Olssons
15 oktober 2007
Jag kan se in i framtiden - på riktigt
Så för att ta upp Stockholm på riktigt då.
Vår huvudstad, även om jag som den inbitna smålänning jag är åkte förbi en annan huvudstad i bussen 4 timmar innan och efter besöket, Jönköping, där Vättern var upprörd och väldigt vacker, är en mycket spännande stad och en mycket lämpad sådan för sådana stora starfuckers som mig.
Två minuter efter att jag anlänt ser jag nämligen min första kändis, Johan Rheborg köper hamburgare på Burger King. Men håll i hatten! Det var inte den mest spektakulära kändisskådningen denna helgen.
När vi letade tröja på Söder, så snubblade jag nästan över Alex Schulman. Våra blickar möttes för en kort sekund och blixt och dunder drog in från ingenstans. Två bloggkungar på så liten yta är riskabla saker.
Schulman var hur som helst på Beyond Retro med sin fru och verkade måttligt road. Frun däremot såg ut att trivas bättre, hon provade något som såg ut som en bit presenning som spraymålats med guldfärg. Ryktet går ju att hon saknar smak och det var verkligen det intrycket man fick.
Själv hittade jag en otroligt snygg tröja lite senare på Grandpa, en grå långärmad tunn tröja som visar lagom mycket bringa. Jag ser till och med smal ut i den, eller det gjorde jag redan innan i och för sig men ändå, och den är även lätt att ta av. Stora plus, så nu får ni hålla i era flickvänner där ute killar!
Förutom att jaga kändisar och shoppa var jag också ute och roade mig kvällstid. Jag träffade Madde, lika härlig som alltid, hoppas hon börjar blogga snart igen, Simon, ett väldigt kärt återseende och Max och Therese, stabila som vanligt.
Jag drack dock ingen latte i Stockholm men det gör ju inget, jag får nog av den varan här. För er som undrar hur det går med lattelistan kan jag säga att jag har ett ställe kvar att besöka och det kommer göras denna veckan. Kanske redan imorgon.
Sist men absolut inte minst vill jag säga tack till Louice för att jag fick bo hos henne. Det kommer inte glömmas bort.
Vår huvudstad, även om jag som den inbitna smålänning jag är åkte förbi en annan huvudstad i bussen 4 timmar innan och efter besöket, Jönköping, där Vättern var upprörd och väldigt vacker, är en mycket spännande stad och en mycket lämpad sådan för sådana stora starfuckers som mig.
Två minuter efter att jag anlänt ser jag nämligen min första kändis, Johan Rheborg köper hamburgare på Burger King. Men håll i hatten! Det var inte den mest spektakulära kändisskådningen denna helgen.
När vi letade tröja på Söder, så snubblade jag nästan över Alex Schulman. Våra blickar möttes för en kort sekund och blixt och dunder drog in från ingenstans. Två bloggkungar på så liten yta är riskabla saker.
Schulman var hur som helst på Beyond Retro med sin fru och verkade måttligt road. Frun däremot såg ut att trivas bättre, hon provade något som såg ut som en bit presenning som spraymålats med guldfärg. Ryktet går ju att hon saknar smak och det var verkligen det intrycket man fick.
Själv hittade jag en otroligt snygg tröja lite senare på Grandpa, en grå långärmad tunn tröja som visar lagom mycket bringa. Jag ser till och med smal ut i den, eller det gjorde jag redan innan i och för sig men ändå, och den är även lätt att ta av. Stora plus, så nu får ni hålla i era flickvänner där ute killar!
Förutom att jaga kändisar och shoppa var jag också ute och roade mig kvällstid. Jag träffade Madde, lika härlig som alltid, hoppas hon börjar blogga snart igen, Simon, ett väldigt kärt återseende och Max och Therese, stabila som vanligt.
Jag drack dock ingen latte i Stockholm men det gör ju inget, jag får nog av den varan här. För er som undrar hur det går med lattelistan kan jag säga att jag har ett ställe kvar att besöka och det kommer göras denna veckan. Kanske redan imorgon.
Sist men absolut inte minst vill jag säga tack till Louice för att jag fick bo hos henne. Det kommer inte glömmas bort.
Märkt för livet
Jag hoppas hitta de svarta spåren på mig som för att påminna om det som varit och det som kunde varit.
All utveckling, vare sig det rör sig om relationer eller kunskap, är bländverk och chimärer av den ursprungliga tanken. Man kan försöka inbilla sig annat.
I konkurrensen tappar jag lätt bort mig och den stora mängd självmedlidande som följer är en utmärkt ursäkt för att förklara misstagen.
Dock tror jag konstigt nog inte att det handlar om mig denna gången. Det kanske är ett gott tecken.
Rispad av de orangea knivarna är sagans hjälte slagen. Slagen men inte besegrad.
All utveckling, vare sig det rör sig om relationer eller kunskap, är bländverk och chimärer av den ursprungliga tanken. Man kan försöka inbilla sig annat.
I konkurrensen tappar jag lätt bort mig och den stora mängd självmedlidande som följer är en utmärkt ursäkt för att förklara misstagen.
Dock tror jag konstigt nog inte att det handlar om mig denna gången. Det kanske är ett gott tecken.
Rispad av de orangea knivarna är sagans hjälte slagen. Slagen men inte besegrad.
14 oktober 2007
Konsten att lyssna på en icke påsatt mp3-spelare i 6+ timmar
Jag har varit i Stockholm över helgen men idag kom jag hem till samma plats och mentala tillstånd som jag befann mig i innan. Skrämmande men samtidigt konstigt tryggt. Jag vet vad jag vill och jag slipper fundera på något annat. Jag vill nog inte fundera på annat.
Mer om själva Stockholmsresan senare. Nu är jag fruktansvärt trött och ska sova.
Mer om själva Stockholmsresan senare. Nu är jag fruktansvärt trött och ska sova.
10 oktober 2007
2 and 10
För första gången på länge har tiden börjat släppa sig fram. Sekunderna är som sega trådar som flyter över mig. Jag undrar vad det kan bero på...
Tänker också på språkkurser och sådant man får lära sig där. Inte nödvändigtvis språk då alltså.
Tänker också på språkkurser och sådant man får lära sig där. Inte nödvändigtvis språk då alltså.
08 oktober 2007
Det är den bästa
Jag funderar på saker som man är rädd för, som man inte skulle vara rädd för om man helt enkelt inte visste om dem. Konstigt.
Man säger ju att kunskap är makt men inte alltid uppenbarligen.
Annars har jag varit helt ledig idag. En skön känsla till viss del, bara att jag inte har fått något gjort. Men det är väl det som är lite grejen med ledighet antar jag.
Lysröret på toan har börjat flimra och jag behöver klippa mig.
Man säger ju att kunskap är makt men inte alltid uppenbarligen.
Annars har jag varit helt ledig idag. En skön känsla till viss del, bara att jag inte har fått något gjort. Men det är väl det som är lite grejen med ledighet antar jag.
Lysröret på toan har börjat flimra och jag behöver klippa mig.
07 oktober 2007
Tn'A och japanska svärdfilmer, som att be om succé
Först och främst så fick jag en trevlig överraskning i fredags. Rickard ringde och sa att han hade vägarna förbi så han har sovit på mitt golv ett par nätter. Supernice.
Men nu är jag ensam igen och efter en hård vecka och helg sitter jag nu i min fåtölj och anser mig själv vara ganska nöjd. Pluggandet med Jonte verkar ha lönat sig. Tror att jag klarade tentan.
Senare igår blev det diverse juicegroggar, eller rent tekniskt juicedrinkar, TV-spel och allsång ackompanjerat med akustisk gitarr, sammantaget en mycket trevlig kväll.
Det känns som en bra tid just nu. Ny vecka, ny kurs. Nytt.
Men nu är jag ensam igen och efter en hård vecka och helg sitter jag nu i min fåtölj och anser mig själv vara ganska nöjd. Pluggandet med Jonte verkar ha lönat sig. Tror att jag klarade tentan.
Senare igår blev det diverse juicegroggar, eller rent tekniskt juicedrinkar, TV-spel och allsång ackompanjerat med akustisk gitarr, sammantaget en mycket trevlig kväll.
Det känns som en bra tid just nu. Ny vecka, ny kurs. Nytt.
04 oktober 2007
You go girl!
Jonte och jag har grabbkväll. Grabbkväll med viss modifikation, än så länge i alla fall. Vi dricker te, äter mazariner och läser böcker. Senare blir det dock Elfsborgs-matchen på webb-TV. De såg peppade ut på träning och jag förutsätter att de vinner även hemma, mina pengar räknar med det i alla fall.
Plugget går hyffsat. Jag har ju klarat tentor som jag inte läst på alls förut så jag är inte så orolig inför lördagens.
Förresten så vill jag skälla lite på vår PO Yrsa Stenius också. Hon verkar helt sakna respekt för oss bloggare. Hon uttalade sig om att "det var på tiden" när Schulman lade ner sin mästerliga blogg och det är ju diskutabelt från den personen som ska vara en av yttrandefrihetens största beskyddare! Jag hade ju inte blivit upprörd om hon hade fått något slags straff.
Plugget går hyffsat. Jag har ju klarat tentor som jag inte läst på alls förut så jag är inte så orolig inför lördagens.
Förresten så vill jag skälla lite på vår PO Yrsa Stenius också. Hon verkar helt sakna respekt för oss bloggare. Hon uttalade sig om att "det var på tiden" när Schulman lade ner sin mästerliga blogg och det är ju diskutabelt från den personen som ska vara en av yttrandefrihetens största beskyddare! Jag hade ju inte blivit upprörd om hon hade fått något slags straff.
03 oktober 2007
Ben Folds och hon författarinnan som mest skriver skräp
Ibland gillar jag verkligen hur jag är. Andra gånger göra jag det inte alls. Jag gör det ju inte direkt enkelt för mig antar jag men det är det enda sättet jag känner till. Som tur är är det förstnämnda här mer frekvent. Dock är inte fallet så just nu.
Undrar även över vad som var basen i dressingen som jag hade på salladen till lunchen idag. Skulle även tycka att det var en bra idé för människan att lära sig telepati. Men tror att det hade motarbetats från vissa håll.
Undrar även över vad som var basen i dressingen som jag hade på salladen till lunchen idag. Skulle även tycka att det var en bra idé för människan att lära sig telepati. Men tror att det hade motarbetats från vissa håll.
Jag gjorde något ingen märkte
Jag vill ha en sådan där fest som de har på MTVs Sweet 16. Svindyra kläder och dito presenter. Massa brudar och annat löst folk jag aldrig sett förut. En gästartist som bara en handfull har hört talas om. För det hade jag inte haft något emot att fylla sexton igen.
Jag funderar också på att börja spela fotboll igen men väntar nog till våren. Det känns skönare.
Jag har tvättid nu men jag har ingen lust att tvätta. Ett problem det där.
Jag funderar också på att börja spela fotboll igen men väntar nog till våren. Det känns skönare.
Jag har tvättid nu men jag har ingen lust att tvätta. Ett problem det där.
Månadssummering
Jag glömmer alltid att göra det här inlägget. Kanske för att det egentligen är ett ganska ointressant inlägg.
Men en tradition är en tradition.
I september har det varit några födelsedagar, lite TV-spel, lite kaffe, mycket TV och närmare återbekantning med en kär vän.
Om ändå alla månader gav så mycket som denna.
I övrigt har jag talat i telefon och fått en ny fantasi idag. Mycket spännande. Fantasin innehåller mig, en vän och det svenska språket. Och det är alltså inte telefontalande.
Men en tradition är en tradition.
I september har det varit några födelsedagar, lite TV-spel, lite kaffe, mycket TV och närmare återbekantning med en kär vän.
Om ändå alla månader gav så mycket som denna.
I övrigt har jag talat i telefon och fått en ny fantasi idag. Mycket spännande. Fantasin innehåller mig, en vän och det svenska språket. Och det är alltså inte telefontalande.
01 oktober 2007
Nyponsoppa
Så har då Schulman klivit ner från toppen av apberget och jag riktigt känner hur förväntningarna på mig ökar. Det tisslas och tasslas, kommer han bli näste bloggkung? när blir han näste bloggkung?
Ja, jag säger att det är helt upp till er kära läsare. Det är bara att gå ut på gator och torg och sprida ryktet. Han är här nu! Räddningen är nära!
Känner att ni är bättre lämpade till det än ett gäng fiskare med dåligt know-how i informationsteknik.
Så börjar då första tentan närma sig och jag är redo att gå in i pluggläge. Samtidigt har jag en känsla att det där med journalistprogrammet har stört min nutid lite. Det är inte lika mycket shoegazing som det borde vara, jag har fått upp hoppet om en strålande och inte alltför avlägsen framtid. Jävla hopp!
Ja, jag säger att det är helt upp till er kära läsare. Det är bara att gå ut på gator och torg och sprida ryktet. Han är här nu! Räddningen är nära!
Känner att ni är bättre lämpade till det än ett gäng fiskare med dåligt know-how i informationsteknik.
Så börjar då första tentan närma sig och jag är redo att gå in i pluggläge. Samtidigt har jag en känsla att det där med journalistprogrammet har stört min nutid lite. Det är inte lika mycket shoegazing som det borde vara, jag har fått upp hoppet om en strålande och inte alltför avlägsen framtid. Jävla hopp!
30 september 2007
Stryktipset
Tåget hem till Göteborg var försenat och allmänt konstigt. Jag använde dock tiden väl och satte nytt personligt rekord i Tetris med 171 211 poäng på 165 rader. Det var en officiell förbättring med nästan 50 000 poäng och en inofficiell ökning med knappa 20 000.
Jag är rätt nöjd.
Jag kan dock fortfarande inte förmå mig själv till att tala i telefon trots att viljan finns där. Det är jag inte lika nöjd med.
Jag är rätt nöjd.
Jag kan dock fortfarande inte förmå mig själv till att tala i telefon trots att viljan finns där. Det är jag inte lika nöjd med.
Vätternrundan
Jag tog bort Virtanen från länklistan. Han och hans redaktionsmedlemmar höll helt enkelt inte måttet. Alldeles för mycket trams till och med för min smak.
Däremot vill jag påpeka att Alex Schulman verkligen kan skriva blogg. Han är väldigt medveten om det själv också och det gillar vi ännu mer.
Till sist vill jag försvara min egen blogg. Jag har fått klagomål på att jag skriver för långt om ointressanta saker och att har en taskig styckeindelning över lag. Till dessa personer vill jag säga, eller faktiskt så har jag redan sagt det direkt till dem: Gå en svenskakurs för bövelen! Och vilka är ni att bestämma vad som är intressant eller inte på min blogg?
Däremot vill jag påpeka att Alex Schulman verkligen kan skriva blogg. Han är väldigt medveten om det själv också och det gillar vi ännu mer.
Till sist vill jag försvara min egen blogg. Jag har fått klagomål på att jag skriver för långt om ointressanta saker och att har en taskig styckeindelning över lag. Till dessa personer vill jag säga, eller faktiskt så har jag redan sagt det direkt till dem: Gå en svenskakurs för bövelen! Och vilka är ni att bestämma vad som är intressant eller inte på min blogg?
28 september 2007
3
Igår var jag inne på Journalistprogrammets (GU) hemsida för första gången, vilket egentligen var något som jag borde ha gjort för länge sedan, men jag är ju inte den ambitiösaste människan här världen som ni kanske vet.
Intagningen till programmet styrs av högskoleprovet och senare ett arbetsprov. Jag hade tidigare i mina naiva föreställningar om att journalister är genomgående begåvade tagit för givet att högskoleprovsnivån skulle vara hög. Nu var det inte riktigt så. Högskoleprovsnivån för de som blev kallade till arbetsprovet har inte varit över mitt eget resultat på 10 år, och de senaste 2-3 åren har den inte varit över 1.0. Detta kanske säger mer om min överdrivna tilltro till andra människor än något om journalisterna i sig, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det känns lite stötande att den yrkesgrupp som efter lärarkåren har störst chans att influera dagens ungdomar, och som efter polisen och räddningstjänsten ska tjäna allmänheten och skydda densamma, inte kan lyckas bättre på ett simpelt prov. Usch, nu får jag mardrömmar när jag tänker på vad dessa andra yrkesgrupper presterar.
Om det nu är någon som tar illa upp av detta inlägg så ber jag om ursäkt och säger att jag vet att problemet egentligen ligger mest hos mig själv, ett prov är sällan en rättvis måttstock det är jag den förste att skriva under på men jag har ändå svårt för det hela.
Intagningen till programmet styrs av högskoleprovet och senare ett arbetsprov. Jag hade tidigare i mina naiva föreställningar om att journalister är genomgående begåvade tagit för givet att högskoleprovsnivån skulle vara hög. Nu var det inte riktigt så. Högskoleprovsnivån för de som blev kallade till arbetsprovet har inte varit över mitt eget resultat på 10 år, och de senaste 2-3 åren har den inte varit över 1.0. Detta kanske säger mer om min överdrivna tilltro till andra människor än något om journalisterna i sig, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det känns lite stötande att den yrkesgrupp som efter lärarkåren har störst chans att influera dagens ungdomar, och som efter polisen och räddningstjänsten ska tjäna allmänheten och skydda densamma, inte kan lyckas bättre på ett simpelt prov. Usch, nu får jag mardrömmar när jag tänker på vad dessa andra yrkesgrupper presterar.
Om det nu är någon som tar illa upp av detta inlägg så ber jag om ursäkt och säger att jag vet att problemet egentligen ligger mest hos mig själv, ett prov är sällan en rättvis måttstock det är jag den förste att skriva under på men jag har ändå svårt för det hela.
27 september 2007
Tomas Ledin
Ny bild! Bredvid Gary Coleman är det gamla hockeystjärnan Mark Messier som sitter och gapar. Jag undrar lite var han har handen och varför han har en så ytterst liten handduk.
Jawbreaker
Jag var länge tveksam om jag skulle skriva detta inlägget. Trots att jag är en av de större förespråkarna när det kommer till att klassa TV-spel som kultur minst med samma status som i alla fall film, har jag lite svårt att bortse från de mängder människor som anser motsatsen. Men jag har ju egentligen aldrig verkligen brytt mig om vad andra människor tycker om mig och mina saker så varför börja nu?
Så har det då kommit till slut, Halo 3. Kanske, eller i alla fall ett av dem, det mest efterlängtade och omtalade TV-spelen genom tiderna. Denna den tredje delen är den avslutande delen och nog avslutar det alltid, men bara på ett sådant där retligt Hollywoodsätt. Jag ska inte tala mer om den saken nu.
En av de mest diskuterade frågorna på spelforumen (jag deltar inte aktivt i den sortens forum längre) var längden på spelet, hur lång tid det skulle ta att spela igenom. Buden låg på allt från 7 till upp mot 15 timmar och nyfiken som jag är satte jag mig ner och gjorde en i högsta grad empirisk studie. Jag var klar med spelet 10 timmar efter att det släpptes, 8,5 efter det att jag började spela. En längd som inte på något sätt känns för kort så här med resultatet i hand.
Vi möter Master Chief inte direkt efter där del två slutade utan vill man fylla igen den luckan får man läsa den grafiska novellen The Uprising (jag har för mig att det är en grafisk novell i alla fall, rätta mig om jag har fel) men det är inget som stör. Från den inledande filmen får man så styra och följa MC i hans uppdrag att inte bara rädda jorden och hela mänskligheten utan även sitt älskade personliga AI, Cortana. Outtalad förälskelse återigen i bästa Hollywoodstil. Här gör mellansekvenserna mycket och det märks att Bungie har lagt ner mycket tid på just dem och gränserna till där spelet slutar och filmerna börjar och tvärtom.
Så fram till upplösningen bjuds man på en av de mer fläskigare spelupplevelser som jag varit med om, furiös action ackompanjerad med den klassiska strålande Halo-musiken. Det fanns även stunder då jag var genuint livrädd och stunder då det bubblade av lycka i mig.
Är man dock mer intresserad av utseende än spelkänsla ska man nog hålla i pengarna för även om det är snyggt så var Gears of War snyggare när det kom och man hade kanske förväntat sig ett något snyggare resultat här.
Nu kan jag nog inte säga mer utan att börja avslöja saker och ting men sammanfattningsvis kan jag säga att spelet får 9 ponchobeklädda peruaner av 10 möjliga. Extra plus för spelkänsla och musiken.
Så har det då kommit till slut, Halo 3. Kanske, eller i alla fall ett av dem, det mest efterlängtade och omtalade TV-spelen genom tiderna. Denna den tredje delen är den avslutande delen och nog avslutar det alltid, men bara på ett sådant där retligt Hollywoodsätt. Jag ska inte tala mer om den saken nu.
En av de mest diskuterade frågorna på spelforumen (jag deltar inte aktivt i den sortens forum längre) var längden på spelet, hur lång tid det skulle ta att spela igenom. Buden låg på allt från 7 till upp mot 15 timmar och nyfiken som jag är satte jag mig ner och gjorde en i högsta grad empirisk studie. Jag var klar med spelet 10 timmar efter att det släpptes, 8,5 efter det att jag började spela. En längd som inte på något sätt känns för kort så här med resultatet i hand.
Vi möter Master Chief inte direkt efter där del två slutade utan vill man fylla igen den luckan får man läsa den grafiska novellen The Uprising (jag har för mig att det är en grafisk novell i alla fall, rätta mig om jag har fel) men det är inget som stör. Från den inledande filmen får man så styra och följa MC i hans uppdrag att inte bara rädda jorden och hela mänskligheten utan även sitt älskade personliga AI, Cortana. Outtalad förälskelse återigen i bästa Hollywoodstil. Här gör mellansekvenserna mycket och det märks att Bungie har lagt ner mycket tid på just dem och gränserna till där spelet slutar och filmerna börjar och tvärtom.
Så fram till upplösningen bjuds man på en av de mer fläskigare spelupplevelser som jag varit med om, furiös action ackompanjerad med den klassiska strålande Halo-musiken. Det fanns även stunder då jag var genuint livrädd och stunder då det bubblade av lycka i mig.
Är man dock mer intresserad av utseende än spelkänsla ska man nog hålla i pengarna för även om det är snyggt så var Gears of War snyggare när det kom och man hade kanske förväntat sig ett något snyggare resultat här.
Nu kan jag nog inte säga mer utan att börja avslöja saker och ting men sammanfattningsvis kan jag säga att spelet får 9 ponchobeklädda peruaner av 10 möjliga. Extra plus för spelkänsla och musiken.
25 september 2007
Vit glögg
Purjo är en fantastisk lök. Dess friskhet och solenergi brister ut i jubelsång och truppgymnastik över min tunga när jag biter i en bit. Den kallar samman alla andra smaker till något brännande spännande nytt, precis som en liten pojke som första gången leker med ett förstoringsglas.
Purjon står där i landet, huvudet högre än sina röda, gula, vita, gräsliga och våriga bröder och systrar och är nöjd med att bara finnas till.
Ett välkänt men ack så bortglömt stopp på vår kulinariska resa.
Purjon står där i landet, huvudet högre än sina röda, gula, vita, gräsliga och våriga bröder och systrar och är nöjd med att bara finnas till.
Ett välkänt men ack så bortglömt stopp på vår kulinariska resa.
Hawaii
Det är jul och allting doftar av granbarr, nejlikor och glögg. Färgerna är mörkgrönt, brunt och mörkrött. Allting är varmt. Jag sitter hemma på Långgatan och äter en mandarin.
Det var vad som flög genom mitt huvud precis innan jag somnade igår kväll.
Nu kanske någon undrar hur det gick med min bukmigrän också?
Jaså, inte det? Hur som helst så fick jag hjälp med den. Tack ska du ha. Jag bockar.
Det var vad som flög genom mitt huvud precis innan jag somnade igår kväll.
Nu kanske någon undrar hur det gick med min bukmigrän också?
Jaså, inte det? Hur som helst så fick jag hjälp med den. Tack ska du ha. Jag bockar.
24 september 2007
Blommor och bin
Jag har precis lagt till Resumés toppaneltuppar Viggo Cavling och Claes de Faire och töntarnas tönt Virtanen i min länklista. De ligger där på prov än så länge men jag har en bra känsla.
Jag har dock inte en bra känsla i magen utan där härjar min bukmigrän fritt. Den far runt som ett helt koppel 7-åringar i en hoppborg med inbyggd klätterställning och lyckas på något konstigt sätt skicka iväg trevare upp i skallen på mig som helt hindrar varje försök till normal tankeverksamhet. (Inte just nu dock för jag har verkligen pundat ut mig på värktabletter.)
Ser också att Mikael Nilsson som tidigare jobbade på TV4 Sydost som nyhetsankare nu jobbar på TV3 Update. Frågan jag ställer mig är hur fasen stockholmarna ska kunna förstå vad han säger då han har en av de värsta svammelblekingska dialekter jag hört. Inte ens jag hänger med i hans vokalbyten och då är jag ändå halvbleking.
Dock är ju Update på väg att läggas ner, vilket inte är en dag för tidigt, så det problemet är ju ingen större sak.
Jag har dock inte en bra känsla i magen utan där härjar min bukmigrän fritt. Den far runt som ett helt koppel 7-åringar i en hoppborg med inbyggd klätterställning och lyckas på något konstigt sätt skicka iväg trevare upp i skallen på mig som helt hindrar varje försök till normal tankeverksamhet. (Inte just nu dock för jag har verkligen pundat ut mig på värktabletter.)
Ser också att Mikael Nilsson som tidigare jobbade på TV4 Sydost som nyhetsankare nu jobbar på TV3 Update. Frågan jag ställer mig är hur fasen stockholmarna ska kunna förstå vad han säger då han har en av de värsta svammelblekingska dialekter jag hört. Inte ens jag hänger med i hans vokalbyten och då är jag ändå halvbleking.
Dock är ju Update på väg att läggas ner, vilket inte är en dag för tidigt, så det problemet är ju ingen större sak.
23 september 2007
Elsa
Hade en utomordentlig känsla idag på morgonen. En sådan där känsla som bara fortsätter att ge och ge och som varar hela dagen trots diverse stötar på vägen. Kände mig skitsnygg när jag gick genom staden i min hawaiiskjorta trots att det var söndag.
Herr Wallin och jag fikade på Fröken Olssons innan han åkte hem. En latte naturligtvis. Nu är det bara ett ställe kvar innan jag publicerar min topp 12.
Till slut vill jag meddela att ännu en av mina goda vänner har tagit steget ut i bloggosfären. Louise finns numera på bloggen Fröken, och hon gör det bättre än många andra. Hon finns också i min länklista från och med nu.
Herr Wallin och jag fikade på Fröken Olssons innan han åkte hem. En latte naturligtvis. Nu är det bara ett ställe kvar innan jag publicerar min topp 12.
Till slut vill jag meddela att ännu en av mina goda vänner har tagit steget ut i bloggosfären. Louise finns numera på bloggen Fröken, och hon gör det bättre än många andra. Hon finns också i min länklista från och med nu.
22 september 2007
Candygram
Började dagen med att fula till mig en fet hotellfrukost på Scandic. Sedan blev det en tur på staden med herr Wallin vilket resulterade i ett par nya byxor till mig. Svarta. Det blev även en latte på Isomac som inte var helt fel. Nu är det bara två ställen kvar för att min topp tolv ska bli komplett och jag vet vilka det är.
Efter tur och diverse annat var det så dags för tennis. Det började bra med strålande dubbelspel i första set från båda sidor. Tyvärr drog jänkarna det längsta strået och vann tiebreaket med 13-11. Sedan kukade allt ur. Svenskarna började returnera som två grisar med tennisracketar i knorrarna, särskilt Aspelin sög riktigt hårt. Ni märker kanske att jag är lite besviken? I så fall märker ni rätt.
Matchen slutade 3-0 i set och det ser tufft ut inför morgondagens avslutande matcher.
Jag vill skriva något bländande om att aldrig sluta hoppas men jag är en anings för trött och har en anings för mycket öl innanför västen för att klara av det så jag låter bli. Det blir bäst så.
Nu ligger jag och tittar på serien Californication, ett strålande stycke kontemporär kultur med kvick dialog och på gränsen till störande mängder sex. David Duchovny gör sin bästa roll sedan Zoolander.
Men vad hände med herr Wallin kanske någon undrar? Jo han ligger och sover så sött här på mitt golv. Han var så trött stackarn.
Efter tur och diverse annat var det så dags för tennis. Det började bra med strålande dubbelspel i första set från båda sidor. Tyvärr drog jänkarna det längsta strået och vann tiebreaket med 13-11. Sedan kukade allt ur. Svenskarna började returnera som två grisar med tennisracketar i knorrarna, särskilt Aspelin sög riktigt hårt. Ni märker kanske att jag är lite besviken? I så fall märker ni rätt.
Matchen slutade 3-0 i set och det ser tufft ut inför morgondagens avslutande matcher.
Jag vill skriva något bländande om att aldrig sluta hoppas men jag är en anings för trött och har en anings för mycket öl innanför västen för att klara av det så jag låter bli. Det blir bäst så.
Nu ligger jag och tittar på serien Californication, ett strålande stycke kontemporär kultur med kvick dialog och på gränsen till störande mängder sex. David Duchovny gör sin bästa roll sedan Zoolander.
Men vad hände med herr Wallin kanske någon undrar? Jo han ligger och sover så sött här på mitt golv. Han var så trött stackarn.
21 september 2007
Crying Game
Jag skrubbar toaletten och lyssnar på Queen på hög volym. Jag har mjukisbrallor och en för stor t-shirt på mig och håret står förmodligen åt alla håll. Ibland tar jag ett danssteg och vickar lite på huvudet. Det känns som om jag är med i engelsk film från 80- eller 90-talet (inte The Crying Game dock, mer någon med Hugh Grant). Undrar när den snygga tjejen kommer och ringer på dörren?
Satt hela eftermiddagen på Café Zenit idag. Deras latte får en mittenplacering men jag gillar caféet skarpt ändå och deras baguetter är underbart fina. Sedan är ju herr Wallin i staden så kanske sluter jag upp med honom ute någonstans lite senare men då måste jag nog dusch först i så fall. Den som lever får se. Det är ju inte roligt att gå ut i det här konstanta regnandet.
Imorgon blir det tennis med herr Wallin. Ska inte spela själva men väl titta på Davis Cup-dubbeln i Scandinavium. Jag tycker inte om bröderna Bryan så jag hoppas svenskarna sopar banan med dem. Den som lever får se som sagt...
Satt hela eftermiddagen på Café Zenit idag. Deras latte får en mittenplacering men jag gillar caféet skarpt ändå och deras baguetter är underbart fina. Sedan är ju herr Wallin i staden så kanske sluter jag upp med honom ute någonstans lite senare men då måste jag nog dusch först i så fall. Den som lever får se. Det är ju inte roligt att gå ut i det här konstanta regnandet.
Imorgon blir det tennis med herr Wallin. Ska inte spela själva men väl titta på Davis Cup-dubbeln i Scandinavium. Jag tycker inte om bröderna Bryan så jag hoppas svenskarna sopar banan med dem. Den som lever får se som sagt...
19 september 2007
Öl och macka
Jag älskar House. Jag vill ligga sked med House. Jag får fantomsmärtor i benet när jag ser House.
En så enkel grundidé och ett så briljant resultat är så fantastiskt. Varje avsnitt är precis likadant som det innan men ändå så olikt. Det är de små sakerna som gör det, alltid.
En så enkel grundidé och ett så briljant resultat är så fantastiskt. Varje avsnitt är precis likadant som det innan men ändå så olikt. Det är de små sakerna som gör det, alltid.
L'art pour l'art
Jag tycker bara om saker och ting som jag kan känna igen mig i eller på något sätt identifiera mig med. Allt annat intresserar mig inte det minsta. Och med saker och ting menar jag precis allt, mat, tv-serier, människor, vädret!
Jag tycker inte om nya saker, luriga maträtter eller människor jag inte träffat förut och det är inte mitt fel utan deras. Därmed inte sagt att jag inte kan ändra mig.
Jag behöver egentligen ingen mänsklig kontakt och jag skulle kunna leva hela livet på korv med bröd om det är möjligt men jag väljer att inte göra det för att jag kan, för att jag tycker om mina vänner och för att kycklingsatay är jäkligt gott.
Ett lätt förvirrat inlägg kan tyckas, jag vet att jag gör det. Men det är ju hyffsat sant. Ett inlägg för sin egen skull. Precis som hela den här bloggen.
Jag tycker inte om nya saker, luriga maträtter eller människor jag inte träffat förut och det är inte mitt fel utan deras. Därmed inte sagt att jag inte kan ändra mig.
Jag behöver egentligen ingen mänsklig kontakt och jag skulle kunna leva hela livet på korv med bröd om det är möjligt men jag väljer att inte göra det för att jag kan, för att jag tycker om mina vänner och för att kycklingsatay är jäkligt gott.
Ett lätt förvirrat inlägg kan tyckas, jag vet att jag gör det. Men det är ju hyffsat sant. Ett inlägg för sin egen skull. Precis som hela den här bloggen.
15 september 2007
Sacked
J.P. Losman är verkligen dålig, en loserman. Synd att jag hamnade i Buffalo med min kommande superstjärna Poncho Poncho. Annars är Madden 08 kanon.
Läs kommentarerna för mer info
Läs kommentarerna för mer info
13 september 2007
Bayerska bombnedslaget
Jag har lite brist på motivation när det kommer till att skriva inlägg här just nu. Det finns andra saker för tillfället att förfölja som är viktigare så ni får ursäkta om det inte blir uppdaterat så ofta.
Dock fick vi i uppgift i skolan att fundera på vår största filmupplevelse och jag tänkte jag även skulle dela med mig av den till er. Så det är väl nästa inlägg kanske.
Den som lever får se.
Vi hörs!
/P
Dock fick vi i uppgift i skolan att fundera på vår största filmupplevelse och jag tänkte jag även skulle dela med mig av den till er. Så det är väl nästa inlägg kanske.
Den som lever får se.
Vi hörs!
/P
10 september 2007
Där världen kallas tak
Igår kväll spenderade jag kvällen uppe på mitt tak. Upplevelsen var underbar och utsikten likaså. Till vänster och höger reste sig höjderna och lade sig som ett skyddande värn runt staden som med sina lampor bildade en våg ner mot havet där ljuset flöt ihop med det som vattnet reflekterade från stjärnorna.
Stjärnor som satt där högt uppe på sin djupblåa grund och stilla iakttog det som utspelade sig nedanför. Speciellt en stjärna lös extra starkt, en stjärna som ensam kunde motstå kylan som trängde sig nära inpå. Den kommer jag aldrig glömma.
Stjärnor som satt där högt uppe på sin djupblåa grund och stilla iakttog det som utspelade sig nedanför. Speciellt en stjärna lös extra starkt, en stjärna som ensam kunde motstå kylan som trängde sig nära inpå. Den kommer jag aldrig glömma.
09 september 2007
Skräp!
Har just kollat färdigt på Studio 60 och allt jag kan säga är att det är skräp. Det första två tre avsnitten kanske går an men resten är verkligen lågvattenmärke efter lågvattenmärke. De fyra sista avsnitten är nog den sämsta och värsta "bra TV" jag sett!
De enda som kommer ifrån skiten med godkänt är Steven Weber som Jack Rudolph och Simon Helberg som Alex Dwyer och då särskilt hans Nick Cageimitationer.
Man kan verkligen känna att det är en Sorkin-serie. Här finns samtliga grepp som användes till West Wing, enda ner till det där äckliga lilla "ok" som avslutar alla dialoger. Sorkin är så rädd för att hamna utanför de trygga linjer han har ritat upp att han aldrig lyckas skriva ett enda bra avsnitt.
Det är bra att det inte blir en fortsättning på denna serien. Han skulle nog behöva skriva ett filmmanus igen för att få lite omväxling den gode Sorkin (ser nu att han gör det också).
De enda som kommer ifrån skiten med godkänt är Steven Weber som Jack Rudolph och Simon Helberg som Alex Dwyer och då särskilt hans Nick Cageimitationer.
Man kan verkligen känna att det är en Sorkin-serie. Här finns samtliga grepp som användes till West Wing, enda ner till det där äckliga lilla "ok" som avslutar alla dialoger. Sorkin är så rädd för att hamna utanför de trygga linjer han har ritat upp att han aldrig lyckas skriva ett enda bra avsnitt.
Det är bra att det inte blir en fortsättning på denna serien. Han skulle nog behöva skriva ett filmmanus igen för att få lite omväxling den gode Sorkin (ser nu att han gör det också).
08 september 2007
Fred
Subway är en makalös film. Historien, utförandet, utseendet, allt är så fruktansvärt bra. Jag får gåshud av The Blackmailers som de blir refererade som. Nästa gång jag går till dansbanan vill jag höra It's only mystery och Guns and people.
Nu är det fotboll. Sverige-Danmark. Får hoppas att det går vägen.
Nu är det fotboll. Sverige-Danmark. Får hoppas att det går vägen.
The atlantic ocean takes her back
Sitter och läser Henry Jenkins och lyssnar på Cobolts Spirit on Parole. Det är sådan musik som ett gäng svenska halvdeppiga killar bara kunde skriva på 90-talet. Första tre låtarna är brottsligt bra, det är resten också.
Igår var det skoldag. En lång och pratig föreläsning om serien 24 och dess användande av tiden som ett berättartekniskt grepp. Det var i alla fall vad jag fick ut av den, du får rätta mig om jag har fel Jonte.
Efter allt pratet blev det den raka motsatsen, nämligen stumfilm. Det var i och för sig levande musik direkt framförd av en av storheterna inom området, Robert Israel, men det var ändå skönt att slippa snack ett tag.
Vi såg två stumfilmer, Charlie Chaplins första som The Tramp, Kid's Auto Races och en deckarthriller från den tyske regissören Paul Leni, The Last Warning, en fantomen-på-operan-historia som utspelar sig på en Broadwayteater.
Även om man vid det laget var ganska trött så måste jag säga att det var en upplevelse att ha varit med om. Stumfilm med levande musik i en stor salong som det en gång var ämnat att vara.
På kvällen sedan gick jag och Martin ut och anslöt oss till Karin&Carin med vänner. Det var kort men festligt. De ska visst ut idag också. Får se om man hänger med. Jag har ju inget att ha på mig...
Igår var det skoldag. En lång och pratig föreläsning om serien 24 och dess användande av tiden som ett berättartekniskt grepp. Det var i alla fall vad jag fick ut av den, du får rätta mig om jag har fel Jonte.
Efter allt pratet blev det den raka motsatsen, nämligen stumfilm. Det var i och för sig levande musik direkt framförd av en av storheterna inom området, Robert Israel, men det var ändå skönt att slippa snack ett tag.
Vi såg två stumfilmer, Charlie Chaplins första som The Tramp, Kid's Auto Races och en deckarthriller från den tyske regissören Paul Leni, The Last Warning, en fantomen-på-operan-historia som utspelar sig på en Broadwayteater.
Även om man vid det laget var ganska trött så måste jag säga att det var en upplevelse att ha varit med om. Stumfilm med levande musik i en stor salong som det en gång var ämnat att vara.
På kvällen sedan gick jag och Martin ut och anslöt oss till Karin&Carin med vänner. Det var kort men festligt. De ska visst ut idag också. Får se om man hänger med. Jag har ju inget att ha på mig...
06 september 2007
Who will bail me out?
Så har jag då alltså äntligen hittat den på dvd. Min absoluta favoritfilm, Subway av Luc Besson med Christophe Lambert och Isabelle Adjani i huvudrollerna. Den stod bara där på en hylla på Andra långgatans skivhandel. Nu blir det en ordentlig mys/filmkväll snart. Den är för övrigt lika gammal som jag själv.
Jag har också två nya lattar att ranka. Café Publik slår sig in på en fjärdeplats och Hagabion hamnar på en inte lika smickrande sistaplats, den var verkligen inte god någonstans.
Till de som ifrågasätter mitt lattedrickande kan jag säga att tanken från början var att ranka alla (eller åtminstone de vanligaste) olika varianter på kaffe på ett antal utvalda ställen här i staden. Så ni kommer få ert lystmäte ni också, vare sig det rör sig om espresso, cappuccino eller vanligt kaffe.
Jag har också två nya lattar att ranka. Café Publik slår sig in på en fjärdeplats och Hagabion hamnar på en inte lika smickrande sistaplats, den var verkligen inte god någonstans.
Till de som ifrågasätter mitt lattedrickande kan jag säga att tanken från början var att ranka alla (eller åtminstone de vanligaste) olika varianter på kaffe på ett antal utvalda ställen här i staden. Så ni kommer få ert lystmäte ni också, vare sig det rör sig om espresso, cappuccino eller vanligt kaffe.
05 september 2007
Real Spider Pig
Det är jag det. Hade just ihjäl världens största källarspindel och jag fruktade för mitt liv hela tiden. Det var en påfrestande händelse.
Men min huvudsakliga tanke med detta inlägg var att göra lite reklam för Kajsa Wallins splitternya blogg Kajjans Blogg! Läs och berätta för dina vänner!
Det kommer upp en länk i min länklista också.
Men min huvudsakliga tanke med detta inlägg var att göra lite reklam för Kajsa Wallins splitternya blogg Kajjans Blogg! Läs och berätta för dina vänner!
Det kommer upp en länk i min länklista också.
My house - My rules
Jag är nöjd. Jag har fått besök av en tysk vilket resulterade i att en god salami hamnade i mitt kylskåp och en 1.2 kilo tung burk med Haribo Happy-Cola hamnade på mitt bord. Bredvid burken står datorn och visar avsnitt av Studio 60 back-to-back (fasen, de kvinnliga karaktärerna är verkligen blåsta, vad hände med C.J. Cregg och Kate Harper?) och framför datorn sitter jag och myser.
Andra dagen i skolan var också lugn. Bildkomposition 101 var det idag. Mycket konstaterande av det uppenbara. Hoppas det fortsätter så.
Testade latten på Mahogny (äntligen) och det var en solklar tredjeplats. Visserligen var den lika god som den på ChokladBaren igår men här fick man mindre för pengarna.
Helt plötsligt ser jag nu att Café Marmelad, som toppade alltomgoteborg.ses lista, ligger sist på min som än så länge bara består av fem ställen. Det kan ju vara så att det är någon sorts inlärningskurva i mitt lattedrickande som har med saken att göra så jag känner att jag antagligen behöver återvända till Majorna för att kontrollera saker och ting, för att "felsöka". Jag är "lektionsfri" imorgon så jag passar kanske på då.
Andra dagen i skolan var också lugn. Bildkomposition 101 var det idag. Mycket konstaterande av det uppenbara. Hoppas det fortsätter så.
Testade latten på Mahogny (äntligen) och det var en solklar tredjeplats. Visserligen var den lika god som den på ChokladBaren igår men här fick man mindre för pengarna.
Helt plötsligt ser jag nu att Café Marmelad, som toppade alltomgoteborg.ses lista, ligger sist på min som än så länge bara består av fem ställen. Det kan ju vara så att det är någon sorts inlärningskurva i mitt lattedrickande som har med saken att göra så jag känner att jag antagligen behöver återvända till Majorna för att kontrollera saker och ting, för att "felsöka". Jag är "lektionsfri" imorgon så jag passar kanske på då.
04 september 2007
Mys
Så var då första dagen av terminen avklarad. En ytterst lugn dag med ett kort samtal om kursen och dess olika delar och så en film på det. Inget mer inget mindre. Vi får se hur det fortsätter imorgon.
Bredvid skolbiografen ligger också ett ställe som heter ChokladBaren och där fick jag en latte som klockrent placerar sig på andraplatsen på min lista över stans bästa. Det börjar arta sig.
Bredvid skolbiografen ligger också ett ställe som heter ChokladBaren och där fick jag en latte som klockrent placerar sig på andraplatsen på min lista över stans bästa. Det börjar arta sig.
03 september 2007
Göteborg har blivit kallt
Igår spelade då alltså Ginger Trees på Jord här i stan. Musiken var stabil vilket man inte kan säga om lokalen. Jag hade fått för mig att Jord var ett ok ställe men det var det verkligen inte. Förskräckligt.
Idag slösade jag bort cirka två timmar genom att stå och stirra på fel hylla i biblioteket också. Jag vill dock skylla ifrån mig och menar att det är bibliotekets inkonsekvens i katalogiseringen som är problemet.
Imorgon börjar skolan. Jag gick till skolbiografen idag och kollade läget. Det såg bra ut. Först ut är som sagt Lost in translation.
Idag slösade jag bort cirka två timmar genom att stå och stirra på fel hylla i biblioteket också. Jag vill dock skylla ifrån mig och menar att det är bibliotekets inkonsekvens i katalogiseringen som är problemet.
Imorgon börjar skolan. Jag gick till skolbiografen idag och kollade läget. Det såg bra ut. Först ut är som sagt Lost in translation.
01 september 2007
Månadssummering
Ska ju slänga in en sådan här också. Det brukar jag visst göra.
Men saken är den att jag inte kommer ihåg något av augusti nu. Jo det var ju Way Out West ja, som var strålande för övrigt. Erykah Badu gjorde mig till en lycklig man.
Jo sen var jag ju i Malmö med Max också. En härlig resa var det. Tack ska du ha Max.
Men saken är den att jag inte kommer ihåg något av augusti nu. Jo det var ju Way Out West ja, som var strålande för övrigt. Erykah Badu gjorde mig till en lycklig man.
Jo sen var jag ju i Malmö med Max också. En härlig resa var det. Tack ska du ha Max.
Poolparty
Liverpool imponerade idag när de krossade Derby hemma med 6-0. Detta trots att både Carragher och Gerrard satt på läktaren. Laget visade upp en enorm offensiv som svaga Derby inte kunde göra något åt.
Jag ser fram emot en strålande säsong.
Idag var jag på Bar Centro och tog mig en latte. Den var god men inte strålande. Just nu ligger nog da Matteo överst på latte-listan.
Imorrn spelar Jontes Ginger Trees som sagt. Ska bli spännande.
Vi hörs!
/P
Jag ser fram emot en strålande säsong.
Idag var jag på Bar Centro och tog mig en latte. Den var god men inte strålande. Just nu ligger nog da Matteo överst på latte-listan.
Imorrn spelar Jontes Ginger Trees som sagt. Ska bli spännande.
Vi hörs!
/P
Sleep late
Jag tittar på herrarnas 50 km gång på TV. Jag är fruktansvärt fascinerad av denna pseudoidrott. Jag undrar vem det var som kom på den första gången. Säkert ett gäng åttaåringar som fick spelet en eftermiddag och bestämde sig för att de skulle gåracea resten av dagen.
En punkt i marken och sträckt knä från hälisättning till knät är under höften måste de ha. Om det finns regler för armföring och höftgung också vet jag inte men de har ju moves som Disco Stu skulle bli gröna av avund för. Det finns inget naturligt i de rörelserna.
Det är sjukt att ha med en bedömningssport i ett mästerskap fyllt med prestationsgrenar. Jag säger stryk grenen.
Däremot gör kommentatorerna ett bra jobb.
En punkt i marken och sträckt knä från hälisättning till knät är under höften måste de ha. Om det finns regler för armföring och höftgung också vet jag inte men de har ju moves som Disco Stu skulle bli gröna av avund för. Det finns inget naturligt i de rörelserna.
Det är sjukt att ha med en bedömningssport i ett mästerskap fyllt med prestationsgrenar. Jag säger stryk grenen.
Däremot gör kommentatorerna ett bra jobb.
31 augusti 2007
Arrrgh!
Jag skulle gå och köpa mig ett litet litet frimärke nu i afton och för det tvingade jag mig att tvätta håret och ta på mig ett par strumpor. När jag väl gjort allt det där jobbiga så hittade jag naturligtvis ett jäkla frimärke i mitt jäkla kortplån. Allt jobb i onödan alltså.
Men på plussidan finns den där lilla röda randen på mina Converse-dojjor som gör att de går tokbra ihop med mina mysbrallor och att jag äntligen har tagit tag i ett av de där måstena som jag har nämligen anmälan till högskoleprovet nu i höst. Pappa ligger också på plus. Silverräven är en cool katt. Minst lika cool som House som jag håller på att komma ifatt på tal om plus.
Hehe...
Mitt emellan minus och plus ligger Studio 60 on the Sunset Strip. Jag ligger ett par avsnitt före SVT och ska därför inte säga något om innehållet mer än att jag har ytterst svårt för att se att de kvinnliga medarbetarna i humorprogrammet kan vara roliga. Stor casting-blunder enligt mig.
Men på plussidan finns den där lilla röda randen på mina Converse-dojjor som gör att de går tokbra ihop med mina mysbrallor och att jag äntligen har tagit tag i ett av de där måstena som jag har nämligen anmälan till högskoleprovet nu i höst. Pappa ligger också på plus. Silverräven är en cool katt. Minst lika cool som House som jag håller på att komma ifatt på tal om plus.
Hehe...
Mitt emellan minus och plus ligger Studio 60 on the Sunset Strip. Jag ligger ett par avsnitt före SVT och ska därför inte säga något om innehållet mer än att jag har ytterst svårt för att se att de kvinnliga medarbetarna i humorprogrammet kan vara roliga. Stor casting-blunder enligt mig.
All night long
Jag är glad att friidrotts-VM är i Japan i år. Det gör att sändningarna börjar sådär vid tre om nätterna och på sätt och vis rättfärdigar min ovilja till att gå och lägga mig. En ovilja som funnits länge.
Sen att jag brukar somna när jag vill ligger där framför TV:n är ju en helt annan sak, det är ju bara bra.
Annars är det bra...
Sen att jag brukar somna när jag vill ligger där framför TV:n är ju en helt annan sak, det är ju bara bra.
Annars är det bra...
30 augusti 2007
Sunny side of town
Så var man då anmäld, registrerad och utrustad med diverse nycklar och kort för att påbörja studerandet av filmvetenskap på tisdag. Skaffade också en av kursböckerna idag, Fans, Bloggers and Gamers av Henry Jenkins. Mycket intressant läsning måste jag säga.
Strålande väder så jag tog en sväng till da Matteo och deras innergård och latten var mycket fin idag, som alltid toppbetyg. Extra plus för den lilla brownien.
Just nu gillar jag också Kanye West i senaste avsnittet av Entourage.
Strålande väder så jag tog en sväng till da Matteo och deras innergård och latten var mycket fin idag, som alltid toppbetyg. Extra plus för den lilla brownien.
Just nu gillar jag också Kanye West i senaste avsnittet av Entourage.
28 augusti 2007
Lingonberry pancakes
Mighty Mouse är tillbaka!
Såg en snygg tischa i skivaffären bortanför Domkyrkan (Göteborg) för några veckor sedan med Mighty Mouse och hans slagkraftiga slogan Here I come to save the day! på. Den vill jag ha. Jag vill ha många saker.
I lördags var jag ute i Kalmar, antagligen för första gången denna sommar och med tanke på tidens gång även den sista. Jag var där för att roa mig och Masse som fyllde år. Vi satt på O'Learys hela kvällen och hade ett öga på fotboll och det andra på varandra och omgivningen. Jag fann också en ny favoritöl, Murphy's Irish Red. Varför har jag inte provat den förr?
På nattbussen på väg hem blev vi sedan underhållna av diverse stjärnor från Söderåkra som sjöng cirka nio olika varianter på Triads gamla dänga "Tänd ett ljus". Vi fick också se ett par fina ben som dock gick av alldeles för tidigt, av bussen alltså. Masse tyckte hon var snyggsnygg och jag tror jag håller med trots att jag inte såg så noga.
Söndag/måndag nu har jag legat med min gode vän bukmigrän och när jag var som bäst inne i värktablettsdimmorna bestämde jag mig för att se Mel Gibsons film Apocalypto. En film som till en början är underbart vacker och storslagen i skildringarna Mayaindianerna och deras liv i de sydamerikanska djunglerna på 1400-/1500-talet och senare klibbigt klaustrofobisk när den oändliga djungeln till synes drar sig närmare och man känner förföljarnas flås i nacken. Men... Tyvärr faller allt det där när Gibson ska knyta ihop säcken med nån hokuspokus profetia och de påföljande mer eller mindre dråpliga händelserna som inträffar där protagonisten förvandlas till nån sorts djungel-MacGyver.
Och att filmen, som jag hade hört innan, skulle vara särskilt rå och våldsam håller jag inte med om. Eller så var jag kanske alldeles för avtrubbad av Diklofenak, Panodil, Brufen och allt vad de heter för att se det.
Imorrn åker jag tillbaka till Göteborg. Hem som det är nu.
På söndag spelar Jontes band Ginger Trees på Jord så om ni har vägarna förbi kan ni ju komma och ta en bira med mig i baren.
Vi hörs!
/P
Såg en snygg tischa i skivaffären bortanför Domkyrkan (Göteborg) för några veckor sedan med Mighty Mouse och hans slagkraftiga slogan Here I come to save the day! på. Den vill jag ha. Jag vill ha många saker.
I lördags var jag ute i Kalmar, antagligen för första gången denna sommar och med tanke på tidens gång även den sista. Jag var där för att roa mig och Masse som fyllde år. Vi satt på O'Learys hela kvällen och hade ett öga på fotboll och det andra på varandra och omgivningen. Jag fann också en ny favoritöl, Murphy's Irish Red. Varför har jag inte provat den förr?
På nattbussen på väg hem blev vi sedan underhållna av diverse stjärnor från Söderåkra som sjöng cirka nio olika varianter på Triads gamla dänga "Tänd ett ljus". Vi fick också se ett par fina ben som dock gick av alldeles för tidigt, av bussen alltså. Masse tyckte hon var snyggsnygg och jag tror jag håller med trots att jag inte såg så noga.
Söndag/måndag nu har jag legat med min gode vän bukmigrän och när jag var som bäst inne i värktablettsdimmorna bestämde jag mig för att se Mel Gibsons film Apocalypto. En film som till en början är underbart vacker och storslagen i skildringarna Mayaindianerna och deras liv i de sydamerikanska djunglerna på 1400-/1500-talet och senare klibbigt klaustrofobisk när den oändliga djungeln till synes drar sig närmare och man känner förföljarnas flås i nacken. Men... Tyvärr faller allt det där när Gibson ska knyta ihop säcken med nån hokuspokus profetia och de påföljande mer eller mindre dråpliga händelserna som inträffar där protagonisten förvandlas till nån sorts djungel-MacGyver.
Och att filmen, som jag hade hört innan, skulle vara särskilt rå och våldsam håller jag inte med om. Eller så var jag kanske alldeles för avtrubbad av Diklofenak, Panodil, Brufen och allt vad de heter för att se det.
Imorrn åker jag tillbaka till Göteborg. Hem som det är nu.
På söndag spelar Jontes band Ginger Trees på Jord så om ni har vägarna förbi kan ni ju komma och ta en bira med mig i baren.
Vi hörs!
/P
23 augusti 2007
USA
Idag har jag varit hos tandläkaren och jag var inte rädd. Jag har utomordentliga tänder kom han fram till efter att ha mumlat de obligatoriska innebandyresultaten 1-8 och 7-7 och några till som jag inte uppfattade.
Om en vecka åker jag tillbaka till Göteborg för att inleda skolterminen och invänta hösten... alldeles ensam.
En bra sak är dock att jag bara kommer ha 100 meter till skollokalerna, och att lektion nu kommer betyda filmvisning i betydligt större utsträckning än tidigare.
Lost in translation är enligt uppgift första filmen vi ska se. Alltså en slapp Bill Murray, som tidigare i veckan gjorde en D.U.I. med en golfbil på Stureplan, och en läpputande Scarlett Johansson. Förstår inte riktigt uppståndelsen kring den filmen dock.
Here's looking at you, kid.
Om en vecka åker jag tillbaka till Göteborg för att inleda skolterminen och invänta hösten... alldeles ensam.
En bra sak är dock att jag bara kommer ha 100 meter till skollokalerna, och att lektion nu kommer betyda filmvisning i betydligt större utsträckning än tidigare.
Lost in translation är enligt uppgift första filmen vi ska se. Alltså en slapp Bill Murray, som tidigare i veckan gjorde en D.U.I. med en golfbil på Stureplan, och en läpputande Scarlett Johansson. Förstår inte riktigt uppståndelsen kring den filmen dock.
Here's looking at you, kid.
22 augusti 2007
John Mayer... och Strindberg
Som jag sa tidigare var det enda jag kunde lyssna på efter WoW John Mayer. Nu har den listan utökats något med Will Oldham plus att jag försöker chocka igång systemet med lite Mars Volta.
Men för att komma till sak så hittade jag som av en händelse ett gammalt nummer av musiktidskriften Rolling Stone när jag rotade igenom en hög, egentligen letande efter något helt annat. Hur som helst är tidningen från 2003 och innehåller en längre intervju med just John Mayer. Jag kommer ihåg att jag läst den förut men texten säger så mycker mer till mig denna gång. Jag ser varför jag tycker om Mayers musik så mycket, vi är inte helt olika som personer han och jag.
Lite kuriosakul är att på omslaget till tidningen finns Jessica Simpson (i trosor och linne med en kvast i handen bredvid rubriken "Housewife of the Year"... yeah right!) som Mayer dejtade till för bara någon eller några månader sedan.
Annars håller jag på att så smått planera en tur till hufvudstaden. Jag har beställt boken "Vandra med Strindberg" så att jag ska kunna ge mig ut och insupa en annan atmosfär än just den uppenbara.
Jag har en vision där jag likt Arvid Falk i Röda rummet står i en trädgård i Mosebacke och ser ut över staden och knyter näven för att upproriskt utmana den och världen till kamp.
Men för att komma till sak så hittade jag som av en händelse ett gammalt nummer av musiktidskriften Rolling Stone när jag rotade igenom en hög, egentligen letande efter något helt annat. Hur som helst är tidningen från 2003 och innehåller en längre intervju med just John Mayer. Jag kommer ihåg att jag läst den förut men texten säger så mycker mer till mig denna gång. Jag ser varför jag tycker om Mayers musik så mycket, vi är inte helt olika som personer han och jag.
Lite kuriosakul är att på omslaget till tidningen finns Jessica Simpson (i trosor och linne med en kvast i handen bredvid rubriken "Housewife of the Year"... yeah right!) som Mayer dejtade till för bara någon eller några månader sedan.
Annars håller jag på att så smått planera en tur till hufvudstaden. Jag har beställt boken "Vandra med Strindberg" så att jag ska kunna ge mig ut och insupa en annan atmosfär än just den uppenbara.
Jag har en vision där jag likt Arvid Falk i Röda rummet står i en trädgård i Mosebacke och ser ut över staden och knyter näven för att upproriskt utmana den och världen till kamp.
20 augusti 2007
Sexblogg Gruppsex Sex... Elvis
Har precis lagt upp min blogg på bloggportalen.se och då de fyra orden i rubriken är de fyra mest sökta där så drar jag inte från att utnyttja folks perverterade sinnen för lite extra publicitet. Cyniskt kanske men that's showbiz!
Annars kan jag tala om Facebook. Står i nyheterna idag att sidan kostar företag miljarder när deras anställd hänger på "Lunarstorm för vuxna" istället för att jobba. Själv ska jag förresten inte säga något för jag hänger där rätt mycket själv. Dock har jag inget jobb...
Vi ses!
/P
Annars kan jag tala om Facebook. Står i nyheterna idag att sidan kostar företag miljarder när deras anställd hänger på "Lunarstorm för vuxna" istället för att jobba. Själv ska jag förresten inte säga något för jag hänger där rätt mycket själv. Dock har jag inget jobb...
Vi ses!
/P
Best song ever
Spider Pig! Spider Pig!
Does whatever a Spider Pig does!
Can he swing, from a web?
No he can't, he's a pig!
Lookooout, he is the Spider Pig!
Beat that Bacharach/David!
Does whatever a Spider Pig does!
Can he swing, from a web?
No he can't, he's a pig!
Lookooout, he is the Spider Pig!
Beat that Bacharach/David!
19 augusti 2007
Resten
Utökar min länklista med två andra bloggar. Alex Schulmans "Att vara Alex Schulman" och Henrik Rydströms "Fotbollsblogg". Den sistnämnda lär vara lagom munter nu när KFF åkte på ytterligare en 5-0 förlust.
Mycket nöje men glöm för all del inte att fortsätta läsa min blogg!
(Redigerat 23/8 - Jag har tagit bort Rydströms blogg igen för jag anser den vara undermålig. Trodde att han skulle kunna skildra den intelligente idrottsmannens liv och vardag men det kan han inte.)
Vi ses!
/P
Mycket nöje men glöm för all del inte att fortsätta läsa min blogg!
(Redigerat 23/8 - Jag har tagit bort Rydströms blogg igen för jag anser den vara undermålig. Trodde att han skulle kunna skildra den intelligente idrottsmannens liv och vardag men det kan han inte.)
Vi ses!
/P
Nightswimming deserves a quiet night
Har inte tagit något nattligt dopp i år... lite illa kan jag tycka. Så nu när man ändå sitter uppe och mest bara trånar annars kanske man skulle ge sig ut? Men det är ju inte tyst här i och för sig för timmerbilarna kör ju som tokar om nätterna.
Får bli lite mer Michael Stipe och piano istället.
Vi hörs!
/P
Får bli lite mer Michael Stipe och piano istället.
Vi hörs!
/P
18 augusti 2007
Selma
Jag har en vision. Jag ska lansera en serie skönlitterära läroböcker i flera ämnen. Det finns inget tråkigare än att läsa läxor i torra läroböcker som man vet är sedan Sovjetunionen existerade så därför vill jag så här 100 år efter Selma Lagerlöf nyrevolutionera skolböckerna. Det ska vara ett nöje att läsa läxor! Målgruppen till att börja med får bli mellanstadieelever och så får vi ta det därifrån. Kanske kommer jag efter den inledande succén lägga ut olika ämnen på entreprenad till andra kända författare så att jag själv kan ta det lugnt och sitta på mitt växande pengaberg, vem vet?
Vi ses!
/P
Vi ses!
/P
17 augusti 2007
Slobodan
Läste intervjun med Alex Schulman i Barometerns nöjesbilaga idag och jag kan inte säga annat än att jag har omätliga mängder respekt för den mannen. Han har verkligen uppnått vad som närmast kan kallas min dröm. Att ha Sveriges mest lästa blogg och dessutom vara så hatad av så många. Nu ser jag tyvärr att chansen för mig att åstadkomma det Alex har gjort är ganska liten då vi har så vitt skilda förutsättningar men det kommer inte hindra mig från att försöka dock. Det var ju det där med hoppet.
Vi ses!
/P
Vi ses!
/P
14 augusti 2007
The day that music died
Klockan 20.00 lördagen den 11:e augusti 2007 på Way Out West i Slottsskogen, Göteborg, dog musiken för mig. Erykah Badu hade precis avslutat sin konsert med den lena refrängen från Next lifetime och därmed blåst bort den sista biten vett som fanns kvar i mitt huvud. Jag har efter det bara kunnat lyssna på John Mayer i min mp3-spelare, något mindre lättsmält är helt otänkbart.
Men för att återgå till Badu så kan jag säga att det var den bästa konserten jag sett i hela mitt liv och antagligen den bästa jag någonsin kommer att få se. Kvinnan är en stjärna ut i fingerspetsarna och hon vet om det. Att hon sedan har musiker och körtjejer bakom sig som antagligen aldrig spelat fel eller tagit en fel ton i hela sina liv gör ju inte heller det saken sämre.
Badu kommer in på scen något försenad iklädd fotsid sidenrock med sinnrika broderier (rocken tas senare av och en Pink Floyd-tischa visas något överraskande upp) och jag får plötsligt en farhåga om att allt kommer gå på tok. Jag kunde inte ha mer fel. Badu styr sitt lag med en mjuk järnhand och bjuder bland annat på härliga varianter av On & On och Woo men bäst är nog ändå Danger-mixen eller kanske den genuina glädjen jag ser i hennes ögon när hon försöker crowdsurfa men hindras av sin livvakt(?) bara metrarna ifrån där jag står.
Som sagt blev jag ganska tagen av konserten och det tog lång tid innan jag kom till sans igen.
Förutom Badu var det två andra konserter som stod ut lite extra under festivalen. Redan under torsdagens klubbkväll var jag med om något speciellt, nämligen Woven Hands spelning på Trädgårn. David Eugene Edwards spelade som besatt och hans svett och saliv stänkte likt vigvatten över oss i de främsta leden. Dragspelslåtarna blev till maratonmatcher i armbrytning mellan den ljusa och mörka sidan. Bandet bakom var som en trygg vägg att luta sig mot och en massiv ljudbild växte fram och kryddades med andlighet. Bäst var Winter Shaker som var sista låt i huvudsetet.
Den tredje konserten under de tre dagarna som kräver lite extra utrymme här var Primal Screams. Trots diverse negativa ord i pressen och andra bloggar om konserten (det är just nu inte "credigt" nog att gilla "gubbar" som spelar rockmusik) så måste jag säga att det var en grym spelning. Fokuserat, kraftfullt, massivt. Markus Larsson skrev i AB att det var som att lyssna på en betongvägg och det måste jag hålla med honom om men där Larsson är negativ är jag positiv. Betongväggen slog emot mig och jag var tvungen att kämpa för att inte slås omkull. Bäst var något förvånande inte de mer renodlade rocklåtarna från Give Out But Don't Give Up utan Loaded från Screamadelica och speciellt Swastika Eyes från Xtrmntr. Den sistnämnda var verkligen fantastisk.
Andra band som är värda att nämnas är: Hellacopters, Eagles of Death Metal, Hives, Architecture in Helsinki, Moneybrother och Kanye West.
Kanye Wests konsert var också den konserten som drog mest folk. Jag stod ganska långt fram och ibland blev man kastad både hit och dit. Det där med över 16 000 människor på den lilla ytan får de tänka lite mer på nästa gång.
Sorgligast att se var Pogues. Shane MacGowan är värre än Ozzy och sjunger mer på "innebandyspråket" än på engelska.
Mest upprörande var att The Ark fick spela i vad som verkade som evigheter medan Erykah Badu tvingades bryta utan att ha spelat hela den tänkta låtlistan.
Modet på festivalen gick i blått, och plast. Regnponcho var det hetaste plagget. Själv gick jag lite mot strömmen och hade en röd på mig.
Nu så här några dagar efteråt måste jag säga att det var en fantastisk festival. Absolut en av de bästa jag varit på och jag ser redan nu fram emot nästa års line-up.
Men för att återgå till Badu så kan jag säga att det var den bästa konserten jag sett i hela mitt liv och antagligen den bästa jag någonsin kommer att få se. Kvinnan är en stjärna ut i fingerspetsarna och hon vet om det. Att hon sedan har musiker och körtjejer bakom sig som antagligen aldrig spelat fel eller tagit en fel ton i hela sina liv gör ju inte heller det saken sämre.
Badu kommer in på scen något försenad iklädd fotsid sidenrock med sinnrika broderier (rocken tas senare av och en Pink Floyd-tischa visas något överraskande upp) och jag får plötsligt en farhåga om att allt kommer gå på tok. Jag kunde inte ha mer fel. Badu styr sitt lag med en mjuk järnhand och bjuder bland annat på härliga varianter av On & On och Woo men bäst är nog ändå Danger-mixen eller kanske den genuina glädjen jag ser i hennes ögon när hon försöker crowdsurfa men hindras av sin livvakt(?) bara metrarna ifrån där jag står.
Som sagt blev jag ganska tagen av konserten och det tog lång tid innan jag kom till sans igen.
Förutom Badu var det två andra konserter som stod ut lite extra under festivalen. Redan under torsdagens klubbkväll var jag med om något speciellt, nämligen Woven Hands spelning på Trädgårn. David Eugene Edwards spelade som besatt och hans svett och saliv stänkte likt vigvatten över oss i de främsta leden. Dragspelslåtarna blev till maratonmatcher i armbrytning mellan den ljusa och mörka sidan. Bandet bakom var som en trygg vägg att luta sig mot och en massiv ljudbild växte fram och kryddades med andlighet. Bäst var Winter Shaker som var sista låt i huvudsetet.
Den tredje konserten under de tre dagarna som kräver lite extra utrymme här var Primal Screams. Trots diverse negativa ord i pressen och andra bloggar om konserten (det är just nu inte "credigt" nog att gilla "gubbar" som spelar rockmusik) så måste jag säga att det var en grym spelning. Fokuserat, kraftfullt, massivt. Markus Larsson skrev i AB att det var som att lyssna på en betongvägg och det måste jag hålla med honom om men där Larsson är negativ är jag positiv. Betongväggen slog emot mig och jag var tvungen att kämpa för att inte slås omkull. Bäst var något förvånande inte de mer renodlade rocklåtarna från Give Out But Don't Give Up utan Loaded från Screamadelica och speciellt Swastika Eyes från Xtrmntr. Den sistnämnda var verkligen fantastisk.
Andra band som är värda att nämnas är: Hellacopters, Eagles of Death Metal, Hives, Architecture in Helsinki, Moneybrother och Kanye West.
Kanye Wests konsert var också den konserten som drog mest folk. Jag stod ganska långt fram och ibland blev man kastad både hit och dit. Det där med över 16 000 människor på den lilla ytan får de tänka lite mer på nästa gång.
Sorgligast att se var Pogues. Shane MacGowan är värre än Ozzy och sjunger mer på "innebandyspråket" än på engelska.
Mest upprörande var att The Ark fick spela i vad som verkade som evigheter medan Erykah Badu tvingades bryta utan att ha spelat hela den tänkta låtlistan.
Modet på festivalen gick i blått, och plast. Regnponcho var det hetaste plagget. Själv gick jag lite mot strömmen och hade en röd på mig.
Nu så här några dagar efteråt måste jag säga att det var en fantastisk festival. Absolut en av de bästa jag varit på och jag ser redan nu fram emot nästa års line-up.
09 augusti 2007
An 84 Sheepdog
Ja jag vet att jag skrev att jag inte skulle ha tid att skriva på ett tag men nu har jag det ändå så jag tänkte passa på att blogga om bilar faktiskt.
Trots att jag saknar körkort och egentligt intresse av det så kan jag inte låta bli att tycka att vissa bilar är ordentligt snygga. De ska vara så som jag vill ha mina kvinnor, lite kurviga och inte för långa. Haha! Nej men det är faktiskt sant.
Visst har man roligare när man inte tar saker och ting på så stort allvar? Det tycker i alla fall jag. Varje gång jag försöker så får jag ganska omgående en knäpp på näsan så jag är rätt nöjd med hur jag har det trots allt.
En kortsiktig syn kanske någon tycker, visst, men jag är ju också av den uppfattningen att man alltid kan äta en liten liten bit till.
Latten på Café Marmelad var utan tvekan den godaste jag druckit men jag är inte färdig med min kafferesa genom staden än...
Ikväll hoppas jag på Blue Pail Fever.
Vi hörs!
/P
Trots att jag saknar körkort och egentligt intresse av det så kan jag inte låta bli att tycka att vissa bilar är ordentligt snygga. De ska vara så som jag vill ha mina kvinnor, lite kurviga och inte för långa. Haha! Nej men det är faktiskt sant.
Visst har man roligare när man inte tar saker och ting på så stort allvar? Det tycker i alla fall jag. Varje gång jag försöker så får jag ganska omgående en knäpp på näsan så jag är rätt nöjd med hur jag har det trots allt.
En kortsiktig syn kanske någon tycker, visst, men jag är ju också av den uppfattningen att man alltid kan äta en liten liten bit till.
Latten på Café Marmelad var utan tvekan den godaste jag druckit men jag är inte färdig med min kafferesa genom staden än...
Ikväll hoppas jag på Blue Pail Fever.
Vi hörs!
/P
08 augusti 2007
Härifrån till evigheten
Avnjuter kvällen med ett par Entourage-avsnitt och lite Sunny Day Real Estate. Kanon.
Tänkte slänga upp mitt tredje inlägg för dagen bara för att jag misstänker att jag inte kommer att ha tid att skriva så mycket nu de kommande dagarna. Imorgon ska jag till Storan vid tolv-snåret och skaffa mitt festivalarmband. Efter det funderar jag på att ta mig ut till Mariaplan och Café Marmelad för att smaka deras latte, det lär nämligen vara den bästa latten i staden.
Sedan efter en lugn eftermiddag så ska jag mot kvällningen ta mig ner till Trädgårn för att avnjuta tre, förhoppningsvis, utomordentliga konserter. Ser mest fram emot Woven Hand som går på ca. 22.45. Vid den tiden har, om vi har tur, antagligen mina helggäster tagit sig till Göteborg, skaffat armband, tagit sig till Trädgårn och ställt sig bredvid mig (eller så går de kanske till Pustervik och lämnar mig i sticket, vem vet?).
Fredag, lördag sedan kommer fyllas med all möjlig musik. Jag redovisar närmare senare.
Vi hörs!
/P
Tänkte slänga upp mitt tredje inlägg för dagen bara för att jag misstänker att jag inte kommer att ha tid att skriva så mycket nu de kommande dagarna. Imorgon ska jag till Storan vid tolv-snåret och skaffa mitt festivalarmband. Efter det funderar jag på att ta mig ut till Mariaplan och Café Marmelad för att smaka deras latte, det lär nämligen vara den bästa latten i staden.
Sedan efter en lugn eftermiddag så ska jag mot kvällningen ta mig ner till Trädgårn för att avnjuta tre, förhoppningsvis, utomordentliga konserter. Ser mest fram emot Woven Hand som går på ca. 22.45. Vid den tiden har, om vi har tur, antagligen mina helggäster tagit sig till Göteborg, skaffat armband, tagit sig till Trädgårn och ställt sig bredvid mig (eller så går de kanske till Pustervik och lämnar mig i sticket, vem vet?).
Fredag, lördag sedan kommer fyllas med all möjlig musik. Jag redovisar närmare senare.
Vi hörs!
/P
Crosstown traffic
Fasen! Hela Aschebergsgatan från Vasaplatsen till Chalmers är avstängd för all spårvagnstrafik. Även trafiken genom tunneln mellan Korsvägen och Chalmers är avstängd. Det är ju naturligtvis den bästa vägen att ta sig till festivalområdet därifrån jag bor. Nu antar jag att man får åka runt Järntorget för att ta sig till Linnéplatsen om man nu inte vill åka buss, och det vill man ju inte eftersom det är mycket svårare att planka på bussarna.
Regnvarningen var förresten falskt alarm. I eftermiddag har det varit knökvarmt.
Jag har köpt ett par nya hörpluggar också. En ny modell för mig, jag har aldrig haft hörplugg förut. Är lite tveksam till dem men jag ska prova.
Nu ska jag handla.
Vi ses!
/P
Regnvarningen var förresten falskt alarm. I eftermiddag har det varit knökvarmt.
Jag har köpt ett par nya hörpluggar också. En ny modell för mig, jag har aldrig haft hörplugg förut. Är lite tveksam till dem men jag ska prova.
Nu ska jag handla.
Vi ses!
/P
A hard rain's a-gonna fall
Vad tror ni händer när man kommer hem till Göteborg efter ett par dagar med strålande väder i Bergkvara och Malmö? Det börjar regna naturligtvis.
But you know me, I'll manage.
But you know me, I'll manage.
06 augusti 2007
On the road again!
Så är jag då tillbaka i Bergkvara efter helgens roadtrip till Malmö. Jag hade utomordentligt kul med bästa tänkbara sällskap i och med Max. Att vädret nu slagit om och blivit kalasbra gjorde ju inte resan sämre heller.
Lördagen inleddes men en tur runt Emmaboda och Vissefjärda för avlämning av flickvän och tennismatch (Pontus slog Max med 6-1, 6-3). Därefter bar det av genom de blekingska skogarna mot Skåne och Malmö.
Kvällen i staden börjades i Folkets Park tillsammans med Maxxes kompisar Padde och Lisa och ett gäng bärs. Efter parken blev det svartklubb i bästa The Warriors-stil med stor ödebyggnad med tegelfasader, kala betongkorridorer, eldar i oljefat, smuggelöl och sviktande tjärpappstak 10 meter ovan mark. Stämningen var minst lika hög.
Jag kände lite av den stora glädjen jag kunde få av våra skolfester på gymnasiet. Det var en underbar känsla.
Dagen efter, alltså igår, togs det väldigt lugnt. Vi, jag, Max, Padde och Emma (Paddes flickvän) åkte ner till havet vid Bo01 och käkade frukost i solen. Ett dopp blev det också innan vi drog vidare till Lund för att kolla läget där.
Tillbaka i Malmö återvände vi till Folkets Park och kollade utomhusbio, Almodovars Volver, eller Att återvända som den heter på svenska. En typisk Almodovar-film med många känslor riktade åt alla möjliga håll.
Efteråt hade klockan redan hunnit bli halv ett på natten och det var dags för oss att vända bilen hemåt igen. Allt roligt har ju som bekant ett slut men när jag så runt kvart i fyra stapplade i säng gjorde jag det med ett leende på läpparna.
Några bilder från resan går att se här.
Imorgon återvänder jag till vägarna för att då låta dem ta mig till Göteborg igen. Way Out West börjar på torsdag och jag måste börja hårdförbereda mig.
Vi ses på vägarna!
/P
Lördagen inleddes men en tur runt Emmaboda och Vissefjärda för avlämning av flickvän och tennismatch (Pontus slog Max med 6-1, 6-3). Därefter bar det av genom de blekingska skogarna mot Skåne och Malmö.
Kvällen i staden börjades i Folkets Park tillsammans med Maxxes kompisar Padde och Lisa och ett gäng bärs. Efter parken blev det svartklubb i bästa The Warriors-stil med stor ödebyggnad med tegelfasader, kala betongkorridorer, eldar i oljefat, smuggelöl och sviktande tjärpappstak 10 meter ovan mark. Stämningen var minst lika hög.
Jag kände lite av den stora glädjen jag kunde få av våra skolfester på gymnasiet. Det var en underbar känsla.
Dagen efter, alltså igår, togs det väldigt lugnt. Vi, jag, Max, Padde och Emma (Paddes flickvän) åkte ner till havet vid Bo01 och käkade frukost i solen. Ett dopp blev det också innan vi drog vidare till Lund för att kolla läget där.
Tillbaka i Malmö återvände vi till Folkets Park och kollade utomhusbio, Almodovars Volver, eller Att återvända som den heter på svenska. En typisk Almodovar-film med många känslor riktade åt alla möjliga håll.
Efteråt hade klockan redan hunnit bli halv ett på natten och det var dags för oss att vända bilen hemåt igen. Allt roligt har ju som bekant ett slut men när jag så runt kvart i fyra stapplade i säng gjorde jag det med ett leende på läpparna.
Några bilder från resan går att se här.
Imorgon återvänder jag till vägarna för att då låta dem ta mig till Göteborg igen. Way Out West börjar på torsdag och jag måste börja hårdförbereda mig.
Vi ses på vägarna!
/P
04 augusti 2007
Location, location, location!
Läste mitt horoskop i tidningen idag. Det stämde (förhoppningsvis) på pricken. Enligt det så skulle jag bland annat ge mig ut på en oväntad resa. Sant! Min gode vän Max kom igår med det utmärkta förslaget att åka till Malmö. Så nu ska jag ut på semester! Precis vad jag behöver.
Vi hörs!
/P
Vi hörs!
/P
No. It's a cardigan, but thanks for noticing!
Min blogg blir återigen en modeblogg. Denna gången vill jag slå ett slag för Sveriges kanske nu hetaste klädmärke, Pica Pica. Snygga, användbara garderobsfavoriter för kvinnor.
Läs detta reportage som fanns med i torsdagens Kvällsposten. Gå in på Pica Picas hemsida. Köp kläderna, till dig själv eller till din flickvän.
Hemsidan finns även länkad under Vänner & Bekanta.
03 augusti 2007
Tidsstudiemannen
Nu är förresten det officiella spelschemat för Way Out West upplagt. Du hittar det här: Festivalschema. För klubbschemat klickar du här: Klubbschema.
För att se min högst oofficiella utvärdering av några av banden kan kan du trycka här, eller helt enkelt bläddra ner till inlägget God is my DJ! från den 13 juli.
Vi ses!
/P
För att se min högst oofficiella utvärdering av några av banden kan kan du trycka här, eller helt enkelt bläddra ner till inlägget God is my DJ! från den 13 juli.
Vi ses!
/P
I hate myself and want to dye my hair
Nej det vill jag ju inte egentligen men däremot klippte jag det idag. Eller rättare sagt så var det min frisörska som gjorde det.
Jag har, som den uppmärsamme har uppmärksammat, inte skrivit så mycket här på sista tiden och det beror helt och hållet på min något lynniga personlighet. Jag är något av en periodare när det kommer till nojjor och fobier. Är förtillfället inne i en fobi mot internet. De dåliga sidorna med fanskapet överskuggar just nu helt de goda och jag säger som min favoritdoktor, dr Cox, att om man tog bort all porr från internet så skulle det efter ett tag bara finnas en sida kvar och det skulle vara ett upprop för att få tillbaka porren. Det är ju fasen hemskt vad mycket skit det finns här ute. (Men gör nu inte som Masse och tolka detta som att jag kollar på porr hela tiden för det gör jag verkligen inte, tvärtom!)
Detta är dock inte den värsta fobin eller nojjan jag besitter. Värst är helt klart den sjukliga rädslan för att skada mina handleder jag får ibland. Det kan gå så långt att jag måste stanna hemma i fosterställning med händerna ihopvridna i knät. Sjukligt var ordet.
För övrigt så står det mer och mer klart att jag måste åka tillbaka till Göteborg ganska snart.
Jag har, som den uppmärsamme har uppmärksammat, inte skrivit så mycket här på sista tiden och det beror helt och hållet på min något lynniga personlighet. Jag är något av en periodare när det kommer till nojjor och fobier. Är förtillfället inne i en fobi mot internet. De dåliga sidorna med fanskapet överskuggar just nu helt de goda och jag säger som min favoritdoktor, dr Cox, att om man tog bort all porr från internet så skulle det efter ett tag bara finnas en sida kvar och det skulle vara ett upprop för att få tillbaka porren. Det är ju fasen hemskt vad mycket skit det finns här ute. (Men gör nu inte som Masse och tolka detta som att jag kollar på porr hela tiden för det gör jag verkligen inte, tvärtom!)
Detta är dock inte den värsta fobin eller nojjan jag besitter. Värst är helt klart den sjukliga rädslan för att skada mina handleder jag får ibland. Det kan gå så långt att jag måste stanna hemma i fosterställning med händerna ihopvridna i knät. Sjukligt var ordet.
För övrigt så står det mer och mer klart att jag måste åka tillbaka till Göteborg ganska snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
